Idag har jag en hel del att berätta om, kanske passa på att  gråta en skvätt för min egen skull också?  Nä, för så synd om mig blir det nog aldrig..

FÖr att ta allt i rätt ordning så måste jag för ordningens skull gå och fixa en kopp kaffe..

Såå, hmm, jag vet att jag gjorde någon video som jag la ut på youtube men helt ärligt så känns det väldigt självutlämnande. 

Den 12 mars var jag i Stockholm för konsultationen ang SRS hos Johannes Sigursson och det som förvånade mig var att den operation han pratade om inte är den jag hört talas om.

De som frågar mig om de olika penisrekonstruktionerna brukar få till svar liten och rapp (meta) eller lång och slapp (phallo) . Den lille kan användas till sexlekar (har känsel)  medans den store kan ståpinka men behöver inplantat för att kunna användas till något annat + att det inte finns någon känsel men jag får nog ta och revidera dom uppgifterna lite grand. 

Båda kan kopplas till urinröret ( även om det ger komplikationer i nuläget) och båda har känsel. Olika mycket men oavsett vilket. 

Hannes pratade om att metan görs i Linköping och på Karolinska görs phallon. 

De har utvecklat en teknik som innebär att dom tar en stor bit hud från ena låret och rullar ihop till en korv och fäster framför venusberget. Från andra benet tar dom scin-grafts och täcker såret som blev av "rullen"  

Genom penisen trär dom in det "artificiella"urinröret som numera tas från ett blodkärl i benet ( utvecklingsstadiet) och som fästs i det befintliga urinröret. För att supporta urinröret sys vaginan igen så att urinröret blir s.a.s inbyggt där. I skinnflärpen från låret finns nervändar som sys ihop med klitans och som efter läkning ska kunna liknas med känseln på ett ollon. Själva klitan kan lämnas synlig bakom penisen eller begravas i botten av penisen. Av blygdläpparna görs 2 påsar där pungkuleproteserna ska läggas senare. 

Detta är 1 operation. Efter läkning görs en andra operation där pungkulorna läggs in, penisens tjocklek kan reduceras med fettsugning och själva konturen av en penis formas så att det inte bara ska likna ett stycke ihoprullat kött.. slutresultaten som jag såg var helt ok. Det här med urinröret är fortfarande inte 100 då många får problem med fistlar dvs hål och det beror ju på att urin fräter. Dom hade provat med blodkärl 3 gånger än så länge och det verkade hålla bättre än innan. Han skulle utföra 2 operationer nu i vår så jag avvaktar med spänning på resultatet. 

Man kan faktiskt välja att inte ha ett urinrör genom penisen utan kan låta allt vara som i nuläget.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra, min pessimistiska inställning säger att jag kommer att få måndagsexet och efter den senaste tidens utveckling på det personliga planet så är det för riskabelt men samtidigt så har min avsmak för de nedre regionerna blivit så mycket värre sen jag blev "sexuellt" aktiv igen.. så snart känns det som en omöjlighet att bara låta allt vara. 

Vi bestämde att jag skulle höra av mig när jag fått nytt personnummer vilket för övrigt borde bli inom ett halvår eftersom jag varit i Lund och skickat in papprena till socialstyrelsen! 

Hemresan från Stockholm blev ett eget kapitel pga att Hannes var över 1 h sen till konsultationen och därför missade jag flyget hem. 900 spänn senare så kom jag med på en restbiljett för ett senare flyg och kom bara 1 h sen till jobbet! ( det var därför som jag flög) . 

Vad gäller min mastektomi och resultaten därefter så kan jag bara säga blä!

Det är svullet, det värker utav bara den både runt bröstgårdarna och i bröstmusklerna och ärren runt bröstgårdarna är visserligen osynliga för blotta ögat  men de är stenhårda och förväxlas i färg med vårtgårdarna och därför har jag nu större sådana än innan. Eftersom det är svullet så syns det att man tråcklat ihop brösten och det är gropigt värre.

