Jag måste erkänna att jag är för jäkla dålig på att blogga.. Precis som de flesta andra ts-personer efter dom börjat med hormoner och dom kommit en bit. Varför alla andra taggar ner lite vet jag inte men personligen handlar mycket om tid, möjlighet och teknikstrul. Mina datorer har en märklig förmåga att dra på sig allt möjligt skit och att vara dom segaste maskinerna ever och därför sitter jag inte vid datorn så ofta utan använder telefonen och just nu verkar bloggplatsenappen ha någon konstig jäkla bugg där allt sparas som utkast och inte publiceras. Om det överhuvudtaget finns kvar. Har varit i kontakt ed supporten men dom säger att det nog är mina grejor som är kassa ;-(

Men oavsett vilket så tänkte jag berätta att jag lever. 

Min fokus har ändrat riktning en hel del från att vara koncentrerad på utredningen och själva transitionen mer åt tankar om framtiden. Litre drömmar och lite skrämselpropaganda i en härlig komplott. 

SEmestern har snart gått och jag har inte gjort så mycket. Planen var att ta mig i kragen och få städat undan i huset och lite sånt som man inte pallar med under arbetsåret 100 % men se det bidde det inte. Köket fick sig en helrenovering första semesterveckan och det var ju då jag var lite barnfri och sedan har ungarna varit ständigt pockande på uppmärksamhet och bad. 

Har varit iväg och badat en hel del och varje gång får jag en sån olustig känsla i hela kroppen men jag känner samtidigt att den första fina sommaren ever förtjänar att utnyttjas. 

Jag har fått en bekräftelse från teamet i Lund att min remiss till mastektomin togs tillbaka från Malmö och skickades iväg igen men eftersom jag vet att det var en hel del killar som fick sina remisser återskickade och nyremitterade så vet jafg med mig själv att det inte blöir av innan nyår så jag får skaffa mig en dos tålamod. 

Jag fick min diagnos den 26 mars och då skickades remisserna till endo och kirurgi iväg och som sagt var så har dom redan passerat vårdgarantin med råge men jag vet också att det inte är så lönt att klaga för var ska dom kunna skicka mig istället? 

Jag försöker  tänka positivt men det är faktiskt rätt svårt när man blir påmind om sin onaturlighet varje dag. Som om inte det vore nog har jag iallafall en unge som är brutalt ärlig vad gäller allt och att höra att man inte ser ut som alla andra killar i kroppen är inte ovanligt. 

Just nu sitter jag också och väntar på att få ta min andra dos med Nebido men endon har satt mig på 12 veckorsintervallk vilket jag verkar rätt ensam om när jag lyssnar på andra killar och det är drygt. 10 veckor var det i fredags och någon gång runt början av förra veckan började jag känna mig olustig i hela kroppen, kramper i nedre regionerna och kallsvettningar och frossa eller hur man ska uttrycka det. 

Börjar känna av tröttheten från åderbråcken också och jag känner mig lite uppskruvad och lättirriterad. 

TÅlamod, tålamod... 

Ang mastektomin, ficxk ni andra ts-killar remissbekräftelse från Linköping? 

Själv har jag inte hört ett smack och känner bara att med min otur så har säkert remissen kommit på villovägar eller något..

Har sett några inlägg fran andra killar som fått sina remisser skickade efter mig och det svider lite att veta att de gått på konsultation och står i op-kön med förhoppningar runt okt-nov.. ta det inte fel, jag missunnar er inte något men det känns bittert och jag är just nu en gnällgubbe så det är inte personligt!