Sitter på ett fik och har precis klämt en sallad. Just det, i huvudstaden. Idag har jag konsultationen med kirurgen Kalle något. Åkte direkt från jobb i morse Oskar ov lite halvtaskigt på tåget upp + att dom ringde från mottagningen och ville att jag skulle komma direkt. Lika bra att lyda ;-) oavsett vad så kom jag på för 5 minuter sedan att jag glömde att ta kvitto å besöket så imorgon får jag försöka lösa det. Behövs för att få reseersättning ju ;-(
Oavsett vilket, besöket varar nog i ungefär 5 minuter. 1 minut klämmande och 4 minuter genomgång. Jag kommer undan med periaoliar kirurgi vilket betyder att man skär runt själva vårtgården så ärren blir minimala och sjukskrivningen rätt kort. Tyvärr innebär det också att det blir minst 2 operationer och det värsta är att dom är fullbokade så om minst ett halvår kommer jag till op 1 och sedan minst 1 halvår till tills nr 2 så guess what? Nästa sommar springer inte denna svensken topless ;-( jag bara kände att en del av mig dog litegrand. Och någon akuttid kan jag inte heller ta eftersom det krävs lite långsiktig planering för att få detta att funka. Med ungar och jobb då. Aja, det är bara att stå ut och tänka positivt. Nästa kallelse som kommer är ju "the one"! Min undran just nu ligger på det juridiska planet. Innebär detta att partierna till rr inte kommer att skickas förrän allt är klart? I så fall har jag bara en sak att säga : lagen om skriva jävlighet strikes again!

Vad mer? Jo jag tar en minisemester och stannar i Los capital till söndag morgon så om det är någon som läser detta som har någon vettig tanke på vad maj kan göra förutom att fönstershoppa så är jag idel öra..

Bytte fackförbund, förlorade sjuk och efterlevande - försäkringen, inga problem sa det nya fackförbundet det har vi också men nej, verkar försäkringsbolaget tycka. Det enda jag känner är att nu blir jag tvungen att hålla mig flytande iallafall 2 år till.. Mer stress. Hoppas att operationerna framöver inte gett några komplikationer. Skulle jag dö på op - bordet så uteblir ersättningen för jag får ju skylla mig själv?

Ja det var vad som damp ner i brevlådan igår. Rättare sagt, DEN, som alla vi ftm;s längtar efter näst efter hormoner då.. Ja, konsultation inför mastektomin. Inte vi har fått en remiss utan tid för konsultation.
Min fråga : vad gör jag om jag inte kaj få ledigt från jobb? Helt ärligt, eftersom jag fick en vecka på mig så verkar just detta vara det stora problemet och det heter semestertider.. Som det ser ut nu så jobbarjag fram till 6 på morgonen samma dag och sen kl 21 på kvällen samma dag. Jag hinner en vända till Solna däremellan men kvällsturen blir svår att hinna med.. Mitt liv stressar mig, bara att konstatera.
Har haft 4 veckors semester varav den första veckan då jag var barnfri bara handlade om att hinna renovera köket och hjälpa A medhennes
eftersom jag snodde halva hennes inredning och resterande semester på att underhålla uttråkade barn alternativt pendla till något badställe eftersom bilen inte fungerade vilket till min stora förvåning var mer stressande än att inte ha tid?
Men sen när semestern är slut ja då har alla andras semester ckså slutat så då ska man gå på antingen det enda eller det andra mötet.. Igår var det skolstart, idag har jag sedan jag kommit från jobbet hunnit sova, varit hos sjukgymnasten ( borde gjorts för flera år sedan) där hon lägger på mig minst en halvtimmes träning för höften varje dag och sedan den efterlängtade testo injektionen.. Nu börjar jag känna mig som mig själv igen.. Vem Fasiken satte 12 veckor mellan injektionerna? Jag tror endon är sadist ;-(
Oavsett vilket, idag har ytterligare ett eldprov genomgåtts med bravur. Besök hos sjukgymnast iförd bara tröja, kalligrafi och packer och hon tror fortfarande jag är på ;-) jag lever på detta!
PS. Fick en tid samma dag som Karolinska i Lund hos logopeden. Typiskt men jag känner ingen direkt ångest över att avboka den, däremot om jag inte får till det med jobbet och måste avboka karolinska, ja då får jag nog lite Ågren..

Jag måste erkänna att jag är för jäkla dålig på att blogga.. Precis som de flesta andra ts-personer efter dom börjat med hormoner och dom kommit en bit. Varför alla andra taggar ner lite vet jag inte men personligen handlar mycket om tid, möjlighet och teknikstrul. Mina datorer har en märklig förmåga att dra på sig allt möjligt skit och att vara dom segaste maskinerna ever och därför sitter jag inte vid datorn så ofta utan använder telefonen och just nu verkar bloggplatsenappen ha någon konstig jäkla bugg där allt sparas som utkast och inte publiceras. Om det överhuvudtaget finns kvar. Har varit i kontakt ed supporten men dom säger att det nog är mina grejor som är kassa ;-(

Men oavsett vilket så tänkte jag berätta att jag lever. 

