Sitter på ett fik och har precis klämt en sallad. Just det, i huvudstaden. Idag har jag konsultationen med kirurgen Kalle något. Åkte direkt från jobb i morse Oskar ov lite halvtaskigt på tåget upp + att dom ringde från mottagningen och ville att jag skulle komma direkt. Lika bra att lyda ;-) oavsett vad så kom jag på för 5 minuter sedan att jag glömde att ta kvitto å besöket så imorgon får jag försöka lösa det. Behövs för att få reseersättning ju ;-(
Oavsett vilket, besöket varar nog i ungefär 5 minuter. 1 minut klämmande och 4 minuter genomgång. Jag kommer undan med periaoliar kirurgi vilket betyder att man skär runt själva vårtgården så ärren blir minimala och sjukskrivningen rätt kort. Tyvärr innebär det också att det blir minst 2 operationer och det värsta är att dom är fullbokade så om minst ett halvår kommer jag till op 1 och sedan minst 1 halvår till tills nr 2 så guess what? Nästa sommar springer inte denna svensken topless ;-( jag bara kände att en del av mig dog litegrand. Och någon akuttid kan jag inte heller ta eftersom det krävs lite långsiktig planering för att få detta att funka. Med ungar och jobb då. Aja, det är bara att stå ut och tänka positivt. Nästa kallelse som kommer är ju "the one"! Min undran just nu ligger på det juridiska planet. Innebär detta att partierna till rr inte kommer att skickas förrän allt är klart? I så fall har jag bara en sak att säga : lagen om skriva jävlighet strikes again!

Vad mer? Jo jag tar en minisemester och stannar i Los capital till söndag morgon så om det är någon som läser detta som har någon vettig tanke på vad maj kan göra förutom att fönstershoppa så är jag idel öra..

Bytte fackförbund, förlorade sjuk och efterlevande - försäkringen, inga problem sa det nya fackförbundet det har vi också men nej, verkar försäkringsbolaget tycka. Det enda jag känner är att nu blir jag tvungen att hålla mig flytande iallafall 2 år till.. Mer stress. Hoppas att operationerna framöver inte gett några komplikationer. Skulle jag dö på op - bordet så uteblir ersättningen för jag får ju skylla mig själv?

Ja det var vad som damp ner i brevlådan igår. Rättare sagt, DEN, som alla vi ftm;s längtar efter näst efter hormoner då.. Ja, konsultation inför mastektomin. Inte vi har fått en remiss utan tid för konsultation.
Min fråga : vad gör jag om jag inte kaj få ledigt från jobb? Helt ärligt, eftersom jag fick en vecka på mig så verkar just detta vara det stora problemet och det heter semestertider.. Som det ser ut nu så jobbarjag fram till 6 på morgonen samma dag och sen kl 21 på kvällen samma dag. Jag hinner en vända till Solna däremellan men kvällsturen blir svår att hinna med.. Mitt liv stressar mig, bara att konstatera.
Har haft 4 veckors semester varav den första veckan då jag var barnfri bara handlade om att hinna renovera köket och hjälpa A medhennes
eftersom jag snodde halva hennes inredning och resterande semester på att underhålla uttråkade barn alternativt pendla till något badställe eftersom bilen inte fungerade vilket till min stora förvåning var mer stressande än att inte ha tid?
Men sen när semestern är slut ja då har alla andras semester ckså slutat så då ska man gå på antingen det enda eller det andra mötet.. Igår var det skolstart, idag har jag sedan jag kommit från jobbet hunnit sova, varit hos sjukgymnasten ( borde gjorts för flera år sedan) där hon lägger på mig minst en halvtimmes träning för höften varje dag och sedan den efterlängtade testo injektionen.. Nu börjar jag känna mig som mig själv igen.. Vem Fasiken satte 12 veckor mellan injektionerna? Jag tror endon är sadist ;-(
Oavsett vilket, idag har ytterligare ett eldprov genomgåtts med bravur. Besök hos sjukgymnast iförd bara tröja, kalligrafi och packer och hon tror fortfarande jag är på ;-) jag lever på detta!
PS. Fick en tid samma dag som Karolinska i Lund hos logopeden. Typiskt men jag känner ingen direkt ångest över att avboka den, däremot om jag inte får till det med jobbet och måste avboka karolinska, ja då får jag nog lite Ågren..

