Senaste inläggen

Av Love - 6 oktober 2014 04:06

vet inte om jag berättade att jag fått det nya personnr men det har jag iallafall. Den 14 sept blev jag officiellt upptagen som medlem i den manliga populationen..

Och sedan dess har jag ringt och ringt och ringt och...ja ni hajar.

Vet ni hur många olika instanser det finns som en vuxen människa måste ringa för att ändra sin status?

MÅNGA...

men nu är jag klar iallafall och nytt id ligger i plånkan så det är bara att le och se glad ut.

fast nu är vi ju här igen.

DEn j...a årstiden som får minsta lycka till att förvandlas till odefinerbar sorg och varje tanke vänds från det positiva det kanske en gånga varit till av någon anledning inte lika glad upplevelse för moi.

Jag vet inte varför men att då få ett personnrbyte mitt i allt negativa känns faktiskt som ett minde slag i huvudet.

Första tanken är bara- i vilken ände drar jag för att det ska bli rätt?

För varje avslutat samtal vet man att man har minst hundra till och man ska alltid räkna med att det blir strul.

ta tex försäkringarna- den enklaste lösningen för alla är att avsluta befintliga försäkringar och starta nya.

Om ni någonsin går igenom detta har jag ett tips för att spara er själv en massa telefonköer mer än en gång.

Låt ingen ta den enkla utvägen.. för du förlorar dina premier, självrisker höjs avtalstiden förlängs och ditt ursprungspris ökar ganska drastiskt..och varje gång du får hem papprena får du tillbringa minst 30 min i telefonkö sedan pratar du med minst 3 olika handläggare som ingen av dom fattar varför det bnblivit så och till sist om du har tur så kanske dom hjälper dig. Eller så bryts samtalet... en annan sak som jag kan tipsa om vad gäller telefonköer och detta är rent allmänt. Välj det val som du tror har MINST väntetid, du kommer att bli idiotförklarad av personen där men skit i det utan be dom koppla dig för vet ni om att de flesta stora företag har prioritetsnr? Det innebär att samtal som kopplats vidare av en annan telefonist för högre prioritet och minskar kötiderna ganska mycket.

Detta var nattens tips.

För övrigt så kunde det varit bättre men inget är käpprätt åt skogen så jag vågar nog påstå att läget är under kontroll. Trots höstdepression och allt. Ha det bra alla.

Förlåt för mina röriga uppdateringar, dom är som mina tankar i stort. Precis överallt.

Av Love - 31 augusti 2014 01:48

OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat. 

Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad könstillhörighet och trots att min fysiska förändring inte är klar på länge så innebär detta att jag kan fokusera mer på mitt liv som det kommer att gestalta sig och vilken roll jag själv intagit istället för vilken roll jag tilldelats. Förstår ni skillnaden? 

tom beslutet har det alltid funnits en gnutta tvivel om vem jag varit, hur berättigad jag varit till mina känslor men plötsligt är det som om detta ska upphöra och jag ska bara vara, vilket i och för sig är himla skönt det också. Med detta sagt vill jag bara berätta att jag nog alltid kommer att komma till stunder där jag tvivlar på mig själv, där jag inte känner att jag passar in men det är något jag måste lära mig leva med.

Vet ni att det var i okt 2011 som jag tog kontakt med psykiatrin första gången? 

Det känns som om det var igår men ändå en hel livstid sen för så mycket har egentligen förändrats på denna relativt korta tid som man inte alltid reflekterar över. Istället för att rabbla upp det som hänt så uppmuntrar jag envar att läsa innantill för fram tills för kanske 1 år sedan så var bloggen ganska ajour med mitt liv. 

Vad jag fått däremot är värt at nämna. 

En inre självkänsla och självbild som matchar omvärldens bild av mitt yttre jag framför allt. En förbättrad självbild och kroppsuppfattning (även om jag absolut inte är nöjd) och ett förhållande till mina barn som bygger på tillit och respekt snarare på traditionella könsroller. Inom denna period har jag fortfarande kvar en del vänner trots att en del bekänt färg, några familjemelemmar har försvunnit medans andra tillkommit och till på köpet har jag gått och blivit en liten mansgris i mitt sätt att tänka. 

