jaha, vaknade idag och tänkte att nu kanske jag borde skriva något litet inlägg trots att jag egentligen inte vet om vad jag vill berätta, och här sitter jag nu, inte ett dyft klokare. 

Men om en halvtimme kommer stortösen hem ifrån sin pappa och sedan ska jag till jobb---igen. 

Jag vet att jag är nere just nu- av olika anledningar. Kroppen som inte riktigt samarbetar till att göra det jag vill, jobbet som är så krävande, barnen som man känner man inte tar riktigt omhand om ( jag vet att det inte stämmer men det äör en känsla) och så då omställningen från låtsas till på riktigt.  

Det är svårt att förklara känslan av att ha levt i 31 år som något på låtsas och sedan är man lixom som man skulle vara- fast utan erfarenheten. Det är skitstort egentligen men allting är så oprövat. Ta bara det här med hur man uttrycker sig.

Jag har aldrig pratat som en tjej men inte heller som en kille utan det har blivit en intrycksbaserad vokabulär som formats under åren utifrån förväntningar utifrån och vilja från mig. 

Då är det inte konstigt att man blir lite mittemellan. 

Detsamma gäller klädsel. Innnan har man tonat ner det tjejiga och haft ett grabbigt stuk på sin stil men nu kan man pröva sin egen stil- helt utan det tjejiga.

Det är stor skillnad på att vara grabbig till att vara man. Om jag säger så här: jag önskar jag hade massor med pengar att prova mig fram på. Just nu är det mjukisbyxor som gäller. Billigt, mjukt och bekvämt..

Att leva stealth går över förväntan men i olika situationer kommer jag på mig själv med att tänka efter och i vissa fall imitera min manliga omgivning- allt barta för att "passa" in.

Lever med en känsla av att jag ska bli förnekad inträde, att jag genomgår en test från allmänheten för att se om jag passar in- om jag klarar det. 

En bekant till mig uttrycktre min känsla ganska bra härförleden: 

Jag ska kalla dig han när du gjort dig förtjänt av det! 

Ja, ni behöver inte berätta att det var förtryck- det vet jag redan men känslan är precis så- att jag hela tiden måste göra mig förtjänt av min identitet. 

Nä, nu kom den stora hem. Dags att vara förälder igen. 

Ps. min i5 har kommit så nu kan jag inte skylla på kass mobil längre..

 

Elias

5 november 2012 19:45

Även om jag är mycket yngre så känner jag igen mig massor

http://www.samelijos.blogspot.com

 

Love II

6 november 2012 20:12

Jag får sån god lust... om någon sagt så till mig att svara med samma mynt fast jag vet att det är lönlöst. "Och jag ska kalla dig HON/HAN när du gjort dig förtjänt av det". Jag ser det framför mig. Sedan skrattar jag och går därifrån. Men någon som säger så, nä det är ingen mening att tro man kan nå fram. Det är ju bara så dumt.

Det är stöd du behöver, inte ifrågasättande. Det hoppas jag dina riktiga vänner förstår.

http://lovetosses.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte om jag berättade att jag fått det nya personnr men det har jag iallafall. Den 14 sept blev jag officiellt upptagen som medlem i den manliga populationen.. Och sedan dess har jag ringt och ringt och ringt och...ja ni hajar. Vet ni hur mån...

OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat.  Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad...

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR.  Härmed är jag nu mera även på pappret en man!  Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter.  Mennytt personnr tas det beslu...

Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-)  Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag ...

Hej och välkomna till en sällan uppdaterad sida.  En månad har gått och det är mycket som rörts upp.  För det första hade jag fått en fråga av en läsare omjag hade fler operationer och jag kan svara Jaaaa på den. Men inget är så enkelt som det ve...