yay.. 

tyvärr hör jag till den skaran som vid denna tiden blir totalt neddeppade och stressade över allt som ska göras. 

Även om själv julbestyren inte är så farliga så är det högtiden i sig som strressar sönder en. Eller snarare- jag lider av julångest. 

Fast inte som alla andra då utan snarare: hur fan firar man jul? 

Varför firar man jul? Vad är det som gör att människor helt plötsligt har något gemensamt? speciellt i ett land där kristendomen försvann för över ett halv sekel sedan? 

Där vuxna människor som i övrigt hatar krimskrams smäller upp så många smånissar och tomtar och renar dom kan i hemmets alla vrår (och fönster) och där mänmniskor som i övrigt är väldigt energimedvetna och gnäller över den senaste elräkningen har tänt dygnets alla timmar oavsett vad det kostar bara för att det är mysigt? 

Och där färgen röd representerar en glad stämning istället för att vara fjolligt. Och så mycket av den dessutom...

Där miljömedvetna människor som annars gnäller över att vi slösar med jordens resurser om vi gör för mycket mat medans man denna helgen gör mat i överflöd där man 5 dagar senare funderar på om den fortfarande är ätbar efter de senaste dagens ransoner av oändliga julbord, som man bara har eftersom det fortfarande finnns en jäkla massa lagad mat i kylen? 

Sedan efter jul då där man gett sina bortskämda ungar ännu mera av alla de dyra presenterna som dom bara måste ha, så gnäller man över att dom är otacksamma, att dom inte leker med ALLA sina nya gadgets utan sitter limmade med huvet nerböjt över sina nya iphones, Ipads, surfplattor, gameboys- you namne it- och är ett under av osociala väsen som under inflytande av teknikens under förlorar uppfattning om tid och rum och om vad som är viktigt , förutom att döda den senaste mumien, då?

Jag uppskattar inte julen, den väcker bara dåliga minnen hos mig- precis som för många andra.

Jag har fått komma underfund  med själv vad julen betyder för mig och vad jag vill  dela med mig av. Jag har ingen familj som kan ge barnen lite extra uppmärksamhet. Det finns bara jag och några få andra individer som också är delaktiga i mina barns liv emellanåt och där jag är den med mest julstämning.. Jag försöker ge mina barn en god jul utan en massa överflöd och med fokus på gemenskap och upopmärksamhet för i slutändan tycker jag att det är det julen representerar. Ett önsketänkande om ett känsloläge som man borde sträva efter att ha året runt men som man inte orkar med att ha eftersom vardagslivet kräver så mycket av en. 

Barnen skrattar, leker, städar, hjälper till och pratar med alla och de vuxna  i sin tur hjälps åt med att laga mat, fixa och dona, duka osv. Sedan äter mna en måltid och alla som sittter till bords är nöjda, skrattar och delar med sig av sina känslor för att sedan göra gemensam sak och promenera ini tv-rummet där kvällsmysen tar vid. Har jag fel? Borde inte iallafall varje fredagskväll vara såhär? Fast utan alla intilligensdödande presenter då?