Är på väg till jobb. Det har jag varit nu sedan 8 så det börjar bli dags att landa. Tåg är roliga dom..alt förare.. Alt ledningar i luften.. I vilket fall som helst så fick jag redan vid 7 ett samtal från min kollega om att han skulle bli sen pga inställda tåg och sedan fick då jag ringa ansvarig och berätta att jag också skulle bli sen och naturligtvis är det kaos på jobb. Så jag vet vad som väntar..stress-please come?
Fast överlag sen min kollega idioten slutade har arbetsklimatet blivit mkt bättre och ångesten i bröstet lyser med sin frånvaro.
Nu har jag bara en bit kvar till total avslappning.. Eller iallafall till att sluta ta på mig allt. Det är nog något som lever kvar sedan barndomen. Jag fanns till för alla andra och för att undvika stryk så blev jag tvungen att serva och vara till lags. Hur mycket jag än slogs tillbaka så ville man ändå inte utmana ödet..
Men nu, 20 år senare så har egentligen inte mycket ändrats förutom att jag slipper åka på däng då, men jag har ändå ett inre tryck på mig att prestera och att göra bra ifrån mig, fast det egentligen inte blir några fler konsekvenser än att folk blir besvikna ( fast det blir dom inte ändå har jag förstått) .
The mind works in mysteriums ways!

Jag får väl göra som alla andra och be om ursäkt för stiltjen. Anledningen heter fortfarande teknikens under. Förra veckan fick jag tillbaka den nya telefonen från verkstaden så man kan vara lite aktiv igen men fortfarande kvarstår problemet med att kommentera på bloggar med säkerhetskryptering så ni som har det..sorry. Kan bara smyga runt i det dolda. Att starta datorn är heller inget som lockar speciellt ofta så det blir som det blir som det blir. Jag tror att jag snart får gå från transblogg till ensamstående pappan bloggen istället. För att vara tråkig kan jag ju rapportera att intet nytt händer. Inga trakasserier eller några ojämlikheter.
Det enda som jag kan rapportera är att mitt ex hade blivit förbannad om han vetat att han numera är min fd fru, men eftersom han inte känner till detta så är allt bra. I helgen var jag och töserna och såg bio, Sune åker till Grekland, och det var nice. Båda barnen var nöjda, precis som jag var över dom för dom har ju faktiskt varit duktiga och gjort alla sina kryss och mer därtill. Inget skägg, lite muskler och en vikt som stabiliserar sig på 70 pannor. Jag funderar allvarligt på att byta vc. Har inte fått något mer besked än att alla prover var lite i underkant men inget dom ville uttrycka någon oro för så om "mina problem kvarstår var jag välkommen att höra av mig för en ny konsultation". Idioter- problemen har ju varit där så länge att dom inte går över bara för att jag hotar med att gå till läkaren.
Har haft flera funderingar på sistone om det kan vara gluten som spökar så denna veckan har jag uteslutet all vete, korn, råg och bara hållet mig till protein och fibrer via grönsaker frukt och jag har två domar: jag har inte haft några magondor eller uppsvälldheter på hela veckan. 2: jag är så hungrig hela tiden då jag hade kunnat äta en hel ko.. Och matt. / vet inte riktigt om jag kommer att kunna hålla det. Saknar mitt bröd (5skivor) med skinka och ost och tvivlar starkt på om jag verkligen är en bra kandidat till glutenintolerans.. Får se om en vecka när jag tänker börja krubba mackor igen