Min fokus har ändrat riktning en hel del från att vara koncentrerad på utredningen och själva transitionen mer åt tankar om framtiden. Litre drömmar och lite skrämselpropaganda i en härlig komplott. 

SEmestern har snart gått och jag har inte gjort så mycket. Planen var att ta mig i kragen och få städat undan i huset och lite sånt som man inte pallar med under arbetsåret 100 % men se det bidde det inte. Köket fick sig en helrenovering första semesterveckan och det var ju då jag var lite barnfri och sedan har ungarna varit ständigt pockande på uppmärksamhet och bad. 

Har varit iväg och badat en hel del och varje gång får jag en sån olustig känsla i hela kroppen men jag känner samtidigt att den första fina sommaren ever förtjänar att utnyttjas. 

Jag har fått en bekräftelse från teamet i Lund att min remiss till mastektomin togs tillbaka från Malmö och skickades iväg igen men eftersom jag vet att det var en hel del killar som fick sina remisser återskickade och nyremitterade så vet jafg med mig själv att det inte blöir av innan nyår så jag får skaffa mig en dos tålamod. 

Jag fick min diagnos den 26 mars och då skickades remisserna till endo och kirurgi iväg och som sagt var så har dom redan passerat vårdgarantin med råge men jag vet också att det inte är så lönt att klaga för var ska dom kunna skicka mig istället? 

Jag försöker  tänka positivt men det är faktiskt rätt svårt när man blir påmind om sin onaturlighet varje dag. Som om inte det vore nog har jag iallafall en unge som är brutalt ärlig vad gäller allt och att höra att man inte ser ut som alla andra killar i kroppen är inte ovanligt. 

Just nu sitter jag också och väntar på att få ta min andra dos med Nebido men endon har satt mig på 12 veckorsintervallk vilket jag verkar rätt ensam om när jag lyssnar på andra killar och det är drygt. 10 veckor var det i fredags och någon gång runt början av förra veckan började jag känna mig olustig i hela kroppen, kramper i nedre regionerna och kallsvettningar och frossa eller hur man ska uttrycka det. 

Börjar känna av tröttheten från åderbråcken också och jag känner mig lite uppskruvad och lättirriterad. 

TÅlamod, tålamod... 

Ang mastektomin, ficxk ni andra ts-killar remissbekräftelse från Linköping? 

Själv har jag inte hört ett smack och känner bara att med min otur så har säkert remissen kommit på villovägar eller något..

Har sett några inlägg fran andra killar som fått sina remisser skickade efter mig och det svider lite att veta att de gått på konsultation och står i op-kön med förhoppningar runt okt-nov.. ta det inte fel, jag missunnar er inte något men det känns bittert och jag är just nu en gnällgubbe så det är inte personligt! 

Detta är ett ämne som ofta berörs på ett sätt eller annat men oftast kommer man inte till ett slutgiltigt svar. Hur vill man ha det ang det förflutna? Måste det pronomet som var då benämnas eller går det att undvika?
Jag blev inspirerad av Matt Kiley's senaste inlägg som berörde just detta http://tranifesto.com/2013/06/17/ask-matt-2-in-1-using-previous-pronouns-and-thyroid-health-on-t/
Naturligtvis har jag egna tankar och känslor angående detta ämne men mycket av det Matt skriver stämmer.
I mitt fall som biologisk mamma då som blivit " pappa" i de ovetandes ögon så är det naturligtvis svårt men varför finns behovet av att berätta om kopplingen. Måste man verkligen inleda meningarna " när hon födde den och den? Räcker det inte med att säga : när barnet föddes så..speciellt viktigt är det i situationer där hela historien inte är känd.
Personligen tycker jag det är jättejobbigt när folk benämner mig som hon i minnenas television. Personligen känns det som om det hände någon annan råkade ut och upplevde allt det där kvinnliga och hela jag skäms. Över att jag bara nöjde mig med läget och inte tig tag i det hela då. ju längre jag kommer i min transition desto sämre mår jag över att tänka på mitt förflutna. det var lixom aldrig kag på något vis. jag vet att alla tycker det känns konstigt att byta ut sitt minne till mitt nuvarande pronomen. Men gissa vad: försök att vara mig till lags, tänk på att vara min vän och inte göra mig obekväm och ponera att någonstans i någon annan situation när ni inte tänker er för så kanske ni avslöjar mig för en transfob person som kanske inte tycker det är ok?
I övrigt hoppas jag er engelska är ok för det Matt skriver om känns ordagrant som mina egna önskemål.

i bloggvärlden som jag rörö mig i just nnu verar bloggandet vara lite undanstoppat just nu ochjag hoppas att det beror på att alla är upptagna med att njuta av den än sålänge underbara sommaren. Trots min obekvämhet så gör även jag och det blir både sol och bad. 