Jag har dessutom landat i ett förhållande som inte underminerar mig och som stärker mig men jag har naturligtvis en stor fördel gentemot andra män eftersom jag varit imin andra hälfts skor lite grand så att säga... 

Närjag blickar framåt så ser jag ett slut på historien även om jag inte ser när slutet kommer.Även om jag vill så mycket med min kropp så måste jag inse att en del saker säkert blir bättre medans andra kanske måste lämnas därhän. Jag måste nog också inse att även om jag vill och kan så kan jag inte låta mitt välbefinnande komma före någons annans. 

Jag måste kanske bromsa ner lite för att låta livet komma ifatt och inte bara köra på i samma tempo och jag har lovat att när dessa närmsta operationer är överstökade verkligen fundera på vad jag vill med resten, andas lite. 

Jag har följt en snubbe på youtube från första dagen: ElektricDade och hans fru och dessa 2 människor har gjort uppdateringar som fått mig att reflektera över inte bara mitt eget perspektiv utan alla andras också .

Inser ni att de människor som finns runt oss som gör denna transitionen också måste förändras? 

Det gjorde inte jag heller men så är det och ni som går in i denna processen och påstår att ni kommer fortfarande vara samma personer när ni är klara- tänk om. 

NI går inte in i processen för att ni är hela som människor, ni gör det för att förändras. 

NI går inte in i det och tror att era egenskaper kommer att vara denamma som innan för då är i fortfarande skadade. 

ni går in i processen med en förhoppning om att kunna hitta ert rätta jag, att förändra det ni har kraft och mod att förändra och att förbättra det ni kan, både hos er och hos omvärlden. 

Så vad ni än gör- öppna ögonen och inse att ni gör en förändring med världen, inte för den. 

/Love

Av Love - 30 augusti 2014 05:34

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR. 

Härmed är jag nu mera även på pappret en man! 

Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter. 

Mennytt personnr tas det beslut om den 11 september eftersom jag har någon vecka på mig att fundera på sekretessmarkeringen. Så, tänkt färdigt Klara? 

Jag vet att jag har skrivit det innan men jag har valt att inte bli pånyttfödd som en helt ny människa utan jag tar med mig min koppling till mitt liv.. 

Efter beslutet kom hem så ringde jag mottagningen ang hur jag går tillväga för att boka hyston men det verkar som om just sekreteraren i Lund har ite taskig koll för hon sa till mig att jag skulle vänta 6 månader till för att få en ny tid hos överläkarna för att dom sedan skulle remittera mig vidare till dom som ska göra ingreppet . Snacka om att bli förvånad. 

jag ringde upp till kontaktsköterskan på Ks istället som berättade att när dom fåren kopia på beslutet så fixar dom en remiss till plastiken för gemensam konsultation då ingreppet ibland utförs hos dom beroende på vilken nedre operation du ska göra. 

Så några dagar till så börjar hon dra i det... 

Det börjar röra på sig iallfall. 

jg har fortfarande inte fått svar på mina frågor ang allt det praktiska men det är snart för sent för att klaga. Det får bli som det blir. 

Nu ska jag jobba igen. 

ha det bra alla


Av Love - 26 juli 2014 16:10

Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-) 

Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag påmind ofta om situation men jag har nog lärt mig att inte begränsa mig så mycket utan anpassar mig istället. 

Jag började ju ett nytt jobb i början av juni och helt ärligt har livet stått lite på vänt sedan dess för det är utmattande att hjälpa till vid uppstarter. Dessutom har jag blibit ett informellt språkrör så alla har slagits om min uppmärksamhet. 

Det är inte så många på jobbet som känner till min situation och mina fd kolleger från mitt tidigare jobb har faktiskt inte avslöjat mig så hur fortsättningen blir är helt upp till mig. Än så länge är fortfarande när man pratar familj och förhållande som det blir jobbigt för jag ser inte mig själv som homosexuell eller ens bisexuell och då är det svårt att förklara ens tidigare leverne för dom som inte känner till. Ta något så enkelt som när ungarna åker iväg till sina respektive föräldrar. Man tycker att det borde räcka att säga att dom åker iväg till sina andra föräldrar mne många måste tvunget lägga ord i munnen på en och förtydliga att det är till deras mammor och jag hatar att ljuga så jag brukar bara försöka byta ämne innan dom hakar fast sig helt :-( 


Nog om detta. Har en liten stund över så jag tänkte uppdatera er alla om vad som ståtr på tur. 

