Detta är ett ämne som ofta berörs på ett sätt eller annat men oftast kommer man inte till ett slutgiltigt svar. Hur vill man ha det ang det förflutna? Måste det pronomet som var då benämnas eller går det att undvika?
Jag blev inspirerad av Matt Kiley's senaste inlägg som berörde just detta http://tranifesto.com/2013/06/17/ask-matt-2-in-1-using-previous-pronouns-and-thyroid-health-on-t/
Naturligtvis har jag egna tankar och känslor angående detta ämne men mycket av det Matt skriver stämmer.
I mitt fall som biologisk mamma då som blivit " pappa" i de ovetandes ögon så är det naturligtvis svårt men varför finns behovet av att berätta om kopplingen. Måste man verkligen inleda meningarna " när hon födde den och den? Räcker det inte med att säga : när barnet föddes så..speciellt viktigt är det i situationer där hela historien inte är känd.
Personligen tycker jag det är jättejobbigt när folk benämner mig som hon i minnenas television. Personligen känns det som om det hände någon annan råkade ut och upplevde allt det där kvinnliga och hela jag skäms. Över att jag bara nöjde mig med läget och inte tig tag i det hela då. ju längre jag kommer i min transition desto sämre mår jag över att tänka på mitt förflutna. det var lixom aldrig kag på något vis. jag vet att alla tycker det känns konstigt att byta ut sitt minne till mitt nuvarande pronomen. Men gissa vad: försök att vara mig till lags, tänk på att vara min vän och inte göra mig obekväm och ponera att någonstans i någon annan situation när ni inte tänker er för så kanske ni avslöjar mig för en transfob person som kanske inte tycker det är ok?
I övrigt hoppas jag er engelska är ok för det Matt skriver om känns ordagrant som mina egna önskemål.