Var i kontakt med kontaktsköterskan på KS som sa att det oftast är som värst efter 2 månader och att svullnaden kanske inte lägger sig förrän om 1-2 månader. I nuläget tror jag dock att dom nog får korrigera lite till. En sak som jag absolut inte är nöjd med är att bröstvårtorna som är för stora och utstickande och sitter kvar på sitt orginalställe så dom ska helst lyftas upp en aning.  

Jag har även varit hos logopeden som konstaterade att jag låg kvar på 116 hertz men att rösten blivit lite starkare och mitt omfång i sättet jag pratar lite mindre. Vi bestämde att vi skulle träffas om ett år igen för att se om rösten håller. Ensak som komplicerat för mina stämband är att eftersom mina hormonvärden svängt så mycket så har stämbanden fått lite stryk eftersom dom inbte tillåtits att hoppa ner snabbt och stanna där utan jag fått röstförändringar i väldigt korta omgångar.

Samma vecka träffade jag aven endon. Alla mina värden ser bättre ut, testot låg på 33 (övervärde)  så det var hon osäker på hur hon skulle kunna göra något åt  då mina östroväden inte var så höga längre utan låg relativt normalt för att vara jag..  Har haft hudproblem av tostexen så det bestämdes att jag skulle börja med testogel istället. Oavsett vilket så har jag problem med att hitta en tidpunkt som passar varje dag då jag ska ha hunnit duscha, vara vaken, och där jag inte ska lägga mig och "mysa" med någon som inte vill få basröst och som verkligen tycker det är  sjukt opersonligt med kläder i sängen   

Jag har även varit hos psykologerna i Lund och pratat lite och papprena till rättsliga rådet är inskickade. 

Nu ska jag gå och göra en tårta till min minsta som fyller 8 år. Hennes önskemål?  citrontårta med riktig citron på..och till middag pulvermos med köpeköttbullar.. vädigt speciellt eller hur? 

Ska försöka skriva ett inlägg till när jag får tid ang allt som händer på det personliga planet också. För jag har faktiskt ett liv också. Faktiskt

Jag måste erkänna att jag är för jäkla dålig på att blogga.. Precis som de flesta andra ts-personer efter dom börjat med hormoner och dom kommit en bit. Varför alla andra taggar ner lite vet jag inte men personligen handlar mycket om tid, möjlighet och teknikstrul. Mina datorer har en märklig förmåga att dra på sig allt möjligt skit och att vara dom segaste maskinerna ever och därför sitter jag inte vid datorn så ofta utan använder telefonen och just nu verkar bloggplatsenappen ha någon konstig jäkla bugg där allt sparas som utkast och inte publiceras. Om det överhuvudtaget finns kvar. Har varit i kontakt ed supporten men dom säger att det nog är mina grejor som är kassa ;-(

Men oavsett vilket så tänkte jag berätta att jag lever. 

Min fokus har ändrat riktning en hel del från att vara koncentrerad på utredningen och själva transitionen mer åt tankar om framtiden. Litre drömmar och lite skrämselpropaganda i en härlig komplott. 

SEmestern har snart gått och jag har inte gjort så mycket. Planen var att ta mig i kragen och få städat undan i huset och lite sånt som man inte pallar med under arbetsåret 100 % men se det bidde det inte. Köket fick sig en helrenovering första semesterveckan och det var ju då jag var lite barnfri och sedan har ungarna varit ständigt pockande på uppmärksamhet och bad. 

Har varit iväg och badat en hel del och varje gång får jag en sån olustig känsla i hela kroppen men jag känner samtidigt att den första fina sommaren ever förtjänar att utnyttjas. 

Jag har fått en bekräftelse från teamet i Lund att min remiss till mastektomin togs tillbaka från Malmö och skickades iväg igen men eftersom jag vet att det var en hel del killar som fick sina remisser återskickade och nyremitterade så vet jafg med mig själv att det inte blöir av innan nyår så jag får skaffa mig en dos tålamod. 