Var i kontakt med RR (Rättsliga rådet) om mitt ärende och fick reda på att det handläggs i slutet av augusti så det närmar sig. Dock har jag inte fått reda på mina frågor ang barnen och vårdnadsdelen + arvsdelen. RR skickar mig till socialstyrelsen som skickar mig till skatteverket som i sin tur skickar mig tillbaka till socialstyrelsen som kontaktar sina advokater som absolut inte förstår varför jag tar kontakt med dom och inte skatteverket för dom borde jag veta.

 Status Que? 

Så alltså har jag ingen aning om det kommer strula med allt eller inget. 

När jag fick reda på att det bestäms i augusti tänkte jag att då kunde jag vänta med konsultationen för mastektomin ( nä,  jag är inte nöjd-se sedan) så att jag kunde ta konsultationen för SRS samtidigt. 

Eftersom jag har nytt jobb så vill jag inte ta för mycket ledigt om jag kan undvika det. ( mina arbetsgivare har noll koll på vad jag ska göra och har gjort) 

Men iallafall så slog det mig att även om konsultationerna kan tas samtidigt så måste ju ändå operationerna utföras vid olika tillfällen och den operation som jag väntat längst på är hysterektomin men detn innebär också en stor påfrestning för kroppen så jag tror att dom nog lägger in lite tid mellan operationerna. Så alltså innebär det att jag har minst 3 operationere framför mig inom en väldigt kort tidsperiod om jag inte slår i bromsen vilket jag inte vill för har mna väntat så här länge vill man inte vänta längre. Suck. 

Det värsta med att vänta är att nu ser man hur slutspurten närmar sig och då vlll man ha allt och framförallt så blir den kroppsliga självbilden väldigt anti allt. 

jag tränar varannan dag för att ev kunna påverka något och enl en del så lyckas jag men vad jag ser så är fortfarande de gamla hormonerna väldigt dominanta i utstrålningen om jag säger så. Allt fett har ramlat ner från magen till lårenoch alla byxor sitter som på en stoppad korv. Till detta så verkar inte min röv fatta att jag hårdtränar den varje gång utan det är lite svårgrott att få till någon fasthet där :-) 

Tillväxten i den nedre regionen är fortfarande minimal och allteftersom tiden går så känns det som om det saknas något mer och mer, både i sexuella situatuiner och i andra. Jäkla tur jag har min gummisnopp..varmt och fuktigt och bökigt och inte helt okomplicerat så här i badtider att få till den privata sfären om jag uttrycker mig så. 


Vad gäller bröstpartiet så är det tydligt att det krävs en operation till och helst skulle jag vilja ha den gjord igår. Ju mer jag tränar bröstet desto mer framstår formerna av bröst eftersom dom "lämnade 2 påsar i nedre ytterkant precis under bröstgården vilket gör att jag inte kan strama åt huden där som jag borde. Till detta så är fortfarande bröstgårdarna stora och bröstvårtorna står ut+ att dom fortfarande är i orginalskick. Ärren runt bröstgårdarna är ojämna och väldigt breda, speciellt på ena sidan så nu när solbrännan kommit så lyser ärren verkligen. Dessutom sitter dom fortfarande både långt ner och för långt ut i sidorna så ena delen av gårdarna går mitt i bröstmuskeln när jag spänner och andra delen är där fettpåsen är. För någon som hade haft stora moopbs från början så hade dettta resultatet nog varit rätt så tillfredsställande men för mig som var liten innan så kjänns det som om det enda jag vunnit på operationen just nu är toppigheten och en masa obehag.  

En annan grej är att jag fått tillbaka en del känsel. Måste bara påpeka för er som inte gjort operationen att det är en konstig känsla att inte känna sina bröstvårtor men jag lovar att det är 5-jävligt när känseln kommer tillbaka. i 3 månader nu har jag gått runt med en känsla av att bröstgårdarna är "skavda". Svårt att förklara på annat vis. Dessutom har jag en konstig sensation där jag tar på nederdelen av bröstgården och det känns i ovandelen av bröstmuckeln istället. Och ovansidan av bröstgården. Om mna däremot tryckte hårt så kändes det som 0m någon försökte peta ett finger innifrån och ut genom övre delen av bröstgården istället, genom ärret. 

