Det börjar närma sig. Dagen då jag står här själv. Kunde den inte vara närmre? Och M, om du läser detta, jaaa jag är trött på att du har liksom flyttat redan i ditt huvud för tvätten blir fortfarande inte ren av sig själv!

Måste bara få gnälla av mig. Har insett att om jag bara inte tänker på att vi fortfarande delar ansvar och plikter så går det mycket lättare. Så om du bara tar din dator och sätter dig i andra delen av huset så ska du se att allt är fixat när du kommer fram, istället för att störa mig när jag faktiskt gör allt det som du borde gjort...

Puh, nu var det ute ur systemet igen. Tack gode gud för bloggen, annars hade jag nog fått sälla mig till de kriminellas skara!

Efter förrgårs positiva besked så sitter jag och funderar: hur lång tid kommer allt att ta?

Om jag förstod saken rätt så verkar det som om den allra längsta tiden brukar vara från remiss till första besöket. Och eftersom just denna delen bara flög fram så undrar man: kommer jag bli erbjuden testosteron och ev tuttborttagning redan till sommaren? I den bästa av världar tänker jag svara på den, kanske till nästa jul. Tror det är bäst att vara pessimist och säga att ja, iallafall inom en 3 årsperiod så borde jag inte bli besviken.
Har börjat fundera på att självmedicinera men det verkar inte vara helt ofarligt, även om många av biverkningarna är studerade utifrån om du överdoserar (anabola) och det gör man ju också som ftm fast inte lika höga doser.

Läste en artikel igår som sa att en kvinna producerar ca 0,7 mg testosteron per dygn och en man 7 mg per dygn. Alltså borde man som ftm tillföra 4,3 m g per dygn för att få samma normalvärden som en cis-man.

Och jag har läst mig till att man brukar ha en dosering på 250 mg per 2 veckorsperiod vilket min slutsats leder till att man överdoserar även på läkarens ordinationer? eller kan det vara så att östrogenproduktionen man har som biologisk kvinna blockerar en del av testot?

Har även hört att man inte gör nämnvärda regelbundna kontroller för dom som går på testo, men det kanske inte stämmer. Man hör så mycket som inte alltid stämmer.

Fick reda på att det här man hör om aggressioner beror mycket på att man får förändrad ämnesomsättning och att man liksom dippar i blodsockret och att det är därför man kan bli lite irritabel, ungefär som ungarna närdom inte fått sitt mellanmål ;-)

Nu vill jag absolut inte förespråka doping, så ni inte missförstår mig, men jag säger bara att för egen del funderar jag på det. Och S, om du läser detta,A behöver inte ha reda på allt...

Idag är jag glad, tralalala.

Äntligen 2 dagar ledigt men det är inte därför jag känner mig som jag gör.

Jag har pratat med dom i Lund, utredningsteamet, och vet  ni vad det bästa är?

Jag ska dit redan på torsdag!

Snacka om att jag blev paff, hade jag aldrig kunnat vänta mig. Nu känns det som om det lossnade en stor sten.

För efter alla skräckhistorier om 6 mån till 1 1/2 år innan första besöket till att få tid inom en vecka. Helt otroligt.

Till er som fortfarande väntar på sin tid hoppas jag att det löser sig snabbt också för jag vet med mig själv hur jobbigt det varit att vänta utan att egentligen veta om man stått still eller vad, och då har jag inte väntat specielt länge... det är jag väl medveten om. Nä, nu ska jag gå och städa badrummet! Och tvätta lite grann   

Ursäkta att jag inte skriver så regelbundet. Livet kommer emellan. Typ. Eller rättare sagt alla åtagande.

Just nu sedan en vecka tillbaka sitter jag och håller rita på ett fungerande schema för oss på nattgruppen. Den nya ledningen tyckte inte det vi hade var humant. Kan inte annat än hålla med. Men det är ett jäkla tänkande iallafall och jag känner mig trött och otillräcklig eftersom jag gör allt annat också. Mina arbetskamrater har nämnt att det ser ut som om jag ska braka ihop när som helst och inatt slog förvirringen till totalt. Kan bara skratta åt det men samtidigt blir jag rädd eftersom det visar att jag har noll koll. Tänkte dela med mig, men bara om ni lovar att inte tracka mig för det... Iallafall. Till att börja med kan jag säga att i mitt jobb använder jag en handsfree som sitter i mitt högra öra. Jag har min ask med cigaretter i höger byxficka. Alltid. Och jag rökar med vänster hand...

Telefonen ringde i min ficka men den kopplade på något vis inte till handsfreen varvid jag tar upp cigaretterna ur höger ficka, tar ut en cigarett  och lägger tillbaka asken. Stoppar sedan cigaetten i vänster öra och trycker hårt för att svara. Då har naturligtvis telefonen slutat ringa så då tar jag av handsfreen från höger öra och stoppar bygeln i munnen, plockar upp tändaren och försöker tända fyr på handsfreen. Först där inser jag vad jag håller på med... Förläget ser jag mig omkring för att kolla om någon sett. Puh, ingen... Men jag kan tänka mig att det såg himla roligt ut.Kände mig dum som ett spån, fast allt jag gjorde var undermedvetet så då kan man undra var kollen tagit vägen..

Allvarligt, jag behöver semester. Nu. Och jag behöver ha fatt i utredningsteamet så ja kan slappna av och inte vandra runt i osäkerhetens träsk.

