Och läkningen har gjort en frivolt bakåt. Eller rättare sagt så går läkningen framåt men den positiva känslan av smärtfrihet är borta. Jag har 2 eller snarare 3 smärtproblem just nu. Nr 1 beror på att jag för att undvika att dratta på ändan när jag halkade på en isfläck lyckades stå kvar på benen genom att vifta vilt med armarna vilket resulterade i att jag sträckte till något som nog inte var redo för det.. Samma ställe som innan neråt revbenen på höger sida men värre och stelare. Har förlorat en del av rörligheten på den sidan. Om jag lyfter armen uppåt och känner nedanför bröstkorgen så ser det ut som en sena innanför huden som blir som en fiolsträng och jag lyckas inte töja ut den. Vet inte riktigt vart jag vänder mig om det inte blir bättre. Aja, får trotsa smärtan och fortsätta töja så blir det nog bättre. Smärta nr 2 kommer av att jag har västen på mig dygnet runt och en sak som inte nämns är hur känslig huden blir. Helt ärligt kan jag inte begripa hur jag ska kunna ha västen dygnet runt i nästan 2 veckor till. Det gör ont hela tiden. Har försökt att ha tyg under men eftersom det veckade sig så gjorde det också ont. Jag vaknar på nätterna av att det irriterar och jag har fortfarande inte sovit en hel natt efter operationen utan att vakna. Har börjat kunna ligga på sidan iallafall så ryggontet som kom av att man låg på rygg har släppt lite. Smärta 3 är en bultande smärta från övre delen av bröstkorgen där västen inte riktigt kommer åt att trycka redigt som svullnar upp därav smärtan. Om jag lyckas få till trycket där innebär det att jag har västen för högt vilket ger skav i armhålorna och dessutom innebär det att nedre delen av bröstkorgen svullnar istället eftersom trycket inte är där då... Hört uttrycket hur man än vänder sig står man med rumpan bak? Förstår vad som menas nu.
Började jobba igår natt, sitter på jobb nu och eftersom jag haft mer ont idag än innan så har kollegan planerat in ett lättpass men som det känns nu så tar jag nog och utnyttjar min möjlighet till sjukskrivning igen. Något jag blev varse igår var hur ofta man spänner bröstmuskeln egentligen. Typ vad man än gör aktiveras den så om man har ont så spelar det nästan ingen roll vad man gör. Det kommer att kännas ändå.
Det var inte min mening att gnälla så mycket men det bara bidde så . Sen å andra sidan så kör jag på tyst lidande in real life så det jämnar ut sig. I övrigt är det lugnt. Jag träffade aldrig läkaren i onsdags pga han dubbelbokat mig men kuratorn passade på att sno tiden så hela veckan har jag känt mig nedstämd . Var inte mentalt förberedd på det besöket och hon har en förmåga att gräva sig in i det förgångna och aktivera de minnen som borde varit glömda.. Fick förresten min journal utskriven. Fattar inte att alla dessa möten resulterat i något sådant. Allt var bara upprepningar efter vartannat men dom hade iallafall fått rätt på pronomet i större delen. Lite konstigt kändes det att benämnas med hon och mamma i början för att sedan flyta över på han och förälder.. Tog ett tag innan hjärnan kopplade att det var samma person som det rörde. Något som jag också reagerade på var att deras uppfattning om en är så viktigt. Tex: patienten uppträder maskulint, rör sig med en maskulin självsäkerhet, har ett manligt utseende, klär sig manligt osv.. Undrar vad som hade hänt om jag kommit dit sminkad och med klänning? Hade min diagnos ändrats? Hmm, bäst att inte fråga.
Just det, ska träffa läkaren den 20:E mars för att fylla i blanketten till RR men hade fortfarande inte fått någon konsultation angående SRS som man måste få för att kunna ansöka om ändrad könstillhörighet så det blev att ringa till Karolinska för att få en sådan då dom tappat bort just den remissen från rullorna ( surprice) . Den 12 mars blev det en akuttid för det besöket så det blir en tur till stockholmia igen. Känns ganska onödigt för ca 30 min möte men måste man måste man.. Nä, nu ska jag försöka jobba lite igen. Hoppas ni alla har det bra

Och jag tycker nog att jag är oförskämt på banan, förutom då att västen man måste ha på sig är jobbig då den trycker ihop bröstkorg och revben så det är där jag har ont, inte så mycket efter operationen i sig. Ska försöka lägga upp en bild här också men jag tror inte jag lyckas.. åsikter i nuläget? Tror fortfarande att kirurgerna hade varsin boob för resultaten verkar vara väldigt varierande. Den ena bröstvårtan är oval, den andra rund. Den ena ser ut att vara väldigt utstickande medans den andra är nästan slät med resten av brösten, själva bröstkorgen är större på den ena jämfört med den andra men förutom det är jag nöjd. Tyvärr har jag problem med svullnaden och lite rodnad från tejpen så jag vet faktiskt inte hur slutresultatet blir. När jag tar av västen så tar det vara några minuter sen står jag med samma storlek på brösten som innan. Imorgon ska jag träffa en sjuksyrra
som får inspektera såvida allt verkligen är bra men det tror jag.
Är lite rastlös och längtar till jag kommer igång med träning och allt men samtidigt vill jag inte riskera något. Provade att göra en pushup i morse och förutom att det stramar neråt de nedre revbenen så känns det inte så mycket. Lite intressant att det stramar så långt ner, var inte medveten om att de hade gjort något där nere men eftersom det känns där så antar jag att de tagit vävnad ända dit. Vad gäller känsel då är själva nipplarna alldeles döda.. sen kommer det lite gradvis från själva vårtgården och ut. Lite äckligt är det allt att se att man rör något fast man inte känner något..