ända tills jag kom till jobbet, men nu vete fasiken vad jag ska ta mig till.

Sluta säga att jag ska vara glad att jag har ett jobb, att det finns dom som är utan. Jag vet om det, ok?

Men det känn som om jag inte har någon som helst rätt längre.

Rätt till att ha egna åsikter, stå upp för mina åsikter, rätt till raster, ett gångbart arbetstempo, sömn, rätt till tid med familjen. ja jag vet inte vad jag har rätt att kräva längre.

Ja, istället för att gnalla skulle jag kanske förklara istället.

jag jobbar nattgruppen i mitt företag och från den dagen dom startade upp den så känns det som om dom verkligen försöker bränna ut oss: först nu för 2 månader sedan fick vi ett arbetsschema som överhuvudtaget var humant. Innan dess har det varit för många timmars arbete i sträck, nästan obefintlig vilotid, överträdelse av maximal arbetstid osv.

Iallafall så har vi nu ett relativt ok schema med 3 eller 4 nätters arbete följt av 2 nätters ledigt och varannan helg ledigt.. inte bra men inte helt åt h****e heller.

Iallafall så är det dags för nytt schema i början av december så nu har "förslaget" kommit på nytt.

Av erfarenhet vet jag att dom ej kommer att ändra "förslaget" om inte facket uttryckligen hittar något generellt övertramp.

Så 5 man natt 4 veckor ren natt + en vecka med arbetstid mellan 08-18 ( 5 dagari sträck)  + att dom ökat passen med 1h. Det bör tilläggas att hela nattgruppen består av långpendlare som måste åka hemifrån 2 h innan passen börjar, inkl mig då) och inte heller kommer hem förrän 2 h efter ( om det går tåg vill säga).

På detta viset jobbar vi ej längre ren natt och dom kan öka vår arbetstid till i genomsnitt 36h/vecka istället för dagens 32. Smaaart.. och just det 3 man ska sluta också..

För egen del innebär det att jag den veckan som dagturen går måste åka hemifrån 06 på morgonen och kommer hem kl 20.. strålande. någon som kan tänka sig att ta hand om mina barn? Hmmmpff!

Sorry, men jag är så j***a lack så det finns inte. Inte nog med att jag lägger över 80 h i månaden på ren pendling utan nu det här också?

Om jag går till arbetsförmedlingen och förklarar läget, tror någon att dom låter mig sluta då utan att förlora ersättning? Nää, trodde inte det heller. Men vad fasiken kan jag göra?

Någon som vet?

Jag vet jag skulle säkert kunna sjukskriva mig med tanke på hur denna kroppen mår men jag varken vill eller har råd. Dessutom är jobbet roligt om man tar bort arbetsbörda, arbetsledare, stress och ansvar.  Och nu- ska jag gå och jobba lite till / God morgon