jag lyckades logga in till slut så jag kunde fullfölja mimna tankar från igår.

Först måste jag beklaga mig lite grand.

jag vet inte om det faktiskt är så att jag råkat ut för mina första trakasserier eller om det bara är slump.

Just nu sitter jag med en arm i gips efter att hjulet på cykeln oförklarligt nog för 3:E gången "ramlat" av...

polisen hade inte hört om någon annan som råkat ut för detta så man kan ju undra?

Jaja- 6 veckor som vänsterhänt- kanske blir bättre på att multitaska efter?

Igår så skrev jag att jag skulle försöka skriva något om hur jag blivit bemött och om attiitydförändringar gentemot mig från allmänheten.

Det första som slagit mig är hur jag blir tilltalad och hur samtalen varierar utifrån vilket kön jag presenteras som.

Nu på sistone så är det uteslutande killsnack med tjejproblem, svartsjuka, slagsmålstekniker, snack om gamla tjejer och pöka...det är ungt, gammalt, gott, stinky, smalt, fett, fräscht eller skunky...

En sak som jag verkligen känner att jag kan sakna är ett samtal där man kan diskutera vanliga frågor. Däär ingen skrävlar om bästa ligget eller dyraste åket.

Man hör många som sagt att killar är djupa och jag tror nog det stämmer men bara inom den privata sfären.

In public its raw!

Idag råkade jag ut för en taxichaufför som gjorde mig sugen på att avslöja mig själv bara för att bevisa en poäng.. vilket jag inte gjorde btw. Är jäkligt skönt att passa in och inte behöva få alla dom frågande ögonkasten mm som jag levt med i så många år.

Iallafall- jag har åkt med honom ganska många gånger sedan ca 3 månader tillbaka och han tar mig för den ensamstående pappan jag är.. det är han som har fått mig att se mitt ex som fd fru ;-)

Iallafall, vi diskuterade kunder idag och då vänder han sig mot mig och det lyser om ögonen på honom när han säger:

-Vet du vad? Det finns en livs levande transvestit i denna staden! Och hon har en kille också. (märk pronomet) 

-Hmm, naturligtvis kunde jag inte låta bli att fråga om han menade att hon var transsexuell och att hon hade en kille som inte var en transperson?

-Vad är skillnaden? Hon var utklädd till  en tje och han hade en kille som inte var utklädd.. ( märk förvirringen med pronomen) Dom ville ha taxi och undrade om jag kunde köra men det sa jag till henne att jag inte kunde och då blev han arg. Hmmm- lite förvirrande.

Det roliga är att jag inte tror att han tänkte på att han använde olika pronomen om samma person och egentligen presenterade han fenomenet med en sorts nyfikenhet. Och en sorts öppenhet trots det taskiga ordvalet.

Jag satt och funderade på om jag skulle sabba hans kväll totalt genom att säga attt det faktiskt fanns iallafall 2 "transvestiter" som han kommit i kontakt med bara ikväll, men jag bet mig i tungan.

Tänkte mig för och kom fram till att det var lättast att bara få vara jag..

Satt och pratade med vänner i helgen och med en del av min familj och jag får förklarat för mig att det känns svårt att ändra från det invanda "hon" om mig eftersom jag inte har förändrats på något vis. Fast alla insisterar och håller med mig om att jag har fått en större tålmodighet och ett större lugn än vad jag haft tidigare.Många instämmer i att jag är så mycket kille som  jag ger sken av och alla är med mig trots att pronomenanvändningen är jobbig och naturligtvis är jag glad för det.

Det som jag tycker är den mest obekväma situationen av alla är när något eller någon " avslöjar" mig i en public situation.

Att vänta på poletterna som ramlar ner ( fastnar i myntinkasten rättare sagt), den obekväma stämningen som infaller och den ursäktande tonen ( aningen nedlåtande)  följt av den snabba sortin. Bye, bye. Någon annan ts som märker av just detta fenomen?

Nu måste jag sluta. Handen värker och molar och det börjar bli dags att byta om.

ha det nice alla!