Just nu kan jag ägna mig åt de två hemma i trädgården tillsammans med ungarna utan att behöva tänka på min omgivning och vi är lyckliga för det. har varit ute och badat 3 gånger vid en lokal sjö och även om ungarna uppskattat det så har jag varit väldigt kroppsmedveten och skämts över min kropp samt känt mig väldigt usatt så så länge trädgården duger till ungarna är jag nöjd. 

Har inte fått någon kallelse till kirurgin och de 3 månadernasom vårdgarantin garanterar har snart runnit ut.Men jag vet okså att det är sommar så jag tänker hålla mig till september inna jag protesterar.. 

jag har gått på Nebido i 3 veckor (tror jag) och allt känns bra. Eller rättare sagt så känns det som det gjorde innan jag gick av förra gången. har tränat lite på gymmet och försöker få in lite rutiner men det är svårt att få till utan att sömnen blir lidande. Trots att jag sover lite mindre nu så har jag ändå fått lite extra energi och jag tror det har med träningen att göra. Inga muskler i sikte men det  kommer väl. har problm med skaknngar när jag tränar och det gör nog att jag hållr igen lite. Skakningarna håller i sig i 2 dagar så det är rätt jobbigt. 

Jag slutade med fastan efter 2 veckor pga att matlusten försvann helt oh det är inte bra. Så mycket begriper jag också. 

Jag hoppas ni alla mår bra ..

ps. Grattis till alla mina tskompisar som numera har fått sitt testosteron. NIcelife!

i bloggvärlden som jag rörö mig i just nnu verar bloggandet vara lite undanstoppat just nu ochjag hoppas att det beror på att alla är upptagna med att njuta av den än sålänge underbara sommaren. Trots min obekvämhet så gör även jag och det blir både sol och bad. 

Just nu kan jag ägna mig åt de två hemma i trädgården tillsammans med ungarna utan att behöva tänka på min omgivning och vi är lyckliga för det. har varit ute och badat 3 gånger vid en lokal sjö och även om ungarna uppskattat det så har jag varit väldigt kroppsmedveten och skämts över min kropp samt känt mig väldigt usatt så så länge trädgården duger till ungarna är jag nöjd. 

Har inte fått någon kallelse till kirurgin och de 3 månadernasom vårdgarantin garanterar har snart runnit ut.Men jag vet okså att det är sommar så jag tänker hålla mig till september inna jag protesterar.. 

jag har gått på Nebido i 3 veckor (tror jag) och allt känns bra. Eller rättare sagt så känns det som det gjorde innan jag gick av förra gången. har tränat lite på gymmet och försöker få in lite rutiner men det är svårt att få till utan att sömnen blir lidande. Trots att jag sover lite mindre nu så har jag ändå fått lite extra energi och jag tror det har med träningen att göra. Inga muskler i sikte men det  kommer väl. har problm med skaknngar när jag tränar och det gör nog att jag hållr igen lite. Skakningarna håller i sig i 2 dagar så det är rätt jobbigt. 

Jag slutade med fastan efter 2 veckor pga att matlusten försvann helt oh det är inte bra. Så mycket begriper jag också. 

Jag hoppas ni alla mår bra ..

ps. Grattis till alla mina tskompisar som numera har fått sitt testosteron. NIcelife!

Ja, den har kommit nu till Skåneland och jag och töserna har varit och badat. Jag har megaångest över att visa mig halvnäck offentligt, hatar att jag måste utstå allas blickar och undringar. Speciellt eftersom jag bara är känd i andra änden av stan och är ett obekant ansikte på just denna badplats. Ångesten till trots så badade jag igår. Försökte planera så att vi skulle komma dit innan alla andra och kunna hoppa i osedd men som vanligt när man har barn så är det svårt att hålla sig till planerna.
Iallafall, jag drog på mig ett svart linne inne på toan och en tjocktröja och så promenerade jag ut på bryggan, vände ryggen till folket när jag drog av tjocktröjan och hoppa i. Inte världens mest inkognito sätt men det fungerar bättre än att visa sig i sporttopp. Fast sen är det ju det här med när man ska upp. Folk glor när killar badar i tröjor men jag hoppas att det faktum att linnet var svart dolde det mest uppenbara. Och väl uppe igen gällde det att få av sig linnet och på med tjocktröjan så man inte frös ihjäl. Hmm, lite kluddigare må tilläggas men allt går om man vill. Så ja, just nu kan jag bada även om det krävs planering men det blir nog svårare när det börjar bli knögafullt med folk. Gårdagens ahaupplevelse: tjocktröjan var en munkjacka och jag drog ner dragkedjan och gick med halvöppen tröja. Hur skönt som helst men man får ju akta sig så att inte tröjan öppnar sig för mycket. Masto- please come!
( fast nu är värmen här så nu kan det vänta till hösten så jag kan få ha lite aktivt sommarlov med töserna)