Det tog ett tag för mig efter att jag börjat träna att begripa varför jag hade så ont i ärrvävbaden däruppe och svaret var rätt enkelt. Träningsvärk och växande bröstmuskler var svaret fast inte där jag hade ont då ;-) 

Jag hoppas verkligen att ingen annan råkat ut för detta. 


Vad mer? Vet faktist inte så mycket mer. jag har blivit lite mer frisläppt och manlig i min personlighet med en annan laidback inställning till mycket som jag inte hade innan. 

hgar börjat bli lite modigare ad gäller allt hemmafix än inna och helt plötsligt har jag fått en helt annan inställning till min egen förmåga. Ibland känner jag att jag håller på att nedvärdera kvinnorna i min omgivning men jag gör det inte med flit, det är bara det att jag inte riktigt fortfarande kan förstå hur dom kan vara nöjda? 

KLart jag förstår egentrligen, det är säkert lika lätt som att jag är nöjd med den jag är nu men ändå så blir det lite kortslutning i min hjärna. NU pallar jag ärligt talat inte att skriva mer, ska upp på taket och klättra lite. får se om jag blåser ner, såg att det började blåsa upp. 

För övrigt älskar jag detta vädret. Trots att jag inte borde så går jag shirtless för det mesta utom när det kommer någon som jag känner. Badar gör jag för fullt och det enda som är bökit där är extrakalsongerna jag har på mig för att kunna ha packern.  ... Jag är medveten om hur jag ser ut och jag skäms för det men jag tänker inte låta det begränsa mig. Inte nu. Inte när vi har den skönaste sommaren på länge.. 


Av Love - 6 maj 2014 23:15

Hej och välkomna till en sällan uppdaterad sida. 

En månad har gått och det är mycket som rörts upp. 

För det första hade jag fått en fråga av en läsare omjag hade fler operationer och jag kan svara Jaaaa på den. Men inget är så enkelt som det verkar. 

Svullnaden och smärtan är fortfarande påtaglig och jag vet ärligt talat inte om svullnaden kommer att gå ned. 

Jag har fram tills för några dagar sedan använt bröstkompressen på nätterna men dels påverkade det andningen och dels gjorde det ingen större nytta. Visst hade den tryckt ut det lite grand men det räckte med att sträcka upp armen i luften så var svullnaden tillbaka så jag beslöt att skippa den. Dessutom gjorde det mer ont med den på. 

Ringde upp till avdelningssköterskan på karolinska som berättade att många kunde uppleva den värsta smärtan vid 3 månaders strecket men att det brukar lugna ner sig. 

Jag upplever att bröstgårdarna är större nu än innan op och ärren är stenhårda trots tejpningen. 

Jag gjorde min operation den 22 jan så jag antar att det bara är att vänta. 

Men springer utan t-shirt gör jag inte längre. 

På det personliga planet har det tyvärr hänt en del som gör att jag måste skjuta på min kortsiktliga planering ang korrigeringen. 

Den förste april blev alla uppsagda på grund av att företaget skulle lägga ner sin verksamhet och man började presentera sig för potentiella arbetsgivare. Dessuom funderade man på sin gamla yrkesbana och om man skulle återgå dit men tanken på att alla referenser är i ens gamla namn tar emot + att jag tycvker om det jobb jag har nu. 

Iallafall så blev jag erbjuden en anställning hos ett ananat företag men vägen dit var ju inte komplikationslös. 

För det första så var alla utbildningsintyg satta i mitt gamla namn och dom gick inte att ändra eftersom det var orginaldokument. Ringde och kollade hos en statlig myndighet om hur länge mina intyg gällde och om man kunde få ut en ändring men det gick ju inte. När hon skulle söka på mitt personnummer blev det först alldeles tyst i luren och sedan blev det en liten paus under tiden jag hörde poletten ramla ner sedan - Jaha du är en sådan DÄR! 

Alltså det ser förolämpande ut när jag skriver det men det var det inte. Hon sa det som ett konstaterande och var för övrigt ganska tillmötesgående och erbjöd mig en lösning på problemet för stunden genom att ge ut sitt privata nummer som jag kunde ge arbetsgivaren som han kunde ringa och få bekräftat att personen med det personnumret faktiskt var behörig.. Iallafall så blyckades jag mygla till mig så att alla andra intyg inte var den intresserade arbetsgivaren tillhanda förrän efter arbetsintervjun. 

