Min tös hör till det fåtal som avskyr att röra sig i onödan och som inte bryr sig speciellt mycket om hur hon ser ut och klär sig. Med det menar jag inte att hon klär och ser ovårdad ut  (även om hon hatar att ducsha), men hon sminkar sig inte som så många andra av tjejerna och klär sig helst i joggingbrallor istället för modernt och oskönt. 

Jag borde vara jättestolt över henne för att hon har modet att skilja sig från mängden och det är jag också, men jag är medveten om priset hon betalar. Hennes umgänge är begränsat till de tjejer som inte redan är bästisar, atleter, fjollor osv och då återstod det 2 utifrån enkel matematik. Och tyvärr är det så att de 2 har jag varit tvungen att förbjuda henne att träffa, i samråd med skolans personal, eftersom dom inte är speciellt snälla vid henne och väldigt manipulativa, viliket jag blev varse om förra månaden när hon gjorde sig skyldig till lite olagligheter för deras skull. 

Så, till följd av detta så har hon blivit mer ensam på sista tiden och utanför vilket lett till att humöret varit uselt och närhetsbehovet stort. PÅ detta lägger man till  min "identitetsstörning" och en pappa som struntar i henne de varannanan helgerna hon är hos honom. Tyvärr ligger det inte för mig heller att kramas och kelas speciellt mycket, mne jag försöker verkligen anstränga mig, och samtidigt finns en lillasyster som tar över all uppmärksamhet vilket får mig att känna mig så fångad eftersom det hela tiden handlar om att bekräfta dom och detta leder ju egentligen bara til att jag blir irriterad vilket dom båda två märker av,  speciellt hon då eftersom hon är mer känslosam- bortse från de sista raderna, det var onödig information men vad jag ville komma till var att det inte är konstigt om hon tycker livet är pissigt. Hon klagar ofta på sina kamrater och på sistone har hon börjat ifrågasätta sig själv och tycker att hon inte är värd lika mycket som alla andra. 

Allt det här har kommit fram allteftersom, men just nu så måste jag försöka inrikta mig på hennes välbefinnande istället för allt annat och det kommer innebära att det kommer bli en tuff period framför oss allihopa och därför kommer