Sitter och försöker besluta mig för om jag ska vara feg eller modig? Dum eller smart? ja-sägare eller nej-sägare... Ärlig eller ljuga?

Och nej-mitt samvete säger mig att spela ut alla kort men är det så enkelt?

Som en del av er vet så har jag tagit T svart dvs utan recept från läkare fast receptbelagda och därmed godkända grejer under 3 och en halv månad och nu de senaste veckorna har det börjat synas fysiskt också. Rösten har blivit lägre men raspigare, axelpartiet har antagit en annan form, finnar på rygg och bröst, musklerna känns och ser annorlunda ut, hårfäste och hårkonsistens annorlunda, MacDonalds-ögonbryn och så det efterlängtade fjunet i ansiktet som numera måste rakas ofta trots att det än så länge bara är blonda strån men som sticks. Den effekten som jag trivs bäst med är naturligtvis psyket. Har försökt förklara hur men det är svårt. Innan var jag manisk, rastlös, deppig och arg och grubblande medans jag nu har fått grepp om mig själv och känner mig tillfreds med mitt sätt att vara.

Nu på mötet sist med psykiatrikern gick vi ju igenom tidplanen för min utredning och som jag ser det är det mellan ett halvår och 9 månader till jag får T på recept såvida inte lagen om allts jävlighet slår till.

Jag har förråd till 2 månaders användning till och är inte sugen på att vända mig till svarta marknaden och kanske få taskiga grejer på köpet. Ska träffa endo om ca 3 månader och min tanke är att faktiskt överväga att sluta T nu av flera anledningar.

1. Det känns som om det går väldigt snabbt nu med alla förändringar och eftersom alla kontakter till töserna inte är ordnade så kanske för deras skull? För att dom ska hinna bearbeta förändringarna när dom kommer?

2. Även om jag tagit blodprover och blodtryck kan jag inte förklara för min husläkare varför jag vill göra dom och utan kontroll vill jag inte vara...

3. om jag slutar nu så kanske många av mina naturliga nivåer av både T och Ö är nere i en normal nivå lagom tills endo-mötet så man får reda på vilka värden man ligger på innan.

Fördelen med det är ju att man får en individuellt anpassad dos som inte riskerar att förvandlas till östro om det är för mycket input så at säga.

4. Jag slipper förklara för folk varför jag beslutade att föregå utredningen och inte kunde vänta  som (alla) andra?

Sedan är det just det som är problemet-jag vet inte om jag är beredd att må som jag gjorde för inte så länge sedan-innan T- saknar verkligen inte att vara en mental risk..

Det är jävligt nice att slippa  den förhatliga montan, att slippa just den delen av kvinnligheten och äcklet med det..

Sååå, vi får väl se vad jag beslutar mig för men en sak är säker- min röst kan snart inte skyllas på förkylningar och stämbandsinflammationer