Idag har jag en hel del att berätta om, kanske passa på att  gråta en skvätt för min egen skull också?  Nä, för så synd om mig blir det nog aldrig..

FÖr att ta allt i rätt ordning så måste jag för ordningens skull gå och fixa en kopp kaffe..

Såå, hmm, jag vet att jag gjorde någon video som jag la ut på youtube men helt ärligt så känns det väldigt självutlämnande. 

Den 12 mars var jag i Stockholm för konsultationen ang SRS hos Johannes Sigursson och det som förvånade mig var att den operation han pratade om inte är den jag hört talas om.

De som frågar mig om de olika penisrekonstruktionerna brukar få till svar liten och rapp (meta) eller lång och slapp (phallo) . Den lille kan användas till sexlekar (har känsel)  medans den store kan ståpinka men behöver inplantat för att kunna användas till något annat + att det inte finns någon känsel men jag får nog ta och revidera dom uppgifterna lite grand. 

Båda kan kopplas till urinröret ( även om det ger komplikationer i nuläget) och båda har känsel. Olika mycket men oavsett vilket. 

Hannes pratade om att metan görs i Linköping och på Karolinska görs phallon. 

De har utvecklat en teknik som innebär att dom tar en stor bit hud från ena låret och rullar ihop till en korv och fäster framför venusberget. Från andra benet tar dom scin-grafts och täcker såret som blev av "rullen"  

Genom penisen trär dom in det "artificiella"urinröret som numera tas från ett blodkärl i benet ( utvecklingsstadiet) och som fästs i det befintliga urinröret. För att supporta urinröret sys vaginan igen så att urinröret blir s.a.s inbyggt där. I skinnflärpen från låret finns nervändar som sys ihop med klitans och som efter läkning ska kunna liknas med känseln på ett ollon. Själva klitan kan lämnas synlig bakom penisen eller begravas i botten av penisen. Av blygdläpparna görs 2 påsar där pungkuleproteserna ska läggas senare. 

Detta är 1 operation. Efter läkning görs en andra operation där pungkulorna läggs in, penisens tjocklek kan reduceras med fettsugning och själva konturen av en penis formas så att det inte bara ska likna ett stycke ihoprullat kött.. slutresultaten som jag såg var helt ok. Det här med urinröret är fortfarande inte 100 då många får problem med fistlar dvs hål och det beror ju på att urin fräter. Dom hade provat med blodkärl 3 gånger än så länge och det verkade hålla bättre än innan. Han skulle utföra 2 operationer nu i vår så jag avvaktar med spänning på resultatet. 

Man kan faktiskt välja att inte ha ett urinrör genom penisen utan kan låta allt vara som i nuläget.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra, min pessimistiska inställning säger att jag kommer att få måndagsexet och efter den senaste tidens utveckling på det personliga planet så är det för riskabelt men samtidigt så har min avsmak för de nedre regionerna blivit så mycket värre sen jag blev "sexuellt" aktiv igen.. så snart känns det som en omöjlighet att bara låta allt vara. 

Vi bestämde att jag skulle höra av mig när jag fått nytt personnummer vilket för övrigt borde bli inom ett halvår eftersom jag varit i Lund och skickat in papprena till socialstyrelsen! 

Hemresan från Stockholm blev ett eget kapitel pga att Hannes var över 1 h sen till konsultationen och därför missade jag flyget hem. 900 spänn senare så kom jag med på en restbiljett för ett senare flyg och kom bara 1 h sen till jobbet! ( det var därför som jag flög) . 

Vad gäller min mastektomi och resultaten därefter så kan jag bara säga blä!

Det är svullet, det värker utav bara den både runt bröstgårdarna och i bröstmusklerna och ärren runt bröstgårdarna är visserligen osynliga för blotta ögat  men de är stenhårda och förväxlas i färg med vårtgårdarna och därför har jag nu större sådana än innan. Eftersom det är svullet så syns det att man tråcklat ihop brösten och det är gropigt värre.

Var i kontakt med kontaktsköterskan på KS som sa att det oftast är som värst efter 2 månader och att svullnaden kanske inte lägger sig förrän om 1-2 månader. I nuläget tror jag dock att dom nog får korrigera lite till. En sak som jag absolut inte är nöjd med är att bröstvårtorna som är för stora och utstickande och sitter kvar på sitt orginalställe så dom ska helst lyftas upp en aning.  