I mitt cv var jag noggrann med att inte ange varken man eller kvinna, hon eller han eller mamma och pappa helt enkelt för att ingen ska kunna säga till mig att jag utger mig för att vara något jag inte är. Jag vet att jag är kille men så länge mitt personnummer inte stämmer tänker jag inte anta att alla tycker det är ok. 

Arbetsintervjun gick bra och stämnnigen var ok. När dom frfågade om det var något mer jag ville tillägga frågade jag om dom tyckte jag verkade vara en person dom ville anställa? 

När dom svarade ja så sa jag att det jag skulle berätta inte borde påverka deras val då. Och det gjorde det inte heller för jag fick jobbet. 

Däremot sa jag till dom att jag lever mitt liv som kille, pappa och sambo och inte vill att mitt förflutna dras upp om inte jag själv väljer att göra det och det tyckte dom var ok. 

Anledningen till att jag berättade var helt enkelt att jag inte hade något val eftersom alla intyg var i mitt gamla namn och dom behövde deras säkerhetsavdelning granska för att kunna ge mig jobb. 


Nu till det som oroar mig. Jag har sagt till dom att jag juridiskt inte är man än utan väntar på att få mitt nya personnummer men jag har inte berättat att jag inte är klar med själva korrigeringen av kroppen. Som det känns nu så vill jag göra allt. NU och helst igår men eftersom det är ett halvårs provanställning så får jag ligga lågt. 

Vet att dom satt återbesök uppe på karolinska i Juli och det kommer jag försöka gå på men sen vet jag inte när jag faktiskt kan göra själva op. Berättar jag så finns kanske en möjlighet att dom( nya cheferna)  tycker att det är ok men dom kan lika gärna säga hej svej.. 

Känns så där att inte ha 100 kontroll. 

För övrigt så har jag i veckan varit hois min husläkare och låt mig bara berätta hur sjukt nöjd jag är över deras bemötande. Inte någonstanns har jag upplevt att jag ifrågasätts eller något sådant. Kan bli lite komiskt bara när jag som tex nu då gjorde ett ekg och när jag ska sätta på mig tröjan så säger dom att det är onödigt att sätta på mig tröjan för den korta promenaden genom korridoren ner till själva undersökningsrummet. 

Anledningen till besöket är de problem jag haft med hälsan och orken de sista halvåret- året fast det bliivt värre de sista månaderna. 

Dom vte inte vad det är men har tagit en massa prover. Ville skicka mig till lungröntgen eftersom min andning var lite hämmad men jag ville att dom skulle kolla om det ev kanske är en inflammation i bröstregionen som spökar mest nu och det kanske därför jag har ont och är svullen. 

Läkaren håller tummarna för att det är så enkelt. För då är ösningen också enkel. Jag hoppas också på det. Det är fruktansvärt knäckande för psyket att inte orka något, att bli tvungen att stanna och vila efter 3 trappsteg , att se sin muskelmassa minska medan vikten går upp och man inte kan påverka den och framförallt att få tillbaka sina tits även om dom kvalificerar som man-boobs enligt alla andra utom jag. 

För övrigt har testogelen funkat bra. Har väldigt tydliga halveringsperioder och blir riktigt grinig någon h innan. 

Redan en dag efter första smörjningen så kom aknen på ryggen och nu försöker jag hålla det i schack genom scrubbing och bisolvon, vilket funkar ok enl min egen mening. Behåringen både i ansikte och på kropp har kommit igång och nu måste jag raka mig nästan varje dag. Det är fortfarande fjun men det blir grövre för var dag. Hårlinjen har krupit upp lite och mitt hår känns som en hästman så torrt det är men då vet jag att allt är ok.- Enl sambon har även lilleman blit lite större men det är svårt att avgöra egntligen då jag själv tycker att den inte växt något alls någonsin. Har blivit sjukt okänslig därnere om man bortser från att jag lätt får ont  samtidigt som jag har intensiva vågor av " kåthet".  Fråga mig inte hur jag fixar det. För någon som jag som hatar den delen och inte pillar i onödan är det ett mindre helvete kan jag erkänna men man hittar sina knep. Mitt är KALLT VATTEN. Mer säger jag inte. Nu ska jag gå och krypa ner bredvid min sambo som ligger uppe i sängen och sover gott. Hoppas ni alla får en bra sommar om inte jag gör någon uppdatering på ett tag . 

