Idag var jag hos logopeden. Det var ett år sedan sist. Jag måste verkligen säga att logopeden är en väldigt lättsnackad, sympatisk person. Det är nästan så man glömmer varför man är där, hon känns nästan som en kurator..

Anyway, eftersom allt har en förmåga att samlas på mina arbetsdagar så skulle ju inte detta vara ett undantag. Efter att ha jobbat hela natten och snackat ganska mycket också, och 2 h sömn så vacklade jag in där.

Märkte redan innan proverna att jag kände mig trött i halsen och det är ju också det som är mitt problem nuförtiden. Inte att rösten inte är för mörk utan att jag blir så trött och svajig ochsen kommer rethostan.

Vi gjorde talövningarna med NOrdanvinden och jämförde och min röst hade sjunkit trots att det inte verkar så till 115 hertz. Det som verkligen skillde var omfånget. Innan låg jag mellan 108 herrtz och upp till 168 hertz men nu hade omfånget minskat till mellan 98hertz som lägst och 136. Det tyckte jag faktiskt var intressant eftersom jag har märkt av att jag uppfattar mig själv somn monoton ibland och då innebär ju det att jag inte var helt fel på det.

Jag har blivit svagare  och mer ostabil också men det kunde hänga ihop med att jag bara vilat den i 2 h efter nattens ansträngningar.

Hon precis som jag tror att den kommer att sjunka ytterligare när jag får koll på testot och det blir ett jämt flöde så att säga.

jag undrade om det fanns något jag kunde göra för att få rösten mer konsekvent och stabil men hon ville inte att jag skulle anstränga stämbanden så mycket som jag uppenbarligen gör utan skulle li lite snällare mot dom ?

Kortfattat: hålla mig lite kortfattat om alt till allt. Fasiken också vilket krav: folk kan ju tro att jag är mer asocial än jag redan är..

Vi pratade en del om självbild och uppfattning. Tex så har från förra gången mitt sätt att se på min röst förändrats till det positiva så att säga då jag inte tror att någon annan längre uppfattar  varken mig eller min röst som något annat än manligt men däremot  upplever jag det som (är mer medveten om) att mitt kroppsspråk och mitt språkbruk  inte ändrat sig så mycket att det landar inom den maskulina genren.

Tex när man snackar med folk så tycker jag om att faktiskt prata istället för att uttala neanderthalliknande ljud och okomplicerade ord tagna ur sitt sammanhang vilket män faktiskt rätt ofta gör och jag pratar nog en hel del med händerna och kroppen också. Detta brukar anses som lite "bögigt"..

Apropå det så är detta också en stor skillnad mellan mig och dom jag pratar med ( oftast fyllebultar). Jag tittar gärna på tjejer, det har jag alltid gjort men eftersom jag aldrig haft den sexuella åtrån så tittar jag för att jag tycker att många kvinnor är vackra. Inte för att som hos dom jag pratar med "sätta på"..  

nä, det verkar som om jag har en bit kvar att gå men det tar sig trots allt ändå, trots alla svårigheter.

Ja nu snurrade jag iväg lite fast det var faktiskt lite grand av detta vi pratade om också. Otroligt nog så handskas ju hon också en hel del med kroppsspråk så det är väl lika bra att utnyttja den kunskapen också?

Fick faktiskt en hel del bra att tänka på just i dom sammanhangen där jag känner att jag inte riktigt hänger med så vi får väl se om jag lär mig något framöver.

jaha gott folk, vad händer hos er då?  

Igår var jag på möte med läkarna i Lund hos teamet i det nya psykiatrihuset. 

Deras vänterum var verkligen inspirerande. Vita väggar, vitt tak , en dörr 2 trästolar och et träbord med 2 heminredningsmagasin på... 

Iallafall, jag började med att ifrågasätta varför jag var tvungen att ta mig dit och uppenbarligen hade dom fått intrycket av, när kuratorn återberättade för dem varför jag ringt,  som om jag ångrat mig i min transition och att mina problem var psykosomatiska, istället för rena bieffekter men det kom vi fram till att så var icke fallet.

Dom hade tyckt det verkat konstigt eftersom dom inte hade märkt av några tvivel från min sida innan men behövde få det bekräftat.  

Efter att ha tittat över dom få provsvar jag haft hos endon så såg det ut som om mina misstankar stämmer. Att min kropp inte riktigt klarar av att ta hand om en så hög dos med testosteron utan omvandlar det till östradiol ( östrogen) 

1:a mätningen efter 6 mån egenmed var okt 2012 och då låg testot på 17 medans östrodiolen låg på 58. 

2:a mätningen då jag skulle fått börja med Nebido var mars 2013 då jag varit utan testot i 3 veckor  då östrot låg långt över 51 vilket är det högsta mätbara och östradiolen 128.

3:e mätningen mitten av maj testo 7,7 och östrodiol 38.

Den enda gången av dessa tre där jag mått bra har varit den första. På alla de andra har jag mått mindre bra fast på olika vis men de misstänkte att jag förmodligen haft detta problemet en längre tid och att mina äggledare är problemet..

Lösning: stå ut 8 veckor tills testot går ur kroppen, börja med gel, kolla om det hjälper och skynda på resten av behandlingen.

Jag fick tjata lite grand på dom eftersom dom envisas med att det inte är lönt att skicka in några papper till RR förräns efter 2 år men jag förklarade att eftersom dom inte skickat någon remiss angående konsultationen av srs så skulle dom överskrida de 2 åren med råge och att enda anledningen till att jag vill få iväg papprena är för att få ett beslut från socialstyrelsen om borttagandet av friska organ tillika mina äggledare eftersom det är vad som krävs för att få skära bort den delen. 

Visst ett nytt personnr skulle naturligtvis kännas bra också men som sagt var eftersom det är äggledarna som producerar östrogen så hade det helt klart underlättat om dom försvann. 

Men iallafall så är nu remissen ang konsultationne skickad trots att maston inte är gjort och i mars/april ska vi träffas igen för att fylla i papprena till RR. i det stora hela var det alltså ett bra möte. 

Så gonatt alla

Livet suger. Transvården suger. Ingen annan kan överhuvudtaget förstå hur just jag upplever det så varför ska jag försöka förklara?
Jag har kroppsliga problem som är relaterat tIll hormonerna men endon är okontaktbar. Om en månad kan jag få en telefontid med henne. Då kommer det värsta vara över - till nästa gång då.. Och då kommer hon inte heller vara anträffbar. Jag ringer teamet för att kolla om dom har någon annan kontaktväg till henne - dom återkommer med svaret: - nä.
Men detta låter inte bra så läkarna ( läs psykiatriker på sexologen behöver nog prata igenom läget med dig. Du får en tid av mig nu (kuratorn tillika sekreteraren) om du inte kan så kan det innebära att du har samarbetssvårigheter för du måste förstå att dom tar sig tid att träffa just Dig..

Jag kan egentligen inte alls, min barnvakt är bortrest, jag har ett föräldrasamtal som börjar 1 och en halv timme efter utsatt läkartid och jag börjar jobba samma kväll. . Men jovisst jag förstår hur hon tänker. Vad jag däremot inte förstår är hur min fråga om hur jag kunde få fatt i endikronologen pga kroppsliga bekymmer kunde leda till att jag behövde träffa psykiatriker?
Någon som kan ge mig den röda tråden?
För jag känner mig mest maktlös. Fram till jag får byta juridiskt kön och har personbevis i handen så är jag helt i deras våld. NO pardon.. Nick och bock.. Tack tack.. Sa du hoppa? Hur högt?