Jag måste erkänna att jag är för jäkla dålig på att blogga.. Precis som de flesta andra ts-personer efter dom börjat med hormoner och dom kommit en bit. Varför alla andra taggar ner lite vet jag inte men personligen handlar mycket om tid, möjlighet och teknikstrul. Mina datorer har en märklig förmåga att dra på sig allt möjligt skit och att vara dom segaste maskinerna ever och därför sitter jag inte vid datorn så ofta utan använder telefonen och just nu verkar bloggplatsenappen ha någon konstig jäkla bugg där allt sparas som utkast och inte publiceras. Om det överhuvudtaget finns kvar. Har varit i kontakt ed supporten men dom säger att det nog är mina grejor som är kassa ;-(

Men oavsett vilket så tänkte jag berätta att jag lever. 

Min fokus har ändrat riktning en hel del från att vara koncentrerad på utredningen och själva transitionen mer åt tankar om framtiden. Litre drömmar och lite skrämselpropaganda i en härlig komplott. 

SEmestern har snart gått och jag har inte gjort så mycket. Planen var att ta mig i kragen och få städat undan i huset och lite sånt som man inte pallar med under arbetsåret 100 % men se det bidde det inte. Köket fick sig en helrenovering första semesterveckan och det var ju då jag var lite barnfri och sedan har ungarna varit ständigt pockande på uppmärksamhet och bad. 

Har varit iväg och badat en hel del och varje gång får jag en sån olustig känsla i hela kroppen men jag känner samtidigt att den första fina sommaren ever förtjänar att utnyttjas. 

Jag har fått en bekräftelse från teamet i Lund att min remiss till mastektomin togs tillbaka från Malmö och skickades iväg igen men eftersom jag vet att det var en hel del killar som fick sina remisser återskickade och nyremitterade så vet jafg med mig själv att det inte blöir av innan nyår så jag får skaffa mig en dos tålamod. 

Jag fick min diagnos den 26 mars och då skickades remisserna till endo och kirurgi iväg och som sagt var så har dom redan passerat vårdgarantin med råge men jag vet också att det inte är så lönt att klaga för var ska dom kunna skicka mig istället? 

Jag försöker  tänka positivt men det är faktiskt rätt svårt när man blir påmind om sin onaturlighet varje dag. Som om inte det vore nog har jag iallafall en unge som är brutalt ärlig vad gäller allt och att höra att man inte ser ut som alla andra killar i kroppen är inte ovanligt. 

Just nu sitter jag också och väntar på att få ta min andra dos med Nebido men endon har satt mig på 12 veckorsintervallk vilket jag verkar rätt ensam om när jag lyssnar på andra killar och det är drygt. 10 veckor var det i fredags och någon gång runt början av förra veckan började jag känna mig olustig i hela kroppen, kramper i nedre regionerna och kallsvettningar och frossa eller hur man ska uttrycka det. 

Börjar känna av tröttheten från åderbråcken också och jag känner mig lite uppskruvad och lättirriterad. 

TÅlamod, tålamod... 

Ang mastektomin, ficxk ni andra ts-killar remissbekräftelse från Linköping? 

Själv har jag inte hört ett smack och känner bara att med min otur så har säkert remissen kommit på villovägar eller något..

Har sett några inlägg fran andra killar som fått sina remisser skickade efter mig och det svider lite att veta att de gått på konsultation och står i op-kön med förhoppningar runt okt-nov.. ta det inte fel, jag missunnar er inte något men det känns bittert och jag är just nu en gnällgubbe så det är inte personligt!