Jag fick min diagnos den 26 mars och då skickades remisserna till endo och kirurgi iväg och som sagt var så har dom redan passerat vårdgarantin med råge men jag vet också att det inte är så lönt att klaga för var ska dom kunna skicka mig istället? 

Jag försöker  tänka positivt men det är faktiskt rätt svårt när man blir påmind om sin onaturlighet varje dag. Som om inte det vore nog har jag iallafall en unge som är brutalt ärlig vad gäller allt och att höra att man inte ser ut som alla andra killar i kroppen är inte ovanligt. 

Just nu sitter jag också och väntar på att få ta min andra dos med Nebido men endon har satt mig på 12 veckorsintervallk vilket jag verkar rätt ensam om när jag lyssnar på andra killar och det är drygt. 10 veckor var det i fredags och någon gång runt början av förra veckan började jag känna mig olustig i hela kroppen, kramper i nedre regionerna och kallsvettningar och frossa eller hur man ska uttrycka det. 

Börjar känna av tröttheten från åderbråcken också och jag känner mig lite uppskruvad och lättirriterad. 

TÅlamod, tålamod... 

Ang mastektomin, ficxk ni andra ts-killar remissbekräftelse från Linköping? 

Själv har jag inte hört ett smack och känner bara att med min otur så har säkert remissen kommit på villovägar eller något..

Har sett några inlägg fran andra killar som fått sina remisser skickade efter mig och det svider lite att veta att de gått på konsultation och står i op-kön med förhoppningar runt okt-nov.. ta det inte fel, jag missunnar er inte något men det känns bittert och jag är just nu en gnällgubbe så det är inte personligt! 

Jag har sedan ett år tillbaka samlat på mig lite bloggar jag följer av olika skäl och de flesta finns under mina länkar men jag skulle vilja tipsa om en utlänsk kille som driver en typ fråga så svarar jag- blogg om transexualism. 

Den är på engelska men tar upp många intressanta dilemman: ASK MATT. 

En annan blogg jag snubblade över är Intersexorwhat?. 

En väldigt spännande person som jag själv inte kan definera som varken den eller det men som belyser olika frågeställningar på ett väldigt kristiskt och konstruktivt sätt utifrån ett intersexperspektiv. 

SEn skulle jag även vilja dela med mig av en youtube-profil som jag följt hela tiden. Han kallas Electric Dade och har gjort en hel del klipp på Youtube. Jag fastnade speciellt för det här klippet där han och hans fru ger ett ärligt och tänkvärt sätt att se på själva transitionen..Jag hoppas att ni tycker att min smak inte är alldeles fruktansvärd och att ni kanske har hittat något som intresserar er utifrån varför ni är på denna bloggen:  

En annan transkille som jag följer i bloggvärlden är Adrian som har aktiverat sig en hel del på RFSL sista året och han tillkännagav för några dagar sedan att det har blivit bestämt att : 

Den 17-19 juni håller Norrtälje kommun, RFSL Roslagen och RFSL Roslagen Ungdom ett transläger för ungdomar mellan 13-20 år. Lägret är kostnadsfritt, men man får räkna med att betala resa. En intresseanmälan kan man göra här, vi kommer sedan komma ut med en bindande anmälan som innehåller mer information. SÖK OCH SPRID HÖRRNI. Facebook event hittar ni här.

Och just ja: upptagnings området är RFSL ungdom öst och RFSL Roslagen. Medlemskap i någon av organisationerna krävs, men kan tecknas på på plats.

