Nu sitter man här igen, en veckaq efter sista inlägget och ska sammanfatta läget. 

positivt: har fått igång pannan så jag slipper frysa inomhus. Negativt: det spelar ingen roll för jag tror jag helt ärligt håller på at bli knäpp på kroppens temperaturgivare. Går omkring med antingen en inre köld som bara blir värre ju varmare jag är eler kallsvettning som kommer av att jag fryser och jag vet inte vad som är värst. 

Eller jo, det vet jag. 

Det värsta av allt just nu är att det inte känns som om det finns någon ände. 

Pratade med enokrinologen och guess what: inget testogel i sikte än. 

Eller jag kanske ska uttrycka mig annorlunda. inga magiska piller som får mig att känna mig hel och frisk igen och lite mer som mig..

enl endon så hade jag 3 gånger så höga östrogennivåer ( kommer inte ihåg den siffran) som en biokvinna och 16 i testo. Efter 16 veckor från sista injektionen så ja- det är skruvat. Har för mig att hon vill att värdet skall ligga melan 20 och 30 när det är normalvärde för en man men framförallt borde den vara på typ 3 nu eftersom testot borde vara ur kroppen. 

Vi började diskutera varför och ev behandlingar och hon sa att det förmodligen inte skulle hjälpa  med en hysterektomi. Att mitt östrogen bildas någon annanstanns av testot och som jag inte kan påverka. Det blev bestämt att jag skulle vänta 4 veckor till sedan ta blodprover. Vi snackar alltså veckan innan jul ;-) OM värdena gått ner då skulle vi påbörja gelbehandlingen och ta kontinuerligt blodprover för att mäta upp hur mycket problem jag egentligen har. Alltså helt ärligt. jag känner mig totalt omotiverad till att vara en försöksperson och jag ser verkligen inte fram emot av ett oförutsägbart liv av DET HÄR!

Slängde ut en fråga på ts-gruppen om någon visste något och jag fick en del svar från en kvinna som är forskare och om jag skulle sammanfatta allt hon skrev så hade det blivit så här: 

Ett fåtal människor omvandlar testosteston till estrogen i fettvävnaden och då hjälper det inte att  ta bort livmoder och sådant. 

För cis-människor verkar det finnas någon sorts blockerare men den är inte dedikerad till ts-personer och är kanske verkningslös då om det överhuvudtaget skulle kunna vara aktuellt att prova. 

MIn första tanke var att ok, fettvävnaden. lätt kirrat- bara bli av med allt underhudsfett men så lätt är det ju inte. Och bättre blir det ju inte av det heller. Det enda jag vet är at jag har att se fram emot ännu mer "hängröv" och timglasformer såvida inte något på något mmagiskt sätt helt plötsligt blir bättre. 

Nu ska jag jobba igen men bara så alla vet : läget känns inte så jäkla super. Men för att göra saken lite bättre så har jag träffat någon som försöker muntra upp ig och som får mig att tänka på annat så helt av banan är jag inte än iallafall. Hoppas alla ni andra som läser  mår bättre. 

Jag insåg att jag inte bloggat på skitlänge. Har ärligt talat inte lust allt som oftast. Livet rullar på utan att det händer något speciellt i det. 

Jag tänkte iallafall dela med mig av mitt mående just nu och hur jag ser på framtiden. Om jag bara lyckas hålla ordning på tankarna. Det är nu 16 veckor sedan sista testoinjektionen och jag känner mig allmänt sjuk i huvet. Tankarna går runt som om det var en pingismatch fast med MÅNGA spelare som vardera har något annat att säga.. 

Jag är lite obsessive rent allmänt och en allmän plåga. Kan inte slappna av ordentligt heller. 

Jag kan ju inte säga som alla andra att kroppen blivit mer feminim eller så för det har den varit hela tiden. Min röst är inte uthållig för 5 öre och träningen funkar inte. 

Nu är det ju så att även om detta blivit ännu mer tydligt de sista 2 veckorna så är det ju så här det har varit nu ganska länge och det är därför jag ska få börja med gelen istället. Endon ringer på fredag och förhoppningsvis har jag testot på måndag. Hoppas det. Eller jag vet inte. Det kanske inte alls blir bättre. Jag kanske ska fortsätta må så här fram tills jag vet inte när.. positiva tankar.. eh nej. Faktum är att jag nog är lite nedstämd just nu. eller en del. 

Har förresten träffat någon som envisas med att försöka få mig att släppa min taskiga självbild. Det går så där. Även om jag blir glad över att den personen anstränger sig så är det en påminnelse om läget.  Man sitter och pratar om allt praktiskt och funktionellt som rör allt mellan himmel och jord och så tänker man: det kommer alltid vara så här. Jag kommer aldrig komma ifrån just den här delen av mig, det kommer alltid att ställas frågor. Visst- jag överdriver nog. Någon gång är nyhetens behag inte intressant längre men oavsett vilket så känns det evinnerligt länge till dess.

Och just nu är fjädern en höna för detär så det känns. Varje gång man träffar någon antingen ny person eller gammal bekant så kommer frågorna obönhörligen: vem är du? hur går det till? hur känns det? hur funkar det? och det? och framförallt DET? KÄnner mig utlämnad och sårbar. Jag skulle kunna välja att låta bli att svara men det känns som om jag är skyldig till det. Att det är mitt ansvar att dom förstår, att jag måste förklara varför jag gjort som jag gjort. Jag är säker på att det just nu sitter någon som tänker: vadå skyldighet? låt folk ta reda på själv och dra sina egna slutsatser. Men fram tills dess då? då sitter man och försöker hitta något att prata om medan personen sitter där med sina frågor snurrande i skallen. Och egentligen inte bryr sig ett skvatt om det man säger för det är så svårt att förstå allt det här och innan personen lyckas med det så är det så . 

Och nä, det här var ingen bra idè. Tankarna går runt och runt. Och jag fryser. och svettas som en gris. och kan inte hoppa in i duschen som jag helst vill för pannan är demonterad och den nya installeras imorgon. Under tiden drar kylan in i Sverige och gör så att jag tillochmed fryser när jag är inne. Skit också. 

Och om ni inte vill drabbas av min negativa attityd så glöm det ni läst. Det här var bara ett paususinlägg. Någon gång är jag på banan igen och då ska jag försöka skriva igen men just nu hoppas jag att hormonerna ska sluta jävlas med mig. Och att jag ska få uppleva iallfall något av allt det positiva som testot ger. Hoppas. Hoppas. Hoppas..

Och nej, jag har inte hört ett smack från KS. Dryg väntan där också..