jag vet att inte så många läser det jag skriver men det spelar gentligen ingen roll. då behöver jag inte känna att jag gör någon besviken..

Är just nu inne i en period som är piss. Jag känner inte för något och har tappat all vilja känns det som. 

Känner inte riktigt igen mig själv men jag brukar inte vara så skygg och apatisk som jag känner att jag är nu. 

Om några av mina vänner läser det här- ta det inte personligt. Jag vet att ni finns och jag kommer säkert att ta mig upp igen men just nu känner jag inte för det. 

jag slår upp ögonen varje dag med en suck och undrar hur jag ska ta mig igenom. 

Jag tänker på mitt liv och alla måsten och undrar hur alla andra orkar? Gnäller dom ens? 

Är det bara jag som känner det som om jag har gjort något fel? Att jag inte kan bli bekväm med situationen för att det känns som jag inte förtjänar det här?

Jag lever med en känsla av att alla andra gör en massa uppoffringar för min skull coh att jag inte gör ett skit tillbax mer än att kräva av dom att göra uppoffringar. 

Och sen i nästa stund slås jag med tanken på att ingen egentligen bryr sig, att det är nyfikenhet som driver folk till att överhuvudtaget vara trevliga mot mig. Skit också. Jagvet inte vad jag känner, tycker eller vill 100 % längre och jag känner mig förvirrad om vem och hur  jag egentligen är . 

Det spelar ingen roll vad ni säger. Mina känslor är mina och bara jag kan tolka dom..