OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat. 

Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad könstillhörighet och trots att min fysiska förändring inte är klar på länge så innebär detta att jag kan fokusera mer på mitt liv som det kommer att gestalta sig och vilken roll jag själv intagit istället för vilken roll jag tilldelats. Förstår ni skillnaden? 

tom beslutet har det alltid funnits en gnutta tvivel om vem jag varit, hur berättigad jag varit till mina känslor men plötsligt är det som om detta ska upphöra och jag ska bara vara, vilket i och för sig är himla skönt det också. Med detta sagt vill jag bara berätta att jag nog alltid kommer att komma till stunder där jag tvivlar på mig själv, där jag inte känner att jag passar in men det är något jag måste lära mig leva med.

Vet ni att det var i okt 2011 som jag tog kontakt med psykiatrin första gången? 

Det känns som om det var igår men ändå en hel livstid sen för så mycket har egentligen förändrats på denna relativt korta tid som man inte alltid reflekterar över. Istället för att rabbla upp det som hänt så uppmuntrar jag envar att läsa innantill för fram tills för kanske 1 år sedan så var bloggen ganska ajour med mitt liv. 

Vad jag fått däremot är värt at nämna. 

En inre självkänsla och självbild som matchar omvärldens bild av mitt yttre jag framför allt. En förbättrad självbild och kroppsuppfattning (även om jag absolut inte är nöjd) och ett förhållande till mina barn som bygger på tillit och respekt snarare på traditionella könsroller. Inom denna period har jag fortfarande kvar en del vänner trots att en del bekänt färg, några familjemelemmar har försvunnit medans andra tillkommit och till på köpet har jag gått och blivit en liten mansgris i mitt sätt att tänka. 

Jag har dessutom landat i ett förhållande som inte underminerar mig och som stärker mig men jag har naturligtvis en stor fördel gentemot andra män eftersom jag varit imin andra hälfts skor lite grand så att säga... 

Närjag blickar framåt så ser jag ett slut på historien även om jag inte ser när slutet kommer.Även om jag vill så mycket med min kropp så måste jag inse att en del saker säkert blir bättre medans andra kanske måste lämnas därhän. Jag måste nog också inse att även om jag vill och kan så kan jag inte låta mitt välbefinnande komma före någons annans. 

Jag måste kanske bromsa ner lite för att låta livet komma ifatt och inte bara köra på i samma tempo och jag har lovat att när dessa närmsta operationer är överstökade verkligen fundera på vad jag vill med resten, andas lite. 

Jag har följt en snubbe på youtube från första dagen: ElektricDade och hans fru och dessa 2 människor har gjort uppdateringar som fått mig att reflektera över inte bara mitt eget perspektiv utan alla andras också .

Inser ni att de människor som finns runt oss som gör denna transitionen också måste förändras? 

Det gjorde inte jag heller men så är det och ni som går in i denna processen och påstår att ni kommer fortfarande vara samma personer när ni är klara- tänk om. 

NI går inte in i processen för att ni är hela som människor, ni gör det för att förändras. 

NI går inte in i det och tror att era egenskaper kommer att vara denamma som innan för då är i fortfarande skadade. 

ni går in i processen med en förhoppning om att kunna hitta ert rätta jag, att förändra det ni har kraft och mod att förändra och att förbättra det ni kan, både hos er och hos omvärlden. 

Så vad ni än gör- öppna ögonen och inse att ni gör en förändring med världen, inte för den. 

/Love

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR. 

Härmed är jag nu mera även på pappret en man! 

Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter. 

Mennytt personnr tas det beslut om den 11 september eftersom jag har någon vecka på mig att fundera på sekretessmarkeringen. Så, tänkt färdigt Klara? 

Jag vet att jag har skrivit det innan men jag har valt att inte bli pånyttfödd som en helt ny människa utan jag tar med mig min koppling till mitt liv.. 

Efter beslutet kom hem så ringde jag mottagningen ang hur jag går tillväga för att boka hyston men det verkar som om just sekreteraren i Lund har ite taskig koll för hon sa till mig att jag skulle vänta 6 månader till för att få en ny tid hos överläkarna för att dom sedan skulle remittera mig vidare till dom som ska göra ingreppet . Snacka om att bli förvånad. 

jag ringde upp till kontaktsköterskan på Ks istället som berättade att när dom fåren kopia på beslutet så fixar dom en remiss till plastiken för gemensam konsultation då ingreppet ibland utförs hos dom beroende på vilken nedre operation du ska göra. 

Så några dagar till så börjar hon dra i det... 

Det börjar röra på sig iallfall. 

jg har fortfarande inte fått svar på mina frågor ang allt det praktiska men det är snart för sent för att klaga. Det får bli som det blir. 

Nu ska jag jobba igen. 

ha det bra alla