Ärliga ungar, härliga ungar...eller tycker jag verkligen det? 

Jag är en så bra förebild och inspiration att dom numera inte tycker det är konstigt att ha en mappa ( eller pappa beroende på dag)  OCH en pappa.  

Någon som ser vart jag vill komma? 

Orginalpappan till den minsta är väldigt ofta kallad för mappa också så hon kör oss uppenbarligen jämnt över. Ingen skillnad här inte! 

Iboland försöker jag vara modig. 

Försöker visa barnen att det är lätt att ta kontakt med andra människor, att ingen tänker på att vi är annorlunda. 

Men, jag tror jag börjar lägga ner det projektet. INte för att det inte går utan för att jag utsätter vår familj för en risk varje gång jag gör det. 

Ett exempel från igår: 

var på Max i Kristianstad igår och krubbade. 

Redan i kassan såg vi en välmukklad ( vältatuerad)  snubbe och hans yngre tjej som tittade relativt intresserat på mig och töserna. Vi går ut och sätter oss och 5 min senare har killen och hans tjej satt sig vid bordet bredvid. Tål atrt nämnas gör väl att lilltösens ena klasskompis och hans familj satt sig vid bordet bakom.

Redan där börjar nervositeten då jag vet att klasskompisens familj kommer att lyssna på vad som sägs.

Muskelknutten börjar med att fråga om det är mina ungar.

- Ja, svarar jag.

Han tycker det är ovanligt med en pappa och barn som bor själv så då kommer han ju in på relationer, om jag bor ihop med någon.

-Nej, svarar jag.

Naturligtvis kommer han då in på området sex. Om att jag inte verkar vara den tuffa typen men att jag inte borde ha några problem med att få tag i tjejer eftersom jag verkar så snäll... 

Och sen kommer han naturligtvis in på frågan om dom är hos mig alltid. 

- I stort sett,  svarar jag. 

Ahhh, och nu kommer det-vänta...vänta...jaaaaa- nu kommer det...

Lilltösen: Mmm, fast varannan helg är vi hos våra pappor! 

KIllen såg ut som om han ätit något olämpligt, jag pressade honom lite och frågade om det var något fel och han tittar lite frågande på mig: - sa hon pappor? 

- töserna är från olika förhållande så dom har olika föräldrar förklarar jag.. 

-Jaha, ok, då förstår jag.... ehhh

Om jag säger så här: han fattade inget från den stunden. 

Och jag ville inte heller förklara eftersom jag hade klasskompisen bakom mig vars föräldrar nog gärna hade velat höra mina förklaringar men jag pallade inte att bli bedömd- igen.. 

Så i den stunden gjorde jag valet att bli betraktad som bög framför trans men det var inget som jag kände mig glad över. Kände mig bara äcklig. Så nu har vi benat ut att jag numera är hetero. Kanon. 

positivt: han släppte ämnet sex helt. Negativt: tur ungarna var där för annars hade det nog kunnat bli lite spänt. Och farligt. Jag försökte tänka på vad jag sa- inte en enda gång kallade jag mig för man eller pappa men jag tror nog han när han ( om) han kommer på lösningen på frågan kände sig lurad och dum. Det hade jag gjort. 

För att sammanfatta dagen: jag kom, jag sågs, jag förlorade. 

Som sagt var. Jag är stolt över att vara förälder tiull så mogna och fördomsfria barn och uppenbarligen är dom tillfreds med sin familjesituation men samtidigt inser jag att jag måste pressa dom til att ta sina andra pappor ur ekvationen när dom möter främlingar och jag hatar att behöva be dom om en sån sak. Det borde inte behövas men eftersom killar inte kan ha barn utan inblandning från en kvinna ( försök att hitta adopterande homosexuella män)  så kommer jag aldrig kunna leva stealth annars. 

Och att bli identiferad som trans är inget jag vill heller. Känner mig ju inte trans längre. Jag känner mig som en nykläckt man med mycket att lära..

.. att kalla dig något annat än mamma och " mitt födelsenamn" . Vad mig anbelangar har inget förändrats och du kan lura alla andra till detta trams men jag kommer aldrig göra det.
Hur mycket av det här tror ni man kan försöka ignorera?
Många är dom inom transcommunityn som säger : flytta och börja om, men har man barn blir det svårare. Att barnen ifråga älskar personen i fråga ändlöst och oavsett vad han säger så känns det inte lika enkelt. Vems känslor är viktigast? Jag tycker nog barnens- som i så många andra avseenden får lida för mitt beslut och själv ska jag försöka komma över besvikelsen utan för mycket hopplöshetskänslor.. I övrigt så känns det mesta motigt nu men jag älskar de lite varmare dagarna och det lättar upp stämningen hos mig lite. Imorgon ska jag ha telefonkontakt med endon och jag tror det innebär att jag tog min sista egna "Shot" i fredags.. Nervös förväntan. Tänk om Nebido faktiskt är bättre för mig än Testoviron? Tänk om jag slipper den ökända inkörningen? Att jag landar rätt direkt.. Lite mer skägg tack och ork att träna. Tack på förhand.

Jag får väl göra som alla andra och be om ursäkt för stiltjen. Anledningen heter fortfarande teknikens under. Förra veckan fick jag tillbaka den nya telefonen från verkstaden så man kan vara lite aktiv igen men fortfarande kvarstår problemet med att kommentera på bloggar med säkerhetskryptering så ni som har det..sorry. Kan bara smyga runt i det dolda. Att starta datorn är heller inget som lockar speciellt ofta så det blir som det blir som det blir. Jag tror att jag snart får gå från transblogg till ensamstående pappan bloggen istället. För att vara tråkig kan jag ju rapportera att intet nytt händer. Inga trakasserier eller några ojämlikheter.
Det enda som jag kan rapportera är att mitt ex hade blivit förbannad om han vetat att han numera är min fd fru, men eftersom han inte känner till detta så är allt bra. I helgen var jag och töserna och såg bio, Sune åker till Grekland, och det var nice. Båda barnen var nöjda, precis som jag var över dom för dom har ju faktiskt varit duktiga och gjort alla sina kryss och mer därtill. Inget skägg, lite muskler och en vikt som stabiliserar sig på 70 pannor. Jag funderar allvarligt på att byta vc. Har inte fått något mer besked än att alla prover var lite i underkant men inget dom ville uttrycka någon oro för så om "mina problem kvarstår var jag välkommen att höra av mig för en ny konsultation". Idioter- problemen har ju varit där så länge att dom inte går över bara för att jag hotar med att gå till läkaren.
Har haft flera funderingar på sistone om det kan vara gluten som spökar så denna veckan har jag uteslutet all vete, korn, råg och bara hållet mig till protein och fibrer via grönsaker frukt och jag har två domar: jag har inte haft några magondor eller uppsvälldheter på hela veckan. 2: jag är så hungrig hela tiden då jag hade kunnat äta en hel ko.. Och matt. / vet inte riktigt om jag kommer att kunna hålla det. Saknar mitt bröd (5skivor) med skinka och ost och tvivlar starkt på om jag verkligen är en bra kandidat till glutenintolerans.. Får se om en vecka när jag tänker börja krubba mackor igen