Jaha, då har 2 veckor med ensamtid gått och det har varit rastlöst. Det största projektet med cykelskjul avslutades idag och rummet som behöver restaureras är under demolision. Har 3 dagar in i semestern spenderat alla kvällar och nätter liggandes i sängen för att försöka vända på dygnet och inte sova bort alla förhoppningsvis soliga dagar. Som sagt: försökt utan framgång. I onsdagsvar jag på Ölands djurpark med lillfjompan och mitt ex + hans tös sedan innan och redan ibilen n på vägen upp blev jag varse om fjompans behov att säga mamma med minst (högst)1 minuts mellanrum. Sår i öronen...imorgon kommer båda töserna hem och jag har saknat dom men trots allt är det med blandad förtjusning jag nu ska spendera 3 veckor med dom utan uppehåll! Inte för att jag inte vill utan för att "mamma" är ett ord som jag inte riktigt kan förlika mig med. Vad barnen kommer att kalla mig i framtiden är ett gissel och inget jag kan förutsäga: men snälla, inte mamma!