Så, för att sprida ordet lite så önskar jag att ni transkillar och transtjejer som läser det här sprider ordet, ev länkar i er blogg så kanske initiativet blir en ännu större succè

Var hos blodgivningen idag. Inte för att lämna blod, det var över 1 år sedan sist men för att kolla varför man inte kan lämna blod som Ts. Jag trodde att det kanske hade med injektionerna att göra men det var faktiskt inte det. Sedan ett år tillbaka delas manligt blod och kvinnligt blod upp, av säkerhetsskäl och dessutom delas kvinnors blod upp ytterligare ett steg mellan har varit gravid/ inte varit gravid. ( Någon slaggprodukt som bildas i cellerna då). Uppenbarligen är det skillnad på plasmorna och även av blodvärdet mellan könen. Kort sagt- om en man får av en kvinnas blod och vice versa så kan dom under operationer drabbas av något som kallas "paly" (osäker stavning) som är en funktionsmedsättning på lungorna som kan vara livshotande. Dessutom nu under transitionen så är värdena på T inte stabila samtidigt som äggstockarna fortfarande är kvar som kontraptoducerar östrogen så det påverkar blodet också. Men iallafall så när jag är klar så borde jag kunna börja igen så länge jag är ärlig om vem jag varit för då kan plasmorna filtreras bort.. Eller så får dom väl ge blodet till en kvinna som varit gravid. Jag är inte så känslig, bara jag kan hjälpa till.
Kändes bra att prata med sköterskan- fick kaffe och kaka och jättemånga kramar. Hon upprepade gång på gång att hon var hedrad över att jag pratade med henne, att hon aldrig mött någon som jag förut och inte en gång sa hon fel pronomen.
Imorgon ska jag ner på den nya vårdcentralen. Endon ville ha en kompletterande analys av T koncentrationen eftersom det inte var så länge sedan jag injicerade. Trodde ju inte hon skulle vara så snabb i vändningarna ;-)
Än så länge verkar bemötandet vara mer professionellt än på den gamla vc:n . Sen på onsdag så ska jag träffa en annan läkare angående magproblemen jag har. Oavsett om det är IBS jag har så ska jag inte behöva ha så ont hela tiden, tycker jag och det tyckte inte sjuksyrran heller. Jag håller tummarna för att detta håller och att jag äntligen kanske kan bli bemött som en vanlig patient istället för ett unikt fall..

Förlåt att jag stör men just nu är det många tankar och jag har tid över så därför tänkte jag försöka bringa ordning i hjärnkontoret. 

Tänkte informera lite smått om det här med att låsa sina journaler och sånt. 

Vi som är inskrivna på sexologen i Lund har i dagarna fått hem en skrivelse om att all journalföring inom sjukvården skall bli gemensam och således så innebär det att läkare i ala sammanhang kan se hela din patientinformation vilket kanske inte är något du vill. Bryr du dig inte om att ditt förflutna finns där så spelar det kanske ingen roll men annars så kan det vara bra att känna till att man som patient kan begära att vissa delar av ens journal spärras så att endast de instanser där du ger ditt tillstånd kan se förbi spärren. 

Detta kan du göra inom alla journalförande instanser.  Du har dessutom rätt att få loggor ang vem som ser på din journal och vid vilka tidpunkter. 

Japp tänkte jag- detta är ju kanon. det ska jag göra men sen slår mig tanken att vänta lite- vad innebär detta i praktiken? 

Jo- du kanske söker för någon fysisk åkomma säg tex magproblem men väljer att inget säga om att du är FTM ( tex) Läkaren utgår ifrån att du är kille och börjar sin undersökning vilket då utesluter dom kvinnliga organen som han inte känner till. Således ger han dig en manlig diagnos kan man säga fast ditt medicinska problem kanske är kopplat till just dina biologiska organ och egentligen är relativt lättdiagnostiserat IFALL han vetat att du haft dom ;-( 

Istället får du kanske fler komplikationer än du önskar och en mer utdragen behandling innan en faktisk diagnos ställs..

Ja, det kanske kan bli ett problem? 

Ang låst journal så har psykologen på sexologen varit väldigt informativ ang möjligheten att låsa dom ute från andra behandlingar och hur man ska gå tillväga. Anledningen kan kanske vara att man träffar en psykolog om tex hur man upplever utredningen och transitionen och du kanske inte vill att detta ska komma till sexologens kännedom och då kan du låsa din journal hos den psykolog du träffar och dessutom skriva ett dokument som sexologen skriver på där dom förbinder sig till att inte kolla dina andra "kontakter" . Rätt bra att känna till. 

