Ibland när jag inte kan sova, snurrar bara tankarna. Inatt också.
Ofta slår självömkan i sina klor. Djupt.
Varför jag?
Kunde det inte drabbat någon annan? Som varit starkare?
Varför känner jag ett behov att behöva förändra? Kan jag inte bara sluta förvirra världen och acceptera min stöpta form?
Ibland känns det som om detta är en förbannelse. Och det är det på sätt och vis också. Problemet ligger i att de som finns runt omkring har svårt att förstå. Hade det bara funnits ett sätt att få cis-människor att förstå känslan, behovet, avsmaken så hade det inte funnits trakasserier och hot av ts-personer, man hade sluppit kämpa i motvind. Och världen hade varit en bättre plats.
Kommer jag någonsin att få ett liv värt att leva?

vet inte om jag berättade att jag fått det nya personnr men det har jag iallafall. Den 14 sept blev jag officiellt upptagen som medlem i den manliga populationen.. Och sedan dess har jag ringt och ringt och ringt och...ja ni hajar. Vet ni hur mån...

OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat.  Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad...

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR.  Härmed är jag nu mera även på pappret en man!  Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter.  Mennytt personnr tas det beslu...

Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-)  Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag ...

Hej och välkomna till en sällan uppdaterad sida.  En månad har gått och det är mycket som rörts upp.  För det första hade jag fått en fråga av en läsare omjag hade fler operationer och jag kan svara Jaaaa på den. Men inget är så enkelt som det ve...