Var hos blodgivningen idag. Inte för att lämna blod, det var över 1 år sedan sist men för att kolla varför man inte kan lämna blod som Ts. Jag trodde att det kanske hade med injektionerna att göra men det var faktiskt inte det. Sedan ett år tillbaka delas manligt blod och kvinnligt blod upp, av säkerhetsskäl och dessutom delas kvinnors blod upp ytterligare ett steg mellan har varit gravid/ inte varit gravid. ( Någon slaggprodukt som bildas i cellerna då). Uppenbarligen är det skillnad på plasmorna och även av blodvärdet mellan könen. Kort sagt- om en man får av en kvinnas blod och vice versa så kan dom under operationer drabbas av något som kallas "paly" (osäker stavning) som är en funktionsmedsättning på lungorna som kan vara livshotande. Dessutom nu under transitionen så är värdena på T inte stabila samtidigt som äggstockarna fortfarande är kvar som kontraptoducerar östrogen så det påverkar blodet också. Men iallafall så när jag är klar så borde jag kunna börja igen så länge jag är ärlig om vem jag varit för då kan plasmorna filtreras bort.. Eller så får dom väl ge blodet till en kvinna som varit gravid. Jag är inte så känslig, bara jag kan hjälpa till.
Kändes bra att prata med sköterskan- fick kaffe och kaka och jättemånga kramar. Hon upprepade gång på gång att hon var hedrad över att jag pratade med henne, att hon aldrig mött någon som jag förut och inte en gång sa hon fel pronomen.
Imorgon ska jag ner på den nya vårdcentralen. Endon ville ha en kompletterande analys av T koncentrationen eftersom det inte var så länge sedan jag injicerade. Trodde ju inte hon skulle vara så snabb i vändningarna ;-)
Än så länge verkar bemötandet vara mer professionellt än på den gamla vc:n . Sen på onsdag så ska jag träffa en annan läkare angående magproblemen jag har. Oavsett om det är IBS jag har så ska jag inte behöva ha så ont hela tiden, tycker jag och det tyckte inte sjuksyrran heller. Jag håller tummarna för att detta håller och att jag äntligen kanske kan bli bemött som en vanlig patient istället för ett unikt fall..

.. att kalla dig något annat än mamma och " mitt födelsenamn" . Vad mig anbelangar har inget förändrats och du kan lura alla andra till detta trams men jag kommer aldrig göra det.
Hur mycket av det här tror ni man kan försöka ignorera?
Många är dom inom transcommunityn som säger : flytta och börja om, men har man barn blir det svårare. Att barnen ifråga älskar personen i fråga ändlöst och oavsett vad han säger så känns det inte lika enkelt. Vems känslor är viktigast? Jag tycker nog barnens- som i så många andra avseenden får lida för mitt beslut och själv ska jag försöka komma över besvikelsen utan för mycket hopplöshetskänslor.. I övrigt så känns det mesta motigt nu men jag älskar de lite varmare dagarna och det lättar upp stämningen hos mig lite. Imorgon ska jag ha telefonkontakt med endon och jag tror det innebär att jag tog min sista egna "Shot" i fredags.. Nervös förväntan. Tänk om Nebido faktiskt är bättre för mig än Testoviron? Tänk om jag slipper den ökända inkörningen? Att jag landar rätt direkt.. Lite mer skägg tack och ork att träna. Tack på förhand.