Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-) 

Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag påmind ofta om situation men jag har nog lärt mig att inte begränsa mig så mycket utan anpassar mig istället. 

Jag började ju ett nytt jobb i början av juni och helt ärligt har livet stått lite på vänt sedan dess för det är utmattande att hjälpa till vid uppstarter. Dessutom har jag blibit ett informellt språkrör så alla har slagits om min uppmärksamhet. 

Det är inte så många på jobbet som känner till min situation och mina fd kolleger från mitt tidigare jobb har faktiskt inte avslöjat mig så hur fortsättningen blir är helt upp till mig. Än så länge är fortfarande när man pratar familj och förhållande som det blir jobbigt för jag ser inte mig själv som homosexuell eller ens bisexuell och då är det svårt att förklara ens tidigare leverne för dom som inte känner till. Ta något så enkelt som när ungarna åker iväg till sina respektive föräldrar. Man tycker att det borde räcka att säga att dom åker iväg till sina andra föräldrar mne många måste tvunget lägga ord i munnen på en och förtydliga att det är till deras mammor och jag hatar att ljuga så jag brukar bara försöka byta ämne innan dom hakar fast sig helt :-( 

Nog om detta. Har en liten stund över så jag tänkte uppdatera er alla om vad som ståtr på tur. 

Var i kontakt med RR (Rättsliga rådet) om mitt ärende och fick reda på att det handläggs i slutet av augusti så det närmar sig. Dock har jag inte fått reda på mina frågor ang barnen och vårdnadsdelen + arvsdelen. RR skickar mig till socialstyrelsen som skickar mig till skatteverket som i sin tur skickar mig tillbaka till socialstyrelsen som kontaktar sina advokater som absolut inte förstår varför jag tar kontakt med dom och inte skatteverket för dom borde jag veta.

 Status Que? 

Så alltså har jag ingen aning om det kommer strula med allt eller inget. 

När jag fick reda på att det bestäms i augusti tänkte jag att då kunde jag vänta med konsultationen för mastektomin ( nä,  jag är inte nöjd-se sedan) så att jag kunde ta konsultationen för SRS samtidigt. 

Eftersom jag har nytt jobb så vill jag inte ta för mycket ledigt om jag kan undvika det. ( mina arbetsgivare har noll koll på vad jag ska göra och har gjort) 

Men iallafall så slog det mig att även om konsultationerna kan tas samtidigt så måste ju ändå operationerna utföras vid olika tillfällen och den operation som jag väntat längst på är hysterektomin men detn innebär också en stor påfrestning för kroppen så jag tror att dom nog lägger in lite tid mellan operationerna. Så alltså innebär det att jag har minst 3 operationere framför mig inom en väldigt kort tidsperiod om jag inte slår i bromsen vilket jag inte vill för har mna väntat så här länge vill man inte vänta längre. Suck. 

Det värsta med att vänta är att nu ser man hur slutspurten närmar sig och då vlll man ha allt och framförallt så blir den kroppsliga självbilden väldigt anti allt. 

jag tränar varannan dag för att ev kunna påverka något och enl en del så lyckas jag men vad jag ser så är fortfarande de gamla hormonerna väldigt dominanta i utstrålningen om jag säger så. Allt fett har ramlat ner från magen till lårenoch alla byxor sitter som på en stoppad korv. Till detta så verkar inte min röv fatta att jag hårdtränar den varje gång utan det är lite svårgrott att få till någon fasthet där :-) 

Tillväxten i den nedre regionen är fortfarande minimal och allteftersom tiden går så känns det som om det saknas något mer och mer, både i sexuella situatuiner och i andra. Jäkla tur jag har min gummisnopp..varmt och fuktigt och bökigt och inte helt okomplicerat så här i badtider att få till den privata sfären om jag uttrycker mig så. 

Vad gäller bröstpartiet så är det tydligt att det krävs en operation till och helst skulle jag vilja ha den gjord igår. Ju mer jag tränar bröstet desto mer framstår formerna av bröst eftersom dom "lämnade 2 påsar i nedre ytterkant precis under bröstgården vilket gör att jag inte kan strama åt huden där som jag borde. Till detta så är fortfarande bröstgårdarna stora och bröstvårtorna står ut+ att dom fortfarande är i orginalskick. Ärren runt bröstgårdarna är ojämna och väldigt breda, speciellt på ena sidan så nu när solbrännan kommit så lyser ärren verkligen. Dessutom sitter dom fortfarande både långt ner och för långt ut i sidorna så ena delen av gårdarna går mitt i bröstmuskeln när jag spänner och andra delen är där fettpåsen är. För någon som hade haft stora moopbs från början så hade dettta resultatet nog varit rätt så tillfredsställande men för mig som var liten innan så kjänns det som om det enda jag vunnit på operationen just nu är toppigheten och en masa obehag.  

En annan grej är att jag fått tillbaka en del känsel. Måste bara påpeka för er som inte gjort operationen att det är en konstig känsla att inte känna sina bröstvårtor men jag lovar att det är 5-jävligt när känseln kommer tillbaka. i 3 månader nu har jag gått runt med en känsla av att bröstgårdarna är "skavda". Svårt att förklara på annat vis. Dessutom har jag en konstig sensation där jag tar på nederdelen av bröstgården och det känns i ovandelen av bröstmuckeln istället. Och ovansidan av bröstgården. Om mna däremot tryckte hårt så kändes det som 0m någon försökte peta ett finger innifrån och ut genom övre delen av bröstgården istället, genom ärret. 

Det tog ett tag för mig efter att jag börjat träna att begripa varför jag hade så ont i ärrvävbaden däruppe och svaret var rätt enkelt. Träningsvärk och växande bröstmuskler var svaret fast inte där jag hade ont då ;-) 

Jag hoppas verkligen att ingen annan råkat ut för detta. 

Vad mer? Vet faktist inte så mycket mer. jag har blivit lite mer frisläppt och manlig i min personlighet med en annan laidback inställning till mycket som jag inte hade innan. 

hgar börjat bli lite modigare ad gäller allt hemmafix än inna och helt plötsligt har jag fått en helt annan inställning till min egen förmåga. Ibland känner jag att jag håller på att nedvärdera kvinnorna i min omgivning men jag gör det inte med flit, det är bara det att jag inte riktigt fortfarande kan förstå hur dom kan vara nöjda? 

KLart jag förstår egentrligen, det är säkert lika lätt som att jag är nöjd med den jag är nu men ändå så blir det lite kortslutning i min hjärna. NU pallar jag ärligt talat inte att skriva mer, ska upp på taket och klättra lite. får se om jag blåser ner, såg att det började blåsa upp. 

För övrigt älskar jag detta vädret. Trots att jag inte borde så går jag shirtless för det mesta utom när det kommer någon som jag känner. Badar gör jag för fullt och det enda som är bökit där är extrakalsongerna jag har på mig för att kunna ha packern.  ... Jag är medveten om hur jag ser ut och jag skäms för det men jag tänker inte låta det begränsa mig. Inte nu. Inte när vi har den skönaste sommaren på länge..