Jag har även varit hos logopeden som konstaterade att jag låg kvar på 116 hertz men att rösten blivit lite starkare och mitt omfång i sättet jag pratar lite mindre. Vi bestämde att vi skulle träffas om ett år igen för att se om rösten håller. Ensak som komplicerat för mina stämband är att eftersom mina hormonvärden svängt så mycket så har stämbanden fått lite stryk eftersom dom inbte tillåtits att hoppa ner snabbt och stanna där utan jag fått röstförändringar i väldigt korta omgångar.

Samma vecka träffade jag aven endon. Alla mina värden ser bättre ut, testot låg på 33 (övervärde)  så det var hon osäker på hur hon skulle kunna göra något åt  då mina östroväden inte var så höga längre utan låg relativt normalt för att vara jag..  Har haft hudproblem av tostexen så det bestämdes att jag skulle börja med testogel istället. Oavsett vilket så har jag problem med att hitta en tidpunkt som passar varje dag då jag ska ha hunnit duscha, vara vaken, och där jag inte ska lägga mig och "mysa" med någon som inte vill få basröst och som verkligen tycker det är  sjukt opersonligt med kläder i sängen   

Jag har även varit hos psykologerna i Lund och pratat lite och papprena till rättsliga rådet är inskickade. 

Nu ska jag gå och göra en tårta till min minsta som fyller 8 år. Hennes önskemål?  citrontårta med riktig citron på..och till middag pulvermos med köpeköttbullar.. vädigt speciellt eller hur? 

Ska försöka skriva ett inlägg till när jag får tid ang allt som händer på det personliga planet också. För jag har faktiskt ett liv också. Faktiskt

Och läkningen har gjort en frivolt bakåt. Eller rättare sagt så går läkningen framåt men den positiva känslan av smärtfrihet är borta. Jag har 2 eller snarare 3 smärtproblem just nu. Nr 1 beror på att jag för att undvika att dratta på ändan när jag halkade på en isfläck lyckades stå kvar på benen genom att vifta vilt med armarna vilket resulterade i att jag sträckte till något som nog inte var redo för det.. Samma ställe som innan neråt revbenen på höger sida men värre och stelare. Har förlorat en del av rörligheten på den sidan. Om jag lyfter armen uppåt och känner nedanför bröstkorgen så ser det ut som en sena innanför huden som blir som en fiolsträng och jag lyckas inte töja ut den. Vet inte riktigt vart jag vänder mig om det inte blir bättre. Aja, får trotsa smärtan och fortsätta töja så blir det nog bättre. Smärta nr 2 kommer av att jag har västen på mig dygnet runt och en sak som inte nämns är hur känslig huden blir. Helt ärligt kan jag inte begripa hur jag ska kunna ha västen dygnet runt i nästan 2 veckor till. Det gör ont hela tiden. Har försökt att ha tyg under men eftersom det veckade sig så gjorde det också ont. Jag vaknar på nätterna av att det irriterar och jag har fortfarande inte sovit en hel natt efter operationen utan att vakna. Har börjat kunna ligga på sidan iallafall så ryggontet som kom av att man låg på rygg har släppt lite. Smärta 3 är en bultande smärta från övre delen av bröstkorgen där västen inte riktigt kommer åt att trycka redigt som svullnar upp därav smärtan. Om jag lyckas få till trycket där innebär det att jag har västen för högt vilket ger skav i armhålorna och dessutom innebär det att nedre delen av bröstkorgen svullnar istället eftersom trycket inte är där då... Hört uttrycket hur man än vänder sig står man med rumpan bak? Förstår vad som menas nu.
Började jobba igår natt, sitter på jobb nu och eftersom jag haft mer ont idag än innan så har kollegan planerat in ett lättpass men som det känns nu så tar jag nog och utnyttjar min möjlighet till sjukskrivning igen. Något jag blev varse igår var hur ofta man spänner bröstmuskeln egentligen. Typ vad man än gör aktiveras den så om man har ont så spelar det nästan ingen roll vad man gör. Det kommer att kännas ändå.
Det var inte min mening att gnälla så mycket men det bara bidde så . Sen å andra sidan så kör jag på tyst lidande in real life så det jämnar ut sig. I övrigt är det lugnt. Jag träffade aldrig läkaren i onsdags pga han dubbelbokat mig men kuratorn passade på att sno tiden så hela veckan har jag känt mig nedstämd . Var inte mentalt förberedd på det besöket och hon har en förmåga att gräva sig in i det förgångna och aktivera de minnen som borde varit glömda.. Fick förresten min journal utskriven. Fattar inte att alla dessa möten resulterat i något sådant. Allt var bara upprepningar efter vartannat men dom hade iallafall fått rätt på pronomet i större delen. Lite konstigt kändes det att benämnas med hon och mamma i början för att sedan flyta över på han och förälder.. Tog ett tag innan hjärnan kopplade att det var samma person som det rörde. Något som jag också reagerade på var att deras uppfattning om en är så viktigt. Tex: patienten uppträder maskulint, rör sig med en maskulin självsäkerhet, har ett manligt utseende, klär sig manligt osv.. Undrar vad som hade hänt om jag kommit dit sminkad och med klänning? Hade min diagnos ändrats? Hmm, bäst att inte fråga.
Just det, ska träffa läkaren den 20:E mars för att fylla i blanketten till RR men hade fortfarande inte fått någon konsultation angående SRS som man måste få för att kunna ansöka om ändrad könstillhörighet så det blev att ringa till Karolinska för att få en sådan då dom tappat bort just den remissen från rullorna ( surprice) . Den 12 mars blev det en akuttid för det besöket så det blir en tur till stockholmia igen. Känns ganska onödigt för ca 30 min möte men måste man måste man.. Nä, nu ska jag försöka jobba lite igen. Hoppas ni alla har det bra

jag vet att jag inte är den mest frekventa uppdateraren men här kommer en iallafall. Tack till er som faktiskt bemödar sig med att gå in och pejla läget ibland. Jag uppskattar det även om själva syftet med den här bloggen är att få gnälla av sig till alla som vill höra. 

Jag har några nyheter. 1 . Jag påbörjade testogelbehandlingen den 30:e dec. Allt har fungerat mycket bättre och jag mår allmänt mycket bättre än jag gjorde. Framförallt är jag inte lika deprimerad längre.  TRots att jag gått på testo i snart 2 år så har en del trots allt börjat förändra sig igen så min misstanke om att testot inte varit verksamt verkar stämma. Iallafall så tog det ca 1 h innan en del av förvirringen började släppa och det här tålmodiga kickade in. efter ca 2 dagar började rösten skära sig och på kvällarna numera är det mycket grodliknande ljud. Den har gått från att vara ostabil och svag till fruktansvärt ostabil och svag så det händer nog något där. Muskelutmattningen är mycket bättre och mina termostatproblem är i stort sett obefintliga i jämförelse med hur det var..Skäggväxten är fortfarande väldigt tillfällig och casual och det ser ut som om någon bara slängt ut lite stubb här och var men den börjar komma nu iallafall. 

En sak som är väldigt tydlig med gelen är just hurlång tid hormonerna kickar in alt kickar ut. Tar dom vid 17 varje dag + någon h ibland och det är verkligen tydligt framåt 13-tiden att det försvinner. Vallningarna kommer lite grand och tankarna far iväg och tålamodet flyger all världens väg. Ca en halvtimme efter insmörjning så är allt super igen. Ska ta blodprover igen om några veckor men jag tror faktiskt värdena kommer att ligga bra. SEdan 2 månader tillbaka så har montan varit tillbaka och det är mer än deprimerande att inse att skiten där nere faktiskt fungerar ;-( Om jag har tur så rättar det till sig snart också. 

PÅ onsdag har jag fått tid till Attila nere i Lund, läkaren men vad det gäller vet jag inte. Jag hade ju kunnat hoppats att det handlade om pappersarbete till RR men det var ju inte bestämt förrän i mars så vi får väl se. Har förresten hört  talas om en italiensk kirurg i Göteborg som verkar göra srs med en ny teknik som jag faktiskt skulle vilja höra mer om men efter  vad jag hört så är det helt klart intressant. Får fråga Attila om han kan skicka remiss till konsultation dit. 

2. jag är sambo. Brr - jag har inte riktigt vant mig vid att inte vara ensam. På gott och ont men just det här att be om hjälp och sånt är skitjobbigt. Och att inte kunna göra som man vill när man vill. Typ. fast det är skönt också. Att vara två som bryr sig, att trots allt ändå ha en stöttepelare när allt skiter sig och få kräka ut sig om all världens skit om man vill. Hon har en påg också vilket komplicerar saker ganska mycket. eller lite beroende på hur man ser saken för han ser mig som man. VI har förklarat att jag inte alltid varit det men det spelar ingen roll. Han är kramig, framfusig, ogenerad, lite burdus så skulle han få för sig att lyfta på t-shirten på mig så hade han gjort det och krama pungkulorna också om det var det han kände för. Och då är det ju där problemet ligger. för jag trivs med att bara vara man för någon. Att inte ha mitt förflutna som pockar. Att vara självklar. Och när han är i närheten måste jag tänka på vad han ser. Om han skulle se mig utan tröja just nu så hade det kunnat ändra allt. Eller om han känt att ohoh, det finns ingen snopp där så därför måste jag vara vaksam hela tiden på vad han ser. Och det är jobbigt..

Men precis som med allt anant så blir nog det också bra i slutändan. VIsst har saker känts omöjliga och jobbiga i omgångar men så här i efterhand så har ju allt trots allt löst sig på något vis. Måste bara börja  se saker från det perspektivet. 

Jag har gjort ett videoklipp ang det andra som hänt men jag lovar at det är stort ;-) 

se här: 

Idag var jag hos logopeden. Det var ett år sedan sist. Jag måste verkligen säga att logopeden är en väldigt lättsnackad, sympatisk person. Det är nästan så man glömmer varför man är där, hon känns nästan som en kurator..

Anyway, eftersom allt har en förmåga att samlas på mina arbetsdagar så skulle ju inte detta vara ett undantag. Efter att ha jobbat hela natten och snackat ganska mycket också, och 2 h sömn så vacklade jag in där.

Märkte redan innan proverna att jag kände mig trött i halsen och det är ju också det som är mitt problem nuförtiden. Inte att rösten inte är för mörk utan att jag blir så trött och svajig ochsen kommer rethostan.

Vi gjorde talövningarna med NOrdanvinden och jämförde och min röst hade sjunkit trots att det inte verkar så till 115 hertz. Det som verkligen skillde var omfånget. Innan låg jag mellan 108 herrtz och upp till 168 hertz men nu hade omfånget minskat till mellan 98hertz som lägst och 136. Det tyckte jag faktiskt var intressant eftersom jag har märkt av att jag uppfattar mig själv somn monoton ibland och då innebär ju det att jag inte var helt fel på det.

Jag har blivit svagare  och mer ostabil också men det kunde hänga ihop med att jag bara vilat den i 2 h efter nattens ansträngningar.

Hon precis som jag tror att den kommer att sjunka ytterligare när jag får koll på testot och det blir ett jämt flöde så att säga.

jag undrade om det fanns något jag kunde göra för att få rösten mer konsekvent och stabil men hon ville inte att jag skulle anstränga stämbanden så mycket som jag uppenbarligen gör utan skulle li lite snällare mot dom ?

Kortfattat: hålla mig lite kortfattat om alt till allt. Fasiken också vilket krav: folk kan ju tro att jag är mer asocial än jag redan är..

Vi pratade en del om självbild och uppfattning. Tex så har från förra gången mitt sätt att se på min röst förändrats till det positiva så att säga då jag inte tror att någon annan längre uppfattar  varken mig eller min röst som något annat än manligt men däremot  upplever jag det som (är mer medveten om) att mitt kroppsspråk och mitt språkbruk  inte ändrat sig så mycket att det landar inom den maskulina genren.

Tex när man snackar med folk så tycker jag om att faktiskt prata istället för att uttala neanderthalliknande ljud och okomplicerade ord tagna ur sitt sammanhang vilket män faktiskt rätt ofta gör och jag pratar nog en hel del med händerna och kroppen också. Detta brukar anses som lite "bögigt"..

Apropå det så är detta också en stor skillnad mellan mig och dom jag pratar med ( oftast fyllebultar). Jag tittar gärna på tjejer, det har jag alltid gjort men eftersom jag aldrig haft den sexuella åtrån så tittar jag för att jag tycker att många kvinnor är vackra. Inte för att som hos dom jag pratar med "sätta på"..  

nä, det verkar som om jag har en bit kvar att gå men det tar sig trots allt ändå, trots alla svårigheter.

Ja nu snurrade jag iväg lite fast det var faktiskt lite grand av detta vi pratade om också. Otroligt nog så handskas ju hon också en hel del med kroppsspråk så det är väl lika bra att utnyttja den kunskapen också?

Fick faktiskt en hel del bra att tänka på just i dom sammanhangen där jag känner att jag inte riktigt hänger med så vi får väl se om jag lär mig något framöver.

jaha gott folk, vad händer hos er då?  

Livet suger. Transvården suger. Ingen annan kan överhuvudtaget förstå hur just jag upplever det så varför ska jag försöka förklara?
Jag har kroppsliga problem som är relaterat tIll hormonerna men endon är okontaktbar. Om en månad kan jag få en telefontid med henne. Då kommer det värsta vara över - till nästa gång då.. Och då kommer hon inte heller vara anträffbar. Jag ringer teamet för att kolla om dom har någon annan kontaktväg till henne - dom återkommer med svaret: - nä.
Men detta låter inte bra så läkarna ( läs psykiatriker på sexologen behöver nog prata igenom läget med dig. Du får en tid av mig nu (kuratorn tillika sekreteraren) om du inte kan så kan det innebära att du har samarbetssvårigheter för du måste förstå att dom tar sig tid att träffa just Dig..

Jag kan egentligen inte alls, min barnvakt är bortrest, jag har ett föräldrasamtal som börjar 1 och en halv timme efter utsatt läkartid och jag börjar jobba samma kväll. . Men jovisst jag förstår hur hon tänker. Vad jag däremot inte förstår är hur min fråga om hur jag kunde få fatt i endikronologen pga kroppsliga bekymmer kunde leda till att jag behövde träffa psykiatriker?
Någon som kan ge mig den röda tråden?
För jag känner mig mest maktlös. Fram till jag får byta juridiskt kön och har personbevis i handen så är jag helt i deras våld. NO pardon.. Nick och bock.. Tack tack.. Sa du hoppa? Hur högt?

Ja det var vad som damp ner i brevlådan igår. Rättare sagt, DEN, som alla vi ftm;s längtar efter näst efter hormoner då.. Ja, konsultation inför mastektomin. Inte vi har fått en remiss utan tid för konsultation.
Min fråga : vad gör jag om jag inte kaj få ledigt från jobb? Helt ärligt, eftersom jag fick en vecka på mig så verkar just detta vara det stora problemet och det heter semestertider.. Som det ser ut nu så jobbarjag fram till 6 på morgonen samma dag och sen kl 21 på kvällen samma dag. Jag hinner en vända till Solna däremellan men kvällsturen blir svår att hinna med.. Mitt liv stressar mig, bara att konstatera.
Har haft 4 veckors semester varav den första veckan då jag var barnfri bara handlade om att hinna renovera köket och hjälpa A medhennes
eftersom jag snodde halva hennes inredning och resterande semester på att underhålla uttråkade barn alternativt pendla till något badställe eftersom bilen inte fungerade vilket till min stora förvåning var mer stressande än att inte ha tid?
Men sen när semestern är slut ja då har alla andras semester ckså slutat så då ska man gå på antingen det enda eller det andra mötet.. Igår var det skolstart, idag har jag sedan jag kommit från jobbet hunnit sova, varit hos sjukgymnasten ( borde gjorts för flera år sedan) där hon lägger på mig minst en halvtimmes träning för höften varje dag och sedan den efterlängtade testo injektionen.. Nu börjar jag känna mig som mig själv igen.. Vem Fasiken satte 12 veckor mellan injektionerna? Jag tror endon är sadist ;-(
Oavsett vilket, idag har ytterligare ett eldprov genomgåtts med bravur. Besök hos sjukgymnast iförd bara tröja, kalligrafi och packer och hon tror fortfarande jag är på ;-) jag lever på detta!
PS. Fick en tid samma dag som Karolinska i Lund hos logopeden. Typiskt men jag känner ingen direkt ångest över att avboka den, däremot om jag inte får till det med jobbet och måste avboka karolinska, ja då får jag nog lite Ågren..