Av Love - 4 april 2014 09:26

  Idag har jag en hel del att berätta om, kanske passa på att  gråta en skvätt för min egen skull också?  Nä, för så synd om mig blir det nog aldrig..

FÖr att ta allt i rätt ordning så måste jag för ordningens skull gå och fixa en kopp kaffe..

Såå, hmm, jag vet att jag gjorde någon video som jag la ut på youtube men helt ärligt så känns det väldigt självutlämnande. 

Den 12 mars var jag i Stockholm för konsultationen ang SRS hos Johannes Sigursson och det som förvånade mig var att den operation han pratade om inte är den jag hört talas om.

De som frågar mig om de olika penisrekonstruktionerna brukar få till svar liten och rapp (meta) eller lång och slapp (phallo) . Den lille kan användas till sexlekar (har känsel)  medans den store kan ståpinka men behöver inplantat för att kunna användas till något annat + att det inte finns någon känsel men jag får nog ta och revidera dom uppgifterna lite grand. 

Båda kan kopplas till urinröret ( även om det ger komplikationer i nuläget) och båda har känsel. Olika mycket men oavsett vilket. 

Hannes pratade om att metan görs i Linköping och på Karolinska görs phallon. 

De har utvecklat en teknik som innebär att dom tar en stor bit hud från ena låret och rullar ihop till en korv och fäster framför venusberget. Från andra benet tar dom scin-grafts och täcker såret som blev av "rullen"  

Genom penisen trär dom in det "artificiella"urinröret som numera tas från ett blodkärl i benet ( utvecklingsstadiet) och som fästs i det befintliga urinröret. För att supporta urinröret sys vaginan igen så att urinröret blir s.a.s inbyggt där. I skinnflärpen från låret finns nervändar som sys ihop med klitans och som efter läkning ska kunna liknas med känseln på ett ollon. Själva klitan kan lämnas synlig bakom penisen eller begravas i botten av penisen. Av blygdläpparna görs 2 påsar där pungkuleproteserna ska läggas senare. 

Detta är 1 operation. Efter läkning görs en andra operation där pungkulorna läggs in, penisens tjocklek kan reduceras med fettsugning och själva konturen av en penis formas så att det inte bara ska likna ett stycke ihoprullat kött.. slutresultaten som jag såg var helt ok. Det här med urinröret är fortfarande inte 100 då många får problem med fistlar dvs hål och det beror ju på att urin fräter. Dom hade provat med blodkärl 3 gånger än så länge och det verkade hålla bättre än innan. Han skulle utföra 2 operationer nu i vår så jag avvaktar med spänning på resultatet. 

Man kan faktiskt välja att inte ha ett urinrör genom penisen utan kan låta allt vara som i nuläget.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra, min pessimistiska inställning säger att jag kommer att få måndagsexet och efter den senaste tidens utveckling på det personliga planet så är det för riskabelt men samtidigt så har min avsmak för de nedre regionerna blivit så mycket värre sen jag blev "sexuellt" aktiv igen.. så snart känns det som en omöjlighet att bara låta allt vara. 

Vi bestämde att jag skulle höra av mig när jag fått nytt personnummer vilket för övrigt borde bli inom ett halvår eftersom jag varit i Lund och skickat in papprena till socialstyrelsen! 

Hemresan från Stockholm blev ett eget kapitel pga att Hannes var över 1 h sen till konsultationen och därför missade jag flyget hem. 900 spänn senare så kom jag med på en restbiljett för ett senare flyg och kom bara 1 h sen till jobbet! ( det var därför som jag flög) . 

Vad gäller min mastektomi och resultaten därefter så kan jag bara säga blä!

Det är svullet, det värker utav bara den både runt bröstgårdarna och i bröstmusklerna och ärren runt bröstgårdarna är visserligen osynliga för blotta ögat  men de är stenhårda och förväxlas i färg med vårtgårdarna och därför har jag nu större sådana än innan. Eftersom det är svullet så syns det att man tråcklat ihop brösten och det är gropigt värre.

