Livet suger. Transvården suger. Ingen annan kan överhuvudtaget förstå hur just jag upplever det så varför ska jag försöka förklara?
Jag har kroppsliga problem som är relaterat tIll hormonerna men endon är okontaktbar. Om en månad kan jag få en telefontid med henne. Då kommer det värsta vara över - till nästa gång då.. Och då kommer hon inte heller vara anträffbar. Jag ringer teamet för att kolla om dom har någon annan kontaktväg till henne - dom återkommer med svaret: - nä.
Men detta låter inte bra så läkarna ( läs psykiatriker på sexologen behöver nog prata igenom läget med dig. Du får en tid av mig nu (kuratorn tillika sekreteraren) om du inte kan så kan det innebära att du har samarbetssvårigheter för du måste förstå att dom tar sig tid att träffa just Dig..

Jag kan egentligen inte alls, min barnvakt är bortrest, jag har ett föräldrasamtal som börjar 1 och en halv timme efter utsatt läkartid och jag börjar jobba samma kväll. . Men jovisst jag förstår hur hon tänker. Vad jag däremot inte förstår är hur min fråga om hur jag kunde få fatt i endikronologen pga kroppsliga bekymmer kunde leda till att jag behövde träffa psykiatriker?
Någon som kan ge mig den röda tråden?
För jag känner mig mest maktlös. Fram till jag får byta juridiskt kön och har personbevis i handen så är jag helt i deras våld. NO pardon.. Nick och bock.. Tack tack.. Sa du hoppa? Hur högt?

Och det är nice. Nu är det 5 dagar sedan jag tog Nebido och det känns gutt. Fysiskt är det ingen större skillnad förutom att jag blivit lite mer fysiskt pigg men det beror nog mest på att jag faktiskt mår bra. Jag känner mig harmonisk med mig själv igen och en del av självbilden har förbättrats. Det är otroligt hur mycket skillnad hormoner gör och hur jobbigt både kroppen och sinnet upplever det när det antingen blir för mycket Mich mash hokus pokus i balansen mellan hormonerna. Jag menar för mycket T mår man dåligt av och för lite absolut kass, men samtidigt gäller det att få en hormonell balans där det ena inte slår ut det andra eller konverteras till sin motsats. Förstår ni vad jag menar? Ahh- lite rammel från min sida. Sitter i bussen på väg till jobb och skiten har inbyggd massagefunktion när han passerar 70. Det skkkkkaaaaakkkkaaaarr och helt plötsligt skulle jag vilja ha binder;-(
Vad har hänt denna veckan då?
Ingenting speciellt. Men jag har påbörjat mitt nya liv. Jag är medveten om att jag är denna planetens sockergris och det har märkts. Inte så mycket på vågen, jag har bara gått upp 9 kg senaste 9 månaderna ända sen jag slutade röka men det märks på passformen på kläderna. Muskelnassan har minskat en hel del också så det har blitt lite valkar varstans.. Iallafall så har jag provat i omgångar att lägga om kosten utan större framgång, dels pga bråkande mage + att jag blir en liten sur gnällspik utan kolhydrater. Men sen fick jag ett tips om periodisk fasta. Har ni hört talas om det? Den varianten jag ska köra heeeeeetttreeeeerrrr ( bussjävel sakta neeeerrr)! 16:8 och innebär att man har en 8 h ätperiod där man siktar in sig på 3 måltider, 5 frukter och normalt dagsintag. Åtföljt av detta följer sedan 16 h fasta där man kan dricka vatten eller svart kaffe. Sen börjar man om igen.
Fördelen med detta är att förbränningen ökar och sockersuget automatiskt minskar + att man per automatik faktiskt stryper sitt kaloriintag pga mättnad.. Inget holuspokus.
När jag läste om denna dieten slog det mig att jag har levat mittendwken av mitt liv så, det är bara de sista 4 åren jag inte gjort det och innan dess hade jag inga fysiska problem alls. Eller mindre fetma då jag tänkte att jag iallafall kan prova.
En annan sak är träningen. 2 ggr har jag kommit ner till gymmet denna veckan och jag kan konstatera att det är rätt skönt men jag ska inrikta mig på typ fyscirkel då det värker i bröstet när jag får upp pulsen för mycket så ren kondis hoppar vi över... Jaha- detta var dagens rapport. Ett litet steg för mänskligheten men ett stort kliv för Love. Nu kör vi'

Jag har sedan ett år tillbaka samlat på mig lite bloggar jag följer av olika skäl och de flesta finns under mina länkar men jag skulle vilja tipsa om en utlänsk kille som driver en typ fråga så svarar jag- blogg om transexualism. 

Den är på engelska men tar upp många intressanta dilemman: ASK MATT. 

En annan blogg jag snubblade över är Intersexorwhat?. 

En väldigt spännande person som jag själv inte kan definera som varken den eller det men som belyser olika frågeställningar på ett väldigt kristiskt och konstruktivt sätt utifrån ett intersexperspektiv. 

SEn skulle jag även vilja dela med mig av en youtube-profil som jag följt hela tiden. Han kallas Electric Dade och har gjort en hel del klipp på Youtube. Jag fastnade speciellt för det här klippet där han och hans fru ger ett ärligt och tänkvärt sätt att se på själva transitionen..Jag hoppas att ni tycker att min smak inte är alldeles fruktansvärd och att ni kanske har hittat något som intresserar er utifrån varför ni är på denna bloggen:  

Sitter och tittar på Trans America. Den är faktiskt inte så lam som jag trodde utan väldigt eftertänksam. Provar att se om jag är så tekniskt kunnig att ev kunna få till den här länken till trailern:
http://www.youtube.com/watch?v=DZU4Du6u0DY<br />