Ett problem som kan bli sen när man får nytt personnr är att man blir en "ny" människa. Inga journaler sedan innan och det innebär också att ingen av din tidigare medicinska historia finns tillgänglig såvida du inte binder ihop det gamla personnr med det nya men då är det ju också så att du inte kan vara så stealth i dom sammanhang där man läser din journal. Det lixom står att du var en hon i klartext då. 

Alltså fan vad dom krånglar till det. 

innan mötet tänkte jag att det här med att byta personnr inte var så viktigt men se där hade jag fel. 

För att vara berättigad till sterilisering och srs så måste man ansöka om ändrad könstillhörighet och när det beviljas får man nytt personnr så alltså blir man lite tvungen ju? 

Efter allt strul man hört om föräldraskap, banker, lån, försäkringar osv så kände jag att jag nog kunde fortsätta med kvinnligt personnr ett bra tag till- det är ju ingen som tänker på det ju- men med tanke på dom andra två sakerna så vete tusan om jag vill vänta för länge.  Tanken på att ha dom kvinnliga organen kvar för länge äcklar mig mer än att få lite strul med myndigheterna men jag har ju ett år på mig att bestämma mig så det är gott om tid...

Förlåt för ett rörigt inlägg. Är trött och har t-brist så tankarna är all over. fast jag är glad ändå ;-)

att jag inte längre är under utredning. Tanken bara slog mig inatt att vänta lite- jag är bedömd och klar så nu har jag 1 års uppbyggnad inför en livslång förändring. Shit. 

Under detta året kommer dom förbannade pucklarna försvinnna- äntligen. Jag vet att det låter konstigt för dom som inte känner til känslan av dysfori men det är jättestort och en stor befrielse. 

Det handlar inte så mycket om att visa upp en platt bröstkorg som andra killar för man kommer aldrig kunna dölja ärren helt utan känslan av att inte ha något som inte är menat att vara där. 

Jag kommer ihåg när jag gick i 5:an och klassen jag gick i då åkte på en klassresa till Tosselilla. Ni vet sommarbadlandet i nedre Skåne med en massa vattenkul.( Detta var för övrigt sista gången jag hade baddräkt). 

Pucklarna hade kommit och var väl synliga och jag hade inte kunnat visa mig utan tröja på mer än ett år. 

Iallafall så finns där en sorts vattenslide där man ligger på magen på en matta och åker i en jävla fart ner och där finns typ avsatser eller gupp också. 

Iallafall så hände det som dom påstod inte kunde hända- mattan fastnade i sliden och jag fortsatte utan vilket resulterade i några brutna revben och en jävlligt öm bröstkorg. När jag kom ner märkte jag att alla glodde men jag tänkte inte så mycket på det så ont jag hade utan jag gick för att leta reda på fröknarna för att få slippa vara med mer. Jag går igenom typ halva badlandet, alla skrattar och pekar och viskar och jag fattar typ inget opch när jag sedan ser fröknarna och dom ser mig så ser man hur deras miner blir typ förfärade. 

Jag kommer ihåg att jag för första gången tittade neråt och ser att axelbanden på baddräkten är sönder och ovandelen har kasat ner till magen vilket jasg inte har märkt och alltså hade jag då visat upp mina bröst för hela jävla skåne. 

Jag skämdes  naturligtvis, mest senare när mobben kommit igång ordentligt men inte för att jag visat något som man inte fick visa utan för att det hade blivit offentligt att jag visst var en tjej och inte en kille vilket jag kunde få för mig rätt ofta innan dess. 

Jag förstår att det kanske låter snurrigt men även om jag visste att jag inte var kille så förstod jag nog inte det på allvar förrän då- att det inte var okey att känna som jag gjorde och efter det så började jag låsa in mina känslor om vem jag var någonannanstans. Jag började anpassa mig till omgivningen och dom intryck jag fick utifrån vad jag såg och fram tills för några år sedan är det så jag har levt mitt liv. 

