jag vet att jag inte är den mest frekventa uppdateraren men här kommer en iallafall. Tack till er som faktiskt bemödar sig med att gå in och pejla läget ibland. Jag uppskattar det även om själva syftet med den här bloggen är att få gnälla av sig till alla som vill höra. 

Jag har några nyheter. 1 . Jag påbörjade testogelbehandlingen den 30:e dec. Allt har fungerat mycket bättre och jag mår allmänt mycket bättre än jag gjorde. Framförallt är jag inte lika deprimerad längre.  TRots att jag gått på testo i snart 2 år så har en del trots allt börjat förändra sig igen så min misstanke om att testot inte varit verksamt verkar stämma. Iallafall så tog det ca 1 h innan en del av förvirringen började släppa och det här tålmodiga kickade in. efter ca 2 dagar började rösten skära sig och på kvällarna numera är det mycket grodliknande ljud. Den har gått från att vara ostabil och svag till fruktansvärt ostabil och svag så det händer nog något där. Muskelutmattningen är mycket bättre och mina termostatproblem är i stort sett obefintliga i jämförelse med hur det var..Skäggväxten är fortfarande väldigt tillfällig och casual och det ser ut som om någon bara slängt ut lite stubb här och var men den börjar komma nu iallafall. 

En sak som är väldigt tydlig med gelen är just hurlång tid hormonerna kickar in alt kickar ut. Tar dom vid 17 varje dag + någon h ibland och det är verkligen tydligt framåt 13-tiden att det försvinner. Vallningarna kommer lite grand och tankarna far iväg och tålamodet flyger all världens väg. Ca en halvtimme efter insmörjning så är allt super igen. Ska ta blodprover igen om några veckor men jag tror faktiskt värdena kommer att ligga bra. SEdan 2 månader tillbaka så har montan varit tillbaka och det är mer än deprimerande att inse att skiten där nere faktiskt fungerar ;-( Om jag har tur så rättar det till sig snart också. 

PÅ onsdag har jag fått tid till Attila nere i Lund, läkaren men vad det gäller vet jag inte. Jag hade ju kunnat hoppats att det handlade om pappersarbete till RR men det var ju inte bestämt förrän i mars så vi får väl se. Har förresten hört  talas om en italiensk kirurg i Göteborg som verkar göra srs med en ny teknik som jag faktiskt skulle vilja höra mer om men efter  vad jag hört så är det helt klart intressant. Får fråga Attila om han kan skicka remiss till konsultation dit. 

2. jag är sambo. Brr - jag har inte riktigt vant mig vid att inte vara ensam. På gott och ont men just det här att be om hjälp och sånt är skitjobbigt. Och att inte kunna göra som man vill när man vill. Typ. fast det är skönt också. Att vara två som bryr sig, att trots allt ändå ha en stöttepelare när allt skiter sig och få kräka ut sig om all världens skit om man vill. Hon har en påg också vilket komplicerar saker ganska mycket. eller lite beroende på hur man ser saken för han ser mig som man. VI har förklarat att jag inte alltid varit det men det spelar ingen roll. Han är kramig, framfusig, ogenerad, lite burdus så skulle han få för sig att lyfta på t-shirten på mig så hade han gjort det och krama pungkulorna också om det var det han kände för. Och då är det ju där problemet ligger. för jag trivs med att bara vara man för någon. Att inte ha mitt förflutna som pockar. Att vara självklar. Och när han är i närheten måste jag tänka på vad han ser. Om han skulle se mig utan tröja just nu så hade det kunnat ändra allt. Eller om han känt att ohoh, det finns ingen snopp där så därför måste jag vara vaksam hela tiden på vad han ser. Och det är jobbigt..

Men precis som med allt anant så blir nog det också bra i slutändan. VIsst har saker känts omöjliga och jobbiga i omgångar men så här i efterhand så har ju allt trots allt löst sig på något vis. Måste bara börja  se saker från det perspektivet. 

Jag har gjort ett videoklipp ang det andra som hänt men jag lovar at det är stort ;-) 

se här: