har jag fått tag i henne. Sen om det var för at jag hotade avdelningssköterskan att jag skulle ringa ner dom till hon ringde låter jag vara osagt. 

Grejen är att jag tänkte vara lugn och fin ända tills dom gav mig en telefontid den 23 juni. No way-Jose!

Iallafall så ringde hon igår eftermiddag och bad om ursäkt, hon hade glömt föra in tiden men det lät bekant att jag skulle ha haft den tiden. 

Iallafall så hade hon tittat på proverna och mina T-nivåer var nere i 4 dvs som hoin trodde mina ursprungsnivåer. Fast det har ju jag hävdat i snart 1 månad så det var ju onödigt att lägga pengar på det provet kan jag tycka. 

Oavsett vlket så har jag nu liggande på köksbänken i förp Nebido dvs 1 ampull med 4 ml magisk vätska:-) 

Fatta vad dyrt det är: 1 st ampull a 1123 svenska kronor. Vilken tur att vi har högkostnadsskydd i detta landet säger jag bara. 

Jag har fått utskrivet för ett års användning med 12 veckors intervall. Kan ju hoppas att jag hamnar rätt i intervallerna på en gång och slipper svackorna. Hahahaha

Planer framöver?

nu på måndag ska jag ringa till VC och boka tid för injektion. Endon ska ha skickat ett tillstånd och instruktion dit så det inte blev något strul.

Hon sa att hon skulle skriva brist på testosteron på anledning till injektion så att jag slapp förklara.

Hmmm- undrar hur lång tid det tar efter att jag kasat ner brallan innan dom lagt ihop 2+2?  

Ytterligare en sidoeffekt av mitt nuvarande tillstånd. Fettet hoppade från magen till rumpan och fort gick det..

Om det finns någoit jag lärt mig om dom senaste veckornas prövningar så är det att alla förändringar( utom rösten) som tog så lång tid att bygga upp försvann på ett kick, så jag ska aldrig, aldrig, aldrig genomlida detta igen. Om ett halvår räknar jag med att ha fått tillbaka alla dom positiva kroppsliga förändringarna som jag hade innan det återgick till ursprungsskicket..Längtar. 

Förresten så har håret återfått sin mjuka lyster..berättade frisören för mig igår när jag klippte mig. 

Nästa stopp på resan är konsultationen ang maston och jag har börjat få en insikt om att det nog inte blir förräns till hösten så jag får lida en sommar till. Vilken tur att jag inte ska resa någon stanns!

Motarbetar mig. Så måste det vara. När jag föddes måste någon från ovan ha pekat ut just mig och sagt: denna personen kommer att få uppleva motgångar gång efter gång men då och då kommer den att få uppleva hur förhoppning känns.
Så. Är. Det.
Om jag blivit nekad T?
Inte en susning. Då måste läkarhelvetet ringa först. Men ingen telefon har ringt idag och jag känner mig besviken. Varför måste universum jävlas med mig?
Ni tänker: vadå? Det är väl bara att ringa och fråga?
Jaa, det kan jag göra. Mellan 8 och 9 på morgonen och det jag kan förvänta mig där är en ny tid om några veckor. Så det känns inte så hoppfullt.
Dessutom ska jag jobba ikväll och jag har inte sovit pga jag väntade på samtalet som skulle komma nu på FM. Nu på eftermiddagen besiktigade jag bilen så nu kan man köra ett år till.
Imorgon bitti när jag tänker ringa RMC ja då står jag och trängs på tåget hem med en jävla massa andra människor som jag inte vill ska höra. Dessutom med tanke på min tur så kommer alldeles säkert täckningen på mobilen försvinna efter jag stått i kö en halvtimme och när jag sen provar att ringa igen kommer jag att komma till deras telefonbrevlåda eftersom tiden för rådgivning är slut. Där kommer jag att få reda på att endast meddelande om avbokningar är tillåtna och alla andra får ringa mellan 8 och 9..
Helvete vad mycket jobb för att DOM missade tiden, inte jag.
Fan vad jag känner mig gnällig och just idag känner jag mig som en genuin gnällspik, utan pronomen!

har jag egentligen inte fått men jag tröttnade på att vänta så jag ringde dit. Och tur var väl det. Det var uppenbarligen meningen att jag själv skulle höra av mig ang resultaten. ( när sa hon det?)
Hon har tjockt med patienter och det vet jag men ingenstans nämndes det att jag skulle behöva vänta mer än några dagar på resultatet och testot. Jag fick en telefontid den 7 och då innebär det att det är 5 veckor som jag kommer att ha varit utan det som gör att jag känner mig som man. Och sedan tar det säkert några dagar ytterligare innan jag kan få det.. Känner mig mer nervig än vanlig, rostig och tankarna är all over. Huset har jag städat och diskbänken är kliniskt ren. Detta är något som försvann när jag började ta testo- det maniska- och jag har faktiskt i snart ett år haft lite skit i hörnen. Lite. Jag har redan börjat känna av dom hopplösa känslorna, de som får mig att tro att jag är värdelös. Som får mig att krympa och att samtidigt vara den som ska vara stark. Usch- stackars ungar. Detta blir inte lätt!

och nu What? 

Ibland förbannar jag mig själv när hjärnan inte redigt vaknar direkt när jag gör det. Missade kolla med endon när hon ringde förra veckan hur det var tanken att allt skulle gå till. 

KOmmer hon skicka en ny telefontid till mig via post?  I så fall kan det ta en evighet innan nästa spruta..

Ringer hon? Skickar besked via posten?  

I don`t know och det stör mig. 

Jag börjar känna mig rastlös och en stor del av mig vill bara ta en ny dos, jag har ju kvar men en liten del, den som innehåller förnuftets röst - säger till mig att hålla ut- det blir snart min tur ändå. 

Jag har hört att de två olika preparaten har olika verkningsområden och att Nebidon ska dels ge snabbare allmänna förändringar än Testoviron samt speedar upp skäggväxten. 

jag hoppas naturligtvis på det- iallafall på skäggväxten som faktiskt börjat komma nu om än i liten skala men även kroppsligt. Jag har förstått på min omgivning att min kropp uppfattas som mer manlig nu men samtidigt har jag aldrig varit så klen som jag är nu så jag hoppas att Testovironet är det som orsakat  det och att det ska släppa med Nebidon.. A guy can wish;-) 

jag saknar den alerta och energiske Love som aldrig satt still och som inte missade ett tillfälle att träna.

Som hatade allt vad socker och salt hette och som knaprade sundheter på tvären.

Som kunde äta vad som helst och hur mycket som helst utan att få ont i magen.

Som aldrig gav upp och som kunde prestera max- alltid.

Nu kan någon som inte känner mig säga att jag orsakat det här själv ( kanske sant) och att det bara har varit att sluta med självmedicineringen men jag kan säga så här:

Jag har uppskattat varje ögonblick av mitt liv det senaste året vad gäller min självkänsla och mina känslor överlag och om det visar sig ha varit Testovironet som orsakat mina besvär så kommer det ändå att ha varit värt det. För i mitt hjärta har jag mått bra och det är det som är det viktiga!   

Var hos blodgivningen idag. Inte för att lämna blod, det var över 1 år sedan sist men för att kolla varför man inte kan lämna blod som Ts. Jag trodde att det kanske hade med injektionerna att göra men det var faktiskt inte det. Sedan ett år tillbaka delas manligt blod och kvinnligt blod upp, av säkerhetsskäl och dessutom delas kvinnors blod upp ytterligare ett steg mellan har varit gravid/ inte varit gravid. ( Någon slaggprodukt som bildas i cellerna då). Uppenbarligen är det skillnad på plasmorna och även av blodvärdet mellan könen. Kort sagt- om en man får av en kvinnas blod och vice versa så kan dom under operationer drabbas av något som kallas "paly" (osäker stavning) som är en funktionsmedsättning på lungorna som kan vara livshotande. Dessutom nu under transitionen så är värdena på T inte stabila samtidigt som äggstockarna fortfarande är kvar som kontraptoducerar östrogen så det påverkar blodet också. Men iallafall så när jag är klar så borde jag kunna börja igen så länge jag är ärlig om vem jag varit för då kan plasmorna filtreras bort.. Eller så får dom väl ge blodet till en kvinna som varit gravid. Jag är inte så känslig, bara jag kan hjälpa till.
Kändes bra att prata med sköterskan- fick kaffe och kaka och jättemånga kramar. Hon upprepade gång på gång att hon var hedrad över att jag pratade med henne, att hon aldrig mött någon som jag förut och inte en gång sa hon fel pronomen.
Imorgon ska jag ner på den nya vårdcentralen. Endon ville ha en kompletterande analys av T koncentrationen eftersom det inte var så länge sedan jag injicerade. Trodde ju inte hon skulle vara så snabb i vändningarna ;-)
Än så länge verkar bemötandet vara mer professionellt än på den gamla vc:n . Sen på onsdag så ska jag träffa en annan läkare angående magproblemen jag har. Oavsett om det är IBS jag har så ska jag inte behöva ha så ont hela tiden, tycker jag och det tyckte inte sjuksyrran heller. Jag håller tummarna för att detta håller och att jag äntligen kanske kan bli bemött som en vanlig patient istället för ett unikt fall..

Förlåt att jag stör men just nu är det många tankar och jag har tid över så därför tänkte jag försöka bringa ordning i hjärnkontoret. 

Tänkte informera lite smått om det här med att låsa sina journaler och sånt. 

Vi som är inskrivna på sexologen i Lund har i dagarna fått hem en skrivelse om att all journalföring inom sjukvården skall bli gemensam och således så innebär det att läkare i ala sammanhang kan se hela din patientinformation vilket kanske inte är något du vill. Bryr du dig inte om att ditt förflutna finns där så spelar det kanske ingen roll men annars så kan det vara bra att känna till att man som patient kan begära att vissa delar av ens journal spärras så att endast de instanser där du ger ditt tillstånd kan se förbi spärren. 

Detta kan du göra inom alla journalförande instanser.  Du har dessutom rätt att få loggor ang vem som ser på din journal och vid vilka tidpunkter. 

Japp tänkte jag- detta är ju kanon. det ska jag göra men sen slår mig tanken att vänta lite- vad innebär detta i praktiken? 

Jo- du kanske söker för någon fysisk åkomma säg tex magproblem men väljer att inget säga om att du är FTM ( tex) Läkaren utgår ifrån att du är kille och börjar sin undersökning vilket då utesluter dom kvinnliga organen som han inte känner till. Således ger han dig en manlig diagnos kan man säga fast ditt medicinska problem kanske är kopplat till just dina biologiska organ och egentligen är relativt lättdiagnostiserat IFALL han vetat att du haft dom ;-( 

Istället får du kanske fler komplikationer än du önskar och en mer utdragen behandling innan en faktisk diagnos ställs..

Ja, det kanske kan bli ett problem? 

Ang låst journal så har psykologen på sexologen varit väldigt informativ ang möjligheten att låsa dom ute från andra behandlingar och hur man ska gå tillväga. Anledningen kan kanske vara att man träffar en psykolog om tex hur man upplever utredningen och transitionen och du kanske inte vill att detta ska komma till sexologens kännedom och då kan du låsa din journal hos den psykolog du träffar och dessutom skriva ett dokument som sexologen skriver på där dom förbinder sig till att inte kolla dina andra "kontakter" . Rätt bra att känna till. 

Ett problem som kan bli sen när man får nytt personnr är att man blir en "ny" människa. Inga journaler sedan innan och det innebär också att ingen av din tidigare medicinska historia finns tillgänglig såvida du inte binder ihop det gamla personnr med det nya men då är det ju också så att du inte kan vara så stealth i dom sammanhang där man läser din journal. Det lixom står att du var en hon i klartext då. 

Alltså fan vad dom krånglar till det. 

innan mötet tänkte jag att det här med att byta personnr inte var så viktigt men se där hade jag fel. 

För att vara berättigad till sterilisering och srs så måste man ansöka om ändrad könstillhörighet och när det beviljas får man nytt personnr så alltså blir man lite tvungen ju? 

Efter allt strul man hört om föräldraskap, banker, lån, försäkringar osv så kände jag att jag nog kunde fortsätta med kvinnligt personnr ett bra tag till- det är ju ingen som tänker på det ju- men med tanke på dom andra två sakerna så vete tusan om jag vill vänta för länge.  Tanken på att ha dom kvinnliga organen kvar för länge äcklar mig mer än att få lite strul med myndigheterna men jag har ju ett år på mig att bestämma mig så det är gott om tid...

Förlåt för ett rörigt inlägg. Är trött och har t-brist så tankarna är all over. fast jag är glad ändå ;-)

att jag inte längre är under utredning. Tanken bara slog mig inatt att vänta lite- jag är bedömd och klar så nu har jag 1 års uppbyggnad inför en livslång förändring. Shit. 

Under detta året kommer dom förbannade pucklarna försvinnna- äntligen. Jag vet att det låter konstigt för dom som inte känner til känslan av dysfori men det är jättestort och en stor befrielse. 

Det handlar inte så mycket om att visa upp en platt bröstkorg som andra killar för man kommer aldrig kunna dölja ärren helt utan känslan av att inte ha något som inte är menat att vara där. 

Jag kommer ihåg när jag gick i 5:an och klassen jag gick i då åkte på en klassresa till Tosselilla. Ni vet sommarbadlandet i nedre Skåne med en massa vattenkul.( Detta var för övrigt sista gången jag hade baddräkt). 

Pucklarna hade kommit och var väl synliga och jag hade inte kunnat visa mig utan tröja på mer än ett år. 

Iallafall så finns där en sorts vattenslide där man ligger på magen på en matta och åker i en jävla fart ner och där finns typ avsatser eller gupp också. 

Iallafall så hände det som dom påstod inte kunde hända- mattan fastnade i sliden och jag fortsatte utan vilket resulterade i några brutna revben och en jävlligt öm bröstkorg. När jag kom ner märkte jag att alla glodde men jag tänkte inte så mycket på det så ont jag hade utan jag gick för att leta reda på fröknarna för att få slippa vara med mer. Jag går igenom typ halva badlandet, alla skrattar och pekar och viskar och jag fattar typ inget opch när jag sedan ser fröknarna och dom ser mig så ser man hur deras miner blir typ förfärade. 

Jag kommer ihåg att jag för första gången tittade neråt och ser att axelbanden på baddräkten är sönder och ovandelen har kasat ner till magen vilket jasg inte har märkt och alltså hade jag då visat upp mina bröst för hela jävla skåne. 

Jag skämdes  naturligtvis, mest senare när mobben kommit igång ordentligt men inte för att jag visat något som man inte fick visa utan för att det hade blivit offentligt att jag visst var en tjej och inte en kille vilket jag kunde få för mig rätt ofta innan dess. 

Jag förstår att det kanske låter snurrigt men även om jag visste att jag inte var kille så förstod jag nog inte det på allvar förrän då- att det inte var okey att känna som jag gjorde och efter det så började jag låsa in mina känslor om vem jag var någonannanstans. Jag började anpassa mig till omgivningen och dom intryck jag fick utifrån vad jag såg och fram tills för några år sedan är det så jag har levt mitt liv. 

Förlåt- nu blev det känsligt här. Vad jag ville få fram var att shit- äntligen. Enligt läkarna bör jag ha varit på konsultation inom 3 månader ang mastektomi och ytterligare 3 månader senare bör operationen vara överstånden. fatta alltså- om ett halvår så är dom äntligen väck. Fast det är klart- pessimisten kom fram nu- säg att jag inte behöver uppleva mer än en sommar med dom jävla bihangen så har jag inte lurat mig själv..

På några dagar men igår var jag hos dom 2 vise männen och fick min "dom". Det bidde som jag hoppats- endikronologen får ta över T-behandlingen nu och remiss ang mastektomin går iväg till Malmö. Sen om det är Malmö som ordnar med kirurger eller om det blir Stockholm det visste dom inte än. Har bara haft 4 killar inkl mig som fått remiss dit sen möjligheten kom och alla inom de tre månaderna som sjukvården har garanti så dom visste inte hur det går till än. Så länge det finns en duktig kirurg stannar jag gärna på hemmaplan men om jag måste välja mellan ett bra resultat och att ha lite restid så vinner resultatet. Jag vet att många tycker illa om dom 2 läkarna Hans och Attila men jag har inget negativt att säga mer än av sympati för en annan kille som blir motarbetad;-( än så länge så har dom svarat på dom frågor jag ställt och jag har trots att väntan varit där varit bra upplyst om vad som komma skall. Attila är den som tycker om att prata och Hans sitter bredvid och hummar.. Eller så var han bara trött. Så nu återstår att se hur lång tid det tar innan endon hör av sig och sedan räkna ner till konsultationen. Det rör på sig!