Förlåt- nu blev det känsligt här. Vad jag ville få fram var att shit- äntligen. Enligt läkarna bör jag ha varit på konsultation inom 3 månader ang mastektomi och ytterligare 3 månader senare bör operationen vara överstånden. fatta alltså- om ett halvår så är dom äntligen väck. Fast det är klart- pessimisten kom fram nu- säg att jag inte behöver uppleva mer än en sommar med dom jävla bihangen så har jag inte lurat mig själv..

och lika glad för det är jag. Typ!

Fast jag vet inte- det går kanske för bra just nu?

Sett utifrån då för hos mig känns et som om alla känslor bara vill bubbla upp- alltså negativa då.

Jag tror att jag måste få njuta av våren snart för att det ska släppa.

Ja och så slippa det J****a gipset då. Jag som kändeatt jag hade ont om tid innan känner det ännu mera nu. Känns piss.

Och är jobbigt. Vill dessutom int träffa dom på utredningen med gips på Även om det inte var mitt fel så känns detså ändå och jag vill inte höra spekulationerna om varför jag tror det hände.. jag hatar att vara den handikappade typen.

Jag hatar att jag inte kan sova ordentligt, duscha tillräckligt bra, inte kan smörja in min torrfnasiga hud och längtar efter stortösen så hon kan hjälpa mig. Ja, det har gått så långt- hon får faktiskt göra det..

jag hatar att just jag har sån jävla oflyt och därför tror jag naturligtvis inte detta kommer vända iochmed  teamet hört av sig. ja, just det- kurtorn ringde igår. Eller var det i förrgår. Blandar ihop allt nu. Ville träffa mig innan jg skulle träffa läkarna och det mötet blev den 27:e mars. Kuratorn ska jag träffaden 5:e. ( på min årsdag av utredningsstart)

Jag har ställt frågan på ett annat forum hur det kan komma sig att kuratorn ville träffa mig igen. Jag vet att hon vet att jag självmeddar men jag vet också att det fick hon reda på av endon i typ okt så då borde hon ha kallat in mig innan om det varit några problem . Så tycker jag iallafall..

Alltså läkare en 27:emars. Baa en månad till. Hela det här sista halvåret har känts helt urbota löjligt. Att bara vänta för väntandets skull. kan ju inte ha någon som helst effekt förutom teamets feelgoodkänsla inför sig själva då.

Undrar vad det mötet kommer att föra med sig?  ett recept och en remiss kanske? Eller bara besked om status för att sedan vänta ett halvår till?

När jag är klar ska jag göra min röst hörd. då ska jag ställa alla de frågor som jag inte känner att jag kan ställa nu.

Varför måste det ta 2 år totalt? Varför gick det ett halvår bara för att det tvunget skulle ta ett å innan diagnos. Varför går ni inte igenom resultaten av psykologtesterna? Varför har ni inget samarbete med tex BUP så att era patienter slipper göra allt själv. Varför kallar ni era rekomendationer för praxis?  Vet ni inte att ni genom att säga så lurar era patienter? tar ifrån dom rätten att tycka att det inte ska få gå till så?

Usch- känner att jag skruvar upp mig alldeles för mycket nu. Vill å gärna må bra i allt det här så det blir att jag kämpar för hårt med bara det och glömmer vad  som är viktigt. jag glömmer vem jag i gund och botten är- inte vad.

Det borde inte spela någon roll om någon annan ycker att jag är rätt så länge jag själv gör det men tror det kommer  att vara en underbar dag när allt är över och jag blir fri. 

jag hoppas att de nya föreskrifterna eller rekommendationerna som kommr 2014 gör att alla som kommer efter slipper denna osäkerhet och ovisshet. Att det går snabbare om det absolut inte behöver ta tid och att alla gör likadant.