Var i kontakt med kontaktsköterskan på KS som sa att det oftast är som värst efter 2 månader och att svullnaden kanske inte lägger sig förrän om 1-2 månader. I nuläget tror jag dock att dom nog får korrigera lite till. En sak som jag absolut inte är nöjd med är att bröstvårtorna som är för stora och utstickande och sitter kvar på sitt orginalställe så dom ska helst lyftas upp en aning.  


Jag har även varit hos logopeden som konstaterade att jag låg kvar på 116 hertz men att rösten blivit lite starkare och mitt omfång i sättet jag pratar lite mindre. Vi bestämde att vi skulle träffas om ett år igen för att se om rösten håller. Ensak som komplicerat för mina stämband är att eftersom mina hormonvärden svängt så mycket så har stämbanden fått lite stryk eftersom dom inbte tillåtits att hoppa ner snabbt och stanna där utan jag fått röstförändringar i väldigt korta omgångar.


Samma vecka träffade jag aven endon. Alla mina värden ser bättre ut, testot låg på 33 (övervärde)  så det var hon osäker på hur hon skulle kunna göra något åt  då mina östroväden inte var så höga längre utan låg relativt normalt för att vara jag..  Har haft hudproblem av tostexen så det bestämdes att jag skulle börja med testogel istället. Oavsett vilket så har jag problem med att hitta en tidpunkt som passar varje dag då jag ska ha hunnit duscha, vara vaken, och där jag inte ska lägga mig och "mysa" med någon som inte vill få basröst och som verkligen tycker det är  sjukt opersonligt med kläder i sängen   

Jag har även varit hos psykologerna i Lund och pratat lite och papprena till rättsliga rådet är inskickade. 

Nu ska jag gå och göra en tårta till min minsta som fyller 8 år. Hennes önskemål?  citrontårta med riktig citron på..och till middag pulvermos med köpeköttbullar.. vädigt speciellt eller hur? 

Ska försöka skriva ett inlägg till när jag får tid ang allt som händer på det personliga planet också. För jag har faktiskt ett liv också. Faktiskt




Av Love - 9 februari 2014 01:50

Och läkningen har gjort en frivolt bakåt. Eller rättare sagt så går läkningen framåt men den positiva känslan av smärtfrihet är borta. Jag har 2 eller snarare 3 smärtproblem just nu. Nr 1 beror på att jag för att undvika att dratta på ändan när jag halkade på en isfläck lyckades stå kvar på benen genom att vifta vilt med armarna vilket resulterade i att jag sträckte till något som nog inte var redo för det.. Samma ställe som innan neråt revbenen på höger sida men värre och stelare. Har förlorat en del av rörligheten på den sidan. Om jag lyfter armen uppåt och känner nedanför bröstkorgen så ser det ut som en sena innanför huden som blir som en fiolsträng och jag lyckas inte töja ut den. Vet inte riktigt vart jag vänder mig om det inte blir bättre. Aja, får trotsa smärtan och fortsätta töja så blir det nog bättre. Smärta nr 2 kommer av att jag har västen på mig dygnet runt och en sak som inte nämns är hur känslig huden blir. Helt ärligt kan jag inte begripa hur jag ska kunna ha västen dygnet runt i nästan 2 veckor till. Det gör ont hela tiden. Har försökt att ha tyg under men eftersom det veckade sig så gjorde det också ont. Jag vaknar på nätterna av att det irriterar och jag har fortfarande inte sovit en hel natt efter operationen utan att vakna. Har börjat kunna ligga på sidan iallafall så ryggontet som kom av att man låg på rygg har släppt lite. Smärta 3 är en bultande smärta från övre delen av bröstkorgen där västen inte riktigt kommer åt att trycka redigt som svullnar upp därav smärtan. Om jag lyckas få till trycket där innebär det att jag har västen för högt vilket ger skav i armhålorna och dessutom innebär det att nedre delen av bröstkorgen svullnar istället eftersom trycket inte är där då... Hört uttrycket hur man än vänder sig står man med rumpan bak? Förstår vad som menas nu.
Började jobba igår natt, sitter på jobb nu och eftersom jag haft mer ont idag än innan så har kollegan planerat in ett lättpass men som det känns nu så tar jag nog och utnyttjar min möjlighet till sjukskrivning igen. Något jag blev varse igår var hur ofta man spänner bröstmuskeln egentligen. Typ vad man än gör aktiveras den så om man har ont så spelar det nästan ingen roll vad man gör. Det kommer att kännas ändå.
Det var inte min mening att gnälla så mycket men det bara bidde så . Sen å andra sidan så kör jag på tyst lidande in real life så det jämnar ut sig. I övrigt är det lugnt. Jag träffade aldrig läkaren i onsdags pga han dubbelbokat mig men kuratorn passade på att sno tiden så hela veckan har jag känt mig nedstämd . Var inte mentalt förberedd på det besöket och hon har en förmåga att gräva sig in i det förgångna och aktivera de minnen som borde varit glömda.. Fick förresten min journal utskriven. Fattar inte att alla dessa möten resulterat i något sådant. Allt var bara upprepningar efter vartannat men dom hade iallafall fått rätt på pronomet i större delen. Lite konstigt kändes det att benämnas med hon och mamma i början för att sedan flyta över på han och förälder.. Tog ett tag innan hjärnan kopplade att det var samma person som det rörde. Något som jag också reagerade på var att deras uppfattning om en är så viktigt. Tex: patienten uppträder maskulint, rör sig med en maskulin självsäkerhet, har ett manligt utseende, klär sig manligt osv.. Undrar vad som hade hänt om jag kommit dit sminkad och med klänning? Hade min diagnos ändrats? Hmm, bäst att inte fråga.
Just det, ska träffa läkaren den 20:E mars för att fylla i blanketten till RR men hade fortfarande inte fått någon konsultation angående SRS som man måste få för att kunna ansöka om ändrad könstillhörighet så det blev att ringa till Karolinska för att få en sådan då dom tappat bort just den remissen från rullorna ( surprice) . Den 12 mars blev det en akuttid för det besöket så det blir en tur till stockholmia igen. Känns ganska onödigt för ca 30 min möte men måste man måste man.. Nä, nu ska jag försöka jobba lite igen. Hoppas ni alla har det bra