Har förresten skaffat en packer. Ni vet en sådan som man stoppar framtill på kalsongerna för att få en realistisk bula. Det var världens häftigaste känsla när jag fick den i kalsongerna första gången. Det var liksom helt rätt. För er som inte har min önskan kan det tyckas som den sjukaste saken i världen men ni som har ett hum vet vad jag snackar om. Fast glädjen blev kortvarig. För fy  fasiken vad det blir varmt där nere. Kan absolut inte vara bra för attiraljerna. Så nu tar jag bara på den ibland när jag vill vara nostalgisk. En sak som medföljde var en stp, alltså ett verktyg för att som tjej kunna stå och pissa utan att dra ner byxorna. Om vi säger så här. Anatomin i de nedre regionerna verkar flytta på sig från gång till gång och att medvetet försöka släppa spärren att stå och pissa på sig, som man har från barnsben, är ingen lätt bedrift. Om man då dessutom känner att man misar så finns där inga marginaler för fel, det knyter sig direkt.Så, det är träning på hemmafront där. Massor. Utan att någon ser. Men fan vilken häftig känla när man väl lyckas!

Kan aldrig komma ihåg at att jag var så intresserad av vad som gick på tv att ingenting annat verkar spela någon roll?

Sitter och skriver detta inlägg efter att ha försökt att hitta på något med tösrna hela dagen, utan framgång. Det är bara tv som gäller, och dator. Tar man bort det nöjet så blir det en massa tjurerier och totalt osociala ungar iallafall, så nu ger jag upp. Ungar: Om ni någon gång tittar upp från skärmarna så kanske ni inser att världen redan gått under!

Och ja, jag har hunnit bli gammal också!

REALITY CHECK!!!

Valde att ta ett pass på gymmet innan jobbet igår, för ovanlighetens skull. Och nej, det var som vanligt en dålig idè.
Har tränat i omgångar innan men alltid förlagt träningen till 4 på morgonen för enkelhetens skull. Och ensamhetens....missförstå mig rätt nu- jag är inte folkskygg och kan faktiskt använda munlädret. Jag bara tycker det är så onödigt att spä på folks osäkerhet vad gäller mig.
- Är det en hon?
- Varför går han in på damernas?
- Helvete vad klen han är..
- vill nån hämta vakten? Det gick in en blottare på damernas!
Det finns nog inga kommentarer jag inte hört innan men jag tycker det är lika genant var gång jag går in på damernas och det hörs illpip från duschen och de damer som håller på att klä av sig tvärstannar i sina rörelser och tvingas gå hem i sina svettiga kläder.
Nä, jag längtar till T så att alla styrkepass kan börja göra nytta och jag längtar till tuttborttagningen för då behöver jag bara skaffa en packer så är jag home safe! Fast det är klart, innan det händer kommer alla att veta vem jag är in i minsta detalj och så blir det tvärtom förutom att det kanske blir några blåtiror också då?
Hmmm-jag röstar ändå på T och tuttborttagning.
En annan sak jag tänker på är det här med muskeltillbyggnad. Är lång och gänglig med senmuskliga armar och ben men ingen volym, vilket jag so really want. Så nu har jag börjat med diet och proteiner + lite vikter som får mig att baxna emellanåt. Jag hoppas det är värt det, men nästa gång gör jag städerskan sällskap så alla andra kan få lida för sin egen skull och inte min.

Snörvel, snörvel, flämt, flås - Attcshooo....

Japp, där var svaret Den som är minst sjuk får pallra sig ur sängen medans de andra gottar sig....

Nä, jag är inte döende- har inte hamnat bakom den gränsen av könsöverskridande än men så fort jag kan börja kalla mig man, då jävlar ska här sjukas! Och passas upp. Och gnällas. och tyckas synd om. Längtar redan....

Idag är det alla hjärtans dag- så grattis till alla er som firar dena kommersedag.

Själv har jag varit hemma medans min man varit och tittat på Thomas Petterson och the nice guy`s.

Svartis? Ohhh ja.

Den mannen kan få den mest stillaittande människan i Sverige att få träningsvärk.

Var och träffade advokaten idag för att reda ut det sista med skilsmässan och jag känner ett stort mått av panik över det framtida ekonomiska läget. Men ibland måste man välja. Jag hade kunnat välja att stanna kvar med min man, förneka mig själv och ha det tryggt ekonomisk men jag föredrar ändå det här alternativet bättre för jag ser verkligen fram att sluta slåss med mig själv hela tiden. Inombords är jag rent blåslagen och behöver få en chans att läka.

VIsst är vi ts-personer ego?

puh, vilken jobbig natt...NOT. Sitter och ugglar på kontoret och väntar på att få åka hem med första tåget 03:48, men men, jag kan ju skriva av mig så rinner tiden iväg. Läget då?

Jo, verkligheten börjar hinna ikapp mig. Jag känner mig rastlös, stressad, orolig- både för mg själv och för alla andra och på detta lägger vi en stor dos osäkerhet så har vi ett nervvrak i orange...

Ska träffa advokaten på tisdag och fixa bodelningenoch jag känner bara PANIK!

Det kan inte tyckas så farligt men det känns livsavgörande för mig. Jag kommer att skriva på ett papper där jag avsäger mig ekonomisk frihet för eternity, känns det som och med detta så kommer låsningen till att hålla sig frisk i tid och otid, inte kunna påverka sin arbetssituation pga att man inte har något att hota med, och att man ensam ansvarar för att allt flyter på så smärtfritt som möjligt för alla andra.

Så, nu åker masken på igen. Jag mår fint. Bara fint. No worries...