Jag har sett att det är mycket diskussioner just nu ang just det här med namn och hur man kommer fram till sitt nya namn.

För egen del är jag himla dubbel. Jag älskar mitt nya namn, ungarna älskar det ännu mer men sen är det ju det här då- jag gillade också mitt gamla namn som jag har behållt som "2a namn".

Men jag var så evinnerligt trött på att behöva bokstavera och förklara vad det gamla stod för, uppkomsten och om man verkligen fick heta så..men trots det så känns det än så länge som ett stort steg att ta bort det.

De få av er som vet vad det är förstår nog exakt vad jag menar.

Ja, idag har jag provat på en ny funktion här på blogger- videoklipp.

J
  ag kom till fritids idag och lilltösen har världens sjå med att få till den sista detaljen på "pysslet" hon roat sig med.

Och när jag fick se vad det var så slog mig min namngivningsprocess sig till minnes så jag tänkte dela med mig.

Det är så här va: vi hade diskuterat det här med namn jag och töserna och jag hade lovat att eftersom jag döpt dom så skulle dom få döpa mig. Ja, jag är en väldigt rättvis förälder..

Iallafall så var ju det så svårt så vi lät det bero ett tag tills dom hittat något dom tyckte om.

Iallafall så till Alla Hjärtans Dag i år så gjorde min stora tös ett Stort hjärta med texten LOVE i mitten. Ps. Jag har postat detta i början av mitt bloggande.

Och så när den lilla fick syn på det så gjorde hon med den texten som hon gjorde vid alla tillfällen och ljudade vad det stod.

LOVE.. och så utbrister båda två i ett kör: Det är ju så du ska heta. Det är JÄTTEFINT!

Och där har ni historien bakom mitt namn. Varken mer eller mindre.

En rolig sak som hände häromveckan:

Dom ringde från VC förra veckan och frågade efter LOVE, alltså det engelska ordet då och jag kunde inte riktigt hålla mig för grin. Dom kände sig smått generade...

Ps. jag kommer aldrig varken gå ut med namn eller bild på mina små änglar men deras röster kan jag bjuda på <3

Detta var BTW den lilla..