Av Love - 2 februari 2014 23:43

Och jag tycker nog att jag är oförskämt på banan, förutom då att västen man måste ha på sig är jobbig då den trycker ihop bröstkorg och revben så det är där jag har ont, inte så mycket efter operationen i sig. Ska försöka lägga upp en bild här också men jag tror inte jag lyckas.. åsikter i nuläget? Tror fortfarande att kirurgerna hade varsin boob för resultaten verkar vara väldigt varierande. Den ena bröstvårtan är oval, den andra rund. Den ena ser ut att vara väldigt utstickande medans den andra är nästan slät med resten av brösten, själva bröstkorgen är större på den ena jämfört med den andra men förutom det är jag nöjd. Tyvärr har jag problem med svullnaden och lite rodnad från tejpen så jag vet faktiskt inte hur slutresultatet blir. När jag tar av västen så tar det vara några minuter sen står jag med samma storlek på brösten som innan. Imorgon ska jag träffa en sjuksyrra
som får inspektera såvida allt verkligen är bra men det tror jag.
Är lite rastlös och längtar till jag kommer igång med träning och allt men samtidigt vill jag inte riskera något. Provade att göra en pushup i morse och förutom att det stramar neråt de nedre revbenen så känns det inte så mycket. Lite intressant att det stramar så långt ner, var inte medveten om att de hade gjort något där nere men eftersom det känns där så antar jag att de tagit vävnad ända dit. Vad gäller känsel då är själva nipplarna alldeles döda.. sen kommer det lite gradvis från själva vårtgården och ut. Lite äckligt är det allt att se att man rör något fast man inte känner något..

Presentation


Välkommen till en komplicerad historia!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

upplysande bloggar

Besöksstatistik

Omröstning

Tycker ni som läsare efter det jag berättat att jag handlar rätt angående skolproblemet?
 Ja, kör hårt. Informera alla du stöter på!
 Ja, fast håll dig bara till fakta för barnen
 Njaeee, det kanske räcker med föräldrarna?
 Nej, föräldrarna skulle ha hållits utanför
 De skulle hållt det helt innanför hemmets 4 dörrar
 Du var korkad som ens berättade för dina egna barn!

Arkiv

RSS

Sök i bloggen

Tidigare år

Titta in och skriv!

När händer vad?

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014
>>>

Skapa flashcards