Hej och välkomna till en sällan uppdaterad sida. 

En månad har gått och det är mycket som rörts upp. 

För det första hade jag fått en fråga av en läsare omjag hade fler operationer och jag kan svara Jaaaa på den. Men inget är så enkelt som det verkar. 

Svullnaden och smärtan är fortfarande påtaglig och jag vet ärligt talat inte om svullnaden kommer att gå ned. 

Jag har fram tills för några dagar sedan använt bröstkompressen på nätterna men dels påverkade det andningen och dels gjorde det ingen större nytta. Visst hade den tryckt ut det lite grand men det räckte med att sträcka upp armen i luften så var svullnaden tillbaka så jag beslöt att skippa den. Dessutom gjorde det mer ont med den på. 

Ringde upp till avdelningssköterskan på karolinska som berättade att många kunde uppleva den värsta smärtan vid 3 månaders strecket men att det brukar lugna ner sig. 

Jag upplever att bröstgårdarna är större nu än innan op och ärren är stenhårda trots tejpningen. 

Jag gjorde min operation den 22 jan så jag antar att det bara är att vänta. 

Men springer utan t-shirt gör jag inte längre. 

På det personliga planet har det tyvärr hänt en del som gör att jag måste skjuta på min kortsiktliga planering ang korrigeringen. 

Den förste april blev alla uppsagda på grund av att företaget skulle lägga ner sin verksamhet och man började presentera sig för potentiella arbetsgivare. Dessuom funderade man på sin gamla yrkesbana och om man skulle återgå dit men tanken på att alla referenser är i ens gamla namn tar emot + att jag tycvker om det jobb jag har nu. 

Iallafall så blev jag erbjuden en anställning hos ett ananat företag men vägen dit var ju inte komplikationslös. 

För det första så var alla utbildningsintyg satta i mitt gamla namn och dom gick inte att ändra eftersom det var orginaldokument. Ringde och kollade hos en statlig myndighet om hur länge mina intyg gällde och om man kunde få ut en ändring men det gick ju inte. När hon skulle söka på mitt personnummer blev det först alldeles tyst i luren och sedan blev det en liten paus under tiden jag hörde poletten ramla ner sedan - Jaha du är en sådan DÄR! 

Alltså det ser förolämpande ut när jag skriver det men det var det inte. Hon sa det som ett konstaterande och var för övrigt ganska tillmötesgående och erbjöd mig en lösning på problemet för stunden genom att ge ut sitt privata nummer som jag kunde ge arbetsgivaren som han kunde ringa och få bekräftat att personen med det personnumret faktiskt var behörig.. Iallafall så blyckades jag mygla till mig så att alla andra intyg inte var den intresserade arbetsgivaren tillhanda förrän efter arbetsintervjun. 

I mitt cv var jag noggrann med att inte ange varken man eller kvinna, hon eller han eller mamma och pappa helt enkelt för att ingen ska kunna säga till mig att jag utger mig för att vara något jag inte är. Jag vet att jag är kille men så länge mitt personnummer inte stämmer tänker jag inte anta att alla tycker det är ok. 

Arbetsintervjun gick bra och stämnnigen var ok. När dom frfågade om det var något mer jag ville tillägga frågade jag om dom tyckte jag verkade vara en person dom ville anställa? 

När dom svarade ja så sa jag att det jag skulle berätta inte borde påverka deras val då. Och det gjorde det inte heller för jag fick jobbet. 

Däremot sa jag till dom att jag lever mitt liv som kille, pappa och sambo och inte vill att mitt förflutna dras upp om inte jag själv väljer att göra det och det tyckte dom var ok. 

Anledningen till att jag berättade var helt enkelt att jag inte hade något val eftersom alla intyg var i mitt gamla namn och dom behövde deras säkerhetsavdelning granska för att kunna ge mig jobb. 

