vet ni vad? jag känner mig som ett fruntimmer igen. vet ni vad? Det är ju bra... eller? Det borde betyda att T:t evakuerat. fat chans. Min kroppsdysfori är värre än någonsin, jag tänker mörka tankar oftare än de ljusa och jag ser inte riktigt hur något kan bli annorlunda. welcome to the dark side of the world! 

Jag tror att de flesta bara finns till för att testa mitt tålamod. Det är så det känns. Det känns också som om ingen tar en på allvar längre. Som att man hållt på att gnälla för länge lixom. 

Alla som känner mig nu kommer naturligtvis att förneka detta och det kanske är så egentligen men jag kan inte styra hur jag känner.

Jag har också insett att jag är ganska krävande mot mig själv och ser mig själv på et helt annat sätt än andra och förmodligen är det där problemet ligger, att jag inte ser det andra ser. Jag har min röst i huvudet som är ljus, jag ser mina fettvalkar där ingen annan ser dom, jag har ömmande bröst där ingen ser något anat än platthet och jag har kramper i de nedre regioner jag önskar skulle försvinna. Jag har förlorat en hel del muskler och känner mig för första gången riktigt klen.  Jag sitter fortfarande ner när jag pissar och klipper vikarna på huvudet med hjälp av sax och fjunet lyser med sin närvaro men det är allt det är.

jag önskar att ag kunde få vara som alla andra killar, inte ha dom här jävla biverkningarna. Och jo jag svär, men det får jag göra när ingen hör för jag är jävligt trött på läget.