Jag måste erkänna att jag är för jäkla dålig på att blogga.. Precis som de flesta andra ts-personer efter dom börjat med hormoner och dom kommit en bit. Varför alla andra taggar ner lite vet jag inte men personligen handlar mycket om tid, möjlighet och teknikstrul. Mina datorer har en märklig förmåga att dra på sig allt möjligt skit och att vara dom segaste maskinerna ever och därför sitter jag inte vid datorn så ofta utan använder telefonen och just nu verkar bloggplatsenappen ha någon konstig jäkla bugg där allt sparas som utkast och inte publiceras. Om det överhuvudtaget finns kvar. Har varit i kontakt ed supporten men dom säger att det nog är mina grejor som är kassa ;-(

Men oavsett vilket så tänkte jag berätta att jag lever. 

Min fokus har ändrat riktning en hel del från att vara koncentrerad på utredningen och själva transitionen mer åt tankar om framtiden. Litre drömmar och lite skrämselpropaganda i en härlig komplott. 

SEmestern har snart gått och jag har inte gjort så mycket. Planen var att ta mig i kragen och få städat undan i huset och lite sånt som man inte pallar med under arbetsåret 100 % men se det bidde det inte. Köket fick sig en helrenovering första semesterveckan och det var ju då jag var lite barnfri och sedan har ungarna varit ständigt pockande på uppmärksamhet och bad. 

Har varit iväg och badat en hel del och varje gång får jag en sån olustig känsla i hela kroppen men jag känner samtidigt att den första fina sommaren ever förtjänar att utnyttjas. 

Jag har fått en bekräftelse från teamet i Lund att min remiss till mastektomin togs tillbaka från Malmö och skickades iväg igen men eftersom jag vet att det var en hel del killar som fick sina remisser återskickade och nyremitterade så vet jafg med mig själv att det inte blöir av innan nyår så jag får skaffa mig en dos tålamod. 

Jag fick min diagnos den 26 mars och då skickades remisserna till endo och kirurgi iväg och som sagt var så har dom redan passerat vårdgarantin med råge men jag vet också att det inte är så lönt att klaga för var ska dom kunna skicka mig istället? 

Jag försöker  tänka positivt men det är faktiskt rätt svårt när man blir påmind om sin onaturlighet varje dag. Som om inte det vore nog har jag iallafall en unge som är brutalt ärlig vad gäller allt och att höra att man inte ser ut som alla andra killar i kroppen är inte ovanligt. 

Just nu sitter jag också och väntar på att få ta min andra dos med Nebido men endon har satt mig på 12 veckorsintervallk vilket jag verkar rätt ensam om när jag lyssnar på andra killar och det är drygt. 10 veckor var det i fredags och någon gång runt början av förra veckan började jag känna mig olustig i hela kroppen, kramper i nedre regionerna och kallsvettningar och frossa eller hur man ska uttrycka det. 

Börjar känna av tröttheten från åderbråcken också och jag känner mig lite uppskruvad och lättirriterad. 

TÅlamod, tålamod... 

Ang mastektomin, ficxk ni andra ts-killar remissbekräftelse från Linköping? 

Själv har jag inte hört ett smack och känner bara att med min otur så har säkert remissen kommit på villovägar eller något..

Har sett några inlägg fran andra killar som fått sina remisser skickade efter mig och det svider lite att veta att de gått på konsultation och står i op-kön med förhoppningar runt okt-nov.. ta det inte fel, jag missunnar er inte något men det känns bittert och jag är just nu en gnällgubbe så det är inte personligt! 

men det skiter jag i. Äntligen... Fast rent spontant trodde jag att 4ml skulle vara betydligt mer smärtsamt än 1 men jag kan ju fortfarande gå;-)
På remissen stod det injektion pga akut testosteronbrist.. Ja det var ju ingen lögn hihi..men jag kände inte för att hymla med det så jag berättade. Hennes första fråga: tänk om du ångrar dig?
- fat chance-NOT !