puh, vilken jobbig natt...NOT. Sitter och ugglar på kontoret och väntar på att få åka hem med första tåget 03:48, men men, jag kan ju skriva av mig så rinner tiden iväg. Läget då?

Jo, verkligheten börjar hinna ikapp mig. Jag känner mig rastlös, stressad, orolig- både för mg själv och för alla andra och på detta lägger vi en stor dos osäkerhet så har vi ett nervvrak i orange...

Ska träffa advokaten på tisdag och fixa bodelningenoch jag känner bara PANIK!

Det kan inte tyckas så farligt men det känns livsavgörande för mig. Jag kommer att skriva på ett papper där jag avsäger mig ekonomisk frihet för eternity, känns det som och med detta så kommer låsningen till att hålla sig frisk i tid och otid, inte kunna påverka sin arbetssituation pga att man inte har något att hota med, och att man ensam ansvarar för att allt flyter på så smärtfritt som möjligt för alla andra.

Så, nu åker masken på igen. Jag mår fint. Bara fint. No worries...