Nu till det som oroar mig. Jag har sagt till dom att jag juridiskt inte är man än utan väntar på att få mitt nya personnummer men jag har inte berättat att jag inte är klar med själva korrigeringen av kroppen. Som det känns nu så vill jag göra allt. NU och helst igår men eftersom det är ett halvårs provanställning så får jag ligga lågt. 

Vet att dom satt återbesök uppe på karolinska i Juli och det kommer jag försöka gå på men sen vet jag inte när jag faktiskt kan göra själva op. Berättar jag så finns kanske en möjlighet att dom( nya cheferna)  tycker att det är ok men dom kan lika gärna säga hej svej.. 

Känns så där att inte ha 100 kontroll. 

För övrigt så har jag i veckan varit hois min husläkare och låt mig bara berätta hur sjukt nöjd jag är över deras bemötande. Inte någonstanns har jag upplevt att jag ifrågasätts eller något sådant. Kan bli lite komiskt bara när jag som tex nu då gjorde ett ekg och när jag ska sätta på mig tröjan så säger dom att det är onödigt att sätta på mig tröjan för den korta promenaden genom korridoren ner till själva undersökningsrummet. 

Anledningen till besöket är de problem jag haft med hälsan och orken de sista halvåret- året fast det bliivt värre de sista månaderna. 

Dom vte inte vad det är men har tagit en massa prover. Ville skicka mig till lungröntgen eftersom min andning var lite hämmad men jag ville att dom skulle kolla om det ev kanske är en inflammation i bröstregionen som spökar mest nu och det kanske därför jag har ont och är svullen. 

Läkaren håller tummarna för att det är så enkelt. För då är ösningen också enkel. Jag hoppas också på det. Det är fruktansvärt knäckande för psyket att inte orka något, att bli tvungen att stanna och vila efter 3 trappsteg , att se sin muskelmassa minska medan vikten går upp och man inte kan påverka den och framförallt att få tillbaka sina tits även om dom kvalificerar som man-boobs enligt alla andra utom jag. 

För övrigt har testogelen funkat bra. Har väldigt tydliga halveringsperioder och blir riktigt grinig någon h innan. 

Redan en dag efter första smörjningen så kom aknen på ryggen och nu försöker jag hålla det i schack genom scrubbing och bisolvon, vilket funkar ok enl min egen mening. Behåringen både i ansikte och på kropp har kommit igång och nu måste jag raka mig nästan varje dag. Det är fortfarande fjun men det blir grövre för var dag. Hårlinjen har krupit upp lite och mitt hår känns som en hästman så torrt det är men då vet jag att allt är ok.- Enl sambon har även lilleman blit lite större men det är svårt att avgöra egntligen då jag själv tycker att den inte växt något alls någonsin. Har blivit sjukt okänslig därnere om man bortser från att jag lätt får ont  samtidigt som jag har intensiva vågor av " kåthet".  Fråga mig inte hur jag fixar det. För någon som jag som hatar den delen och inte pillar i onödan är det ett mindre helvete kan jag erkänna men man hittar sina knep. Mitt är KALLT VATTEN. Mer säger jag inte. Nu ska jag gå och krypa ner bredvid min sambo som ligger uppe i sängen och sover gott. Hoppas ni alla får en bra sommar om inte jag gör någon uppdatering på ett tag . 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte om jag berättade att jag fått det nya personnr men det har jag iallafall. Den 14 sept blev jag officiellt upptagen som medlem i den manliga populationen.. Och sedan dess har jag ringt och ringt och ringt och...ja ni hajar. Vet ni hur mån...

OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat.  Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad...

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR.  Härmed är jag nu mera även på pappret en man!  Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter.  Mennytt personnr tas det beslu...

Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-)  Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag ...

  Idag har jag en hel del att berätta om, kanske passa på att  gråta en skvätt för min egen skull också?  Nä, för så synd om mig blir det nog aldrig.. FÖr att ta allt i rätt ordning så måste jag för ordningens skull gå och fixa en kopp kaffe.. Så...