Kan aldrig komma ihåg at att jag var så intresserad av vad som gick på tv att ingenting annat verkar spela någon roll?

Sitter och skriver detta inlägg efter att ha försökt att hitta på något med tösrna hela dagen, utan framgång. Det är bara tv som gäller, och dator. Tar man bort det nöjet så blir det en massa tjurerier och totalt osociala ungar iallafall, så nu ger jag upp. Ungar: Om ni någon gång tittar upp från skärmarna så kanske ni inser att världen redan gått under!

Och ja, jag har hunnit bli gammal också!

REALITY CHECK!!!

Valde att ta ett pass på gymmet innan jobbet igår, för ovanlighetens skull. Och nej, det var som vanligt en dålig idè.
Har tränat i omgångar innan men alltid förlagt träningen till 4 på morgonen för enkelhetens skull. Och ensamhetens....missförstå mig rätt nu- jag är inte folkskygg och kan faktiskt använda munlädret. Jag bara tycker det är så onödigt att spä på folks osäkerhet vad gäller mig.
- Är det en hon?
- Varför går han in på damernas?
- Helvete vad klen han är..
- vill nån hämta vakten? Det gick in en blottare på damernas!
Det finns nog inga kommentarer jag inte hört innan men jag tycker det är lika genant var gång jag går in på damernas och det hörs illpip från duschen och de damer som håller på att klä av sig tvärstannar i sina rörelser och tvingas gå hem i sina svettiga kläder.
Nä, jag längtar till T så att alla styrkepass kan börja göra nytta och jag längtar till tuttborttagningen för då behöver jag bara skaffa en packer så är jag home safe! Fast det är klart, innan det händer kommer alla att veta vem jag är in i minsta detalj och så blir det tvärtom förutom att det kanske blir några blåtiror också då?
Hmmm-jag röstar ändå på T och tuttborttagning.
En annan sak jag tänker på är det här med muskeltillbyggnad. Är lång och gänglig med senmuskliga armar och ben men ingen volym, vilket jag so really want. Så nu har jag börjat med diet och proteiner + lite vikter som får mig att baxna emellanåt. Jag hoppas det är värt det, men nästa gång gör jag städerskan sällskap så alla andra kan få lida för sin egen skull och inte min.

Snörvel, snörvel, flämt, flås - Attcshooo....

Japp, där var svaret Den som är minst sjuk får pallra sig ur sängen medans de andra gottar sig....

Nä, jag är inte döende- har inte hamnat bakom den gränsen av könsöverskridande än men så fort jag kan börja kalla mig man, då jävlar ska här sjukas! Och passas upp. Och gnällas. och tyckas synd om. Längtar redan....

Idag är det alla hjärtans dag- så grattis till alla er som firar dena kommersedag.

Själv har jag varit hemma medans min man varit och tittat på Thomas Petterson och the nice guy`s.

Svartis? Ohhh ja.

Den mannen kan få den mest stillaittande människan i Sverige att få träningsvärk.

Var och träffade advokaten idag för att reda ut det sista med skilsmässan och jag känner ett stort mått av panik över det framtida ekonomiska läget. Men ibland måste man välja. Jag hade kunnat välja att stanna kvar med min man, förneka mig själv och ha det tryggt ekonomisk men jag föredrar ändå det här alternativet bättre för jag ser verkligen fram att sluta slåss med mig själv hela tiden. Inombords är jag rent blåslagen och behöver få en chans att läka.

VIsst är vi ts-personer ego?

puh, vilken jobbig natt...NOT. Sitter och ugglar på kontoret och väntar på att få åka hem med första tåget 03:48, men men, jag kan ju skriva av mig så rinner tiden iväg. Läget då?

Jo, verkligheten börjar hinna ikapp mig. Jag känner mig rastlös, stressad, orolig- både för mg själv och för alla andra och på detta lägger vi en stor dos osäkerhet så har vi ett nervvrak i orange...

Ska träffa advokaten på tisdag och fixa bodelningenoch jag känner bara PANIK!

Det kan inte tyckas så farligt men det känns livsavgörande för mig. Jag kommer att skriva på ett papper där jag avsäger mig ekonomisk frihet för eternity, känns det som och med detta så kommer låsningen till att hålla sig frisk i tid och otid, inte kunna påverka sin arbetssituation pga att man inte har något att hota med, och att man ensam ansvarar för att allt flyter på så smärtfritt som möjligt för alla andra.

Så, nu åker masken på igen. Jag mår fint. Bara fint. No worries...