Jaha, då var bröllopet överstökat och det var vackert och fint, precis som det ska vara.

VI kom till kyrkan ca 1 minut efter att det skulle startat eftersom farsan knappade in fel kyrka, ca 2 mil bort.

Tur att dom väntade in oss, men det kändes himla dumt att vara försenad, på en sån dag.

Allt gick bra och vi åkte till brudparet för mottagningen och att umgås.
Själv presenterade jag mig som Love hela kvällen och det var inte så mycket mer med det. Visst fanns det gamla vänner till min bror som inte fick ihop det riktigt men jag, farsan, och brorsan skämtade bort det med att jag var en sent tillkommen bortbyting i familjen ;-) Så alltså, det gick relativt smärtfritt, förutom kanske i slutet då när farsan i några ögonblick glömde bort sig och kallade mig för mitt födelsenamn och dom däringa gamla kompisarna fick väldiga huvudbry. Men alla dom andra visste ju om det sedan innan fick jag reda på så....

Om jag ska jämföra mig själv med tidigare tillfällen när jag varit tvungen att vara finklädd så är det här den bästa upplevelsen av dom alla. Att vara bekväm i det man bär och det man är var så jävla nice (ursäkta språket men ordet passade in bra) så jag lovar mig själv att hädanefter ALDRIG försöka passa in i någons annans norm!

Har funderat ett tag på hur jag ska komma vidare och fick inspiration från en annan kille vars blogg jag följer så i dagarna kommer jag att göra ett kort inlägg i min FB-status där jag ber dom som accepterar mig adda mig i ett nytt Fb-konto  med mitt tilltänkta namn. Jag hoppas det ska gå smidigt.

Nog för ikväll, nu går jag och min onda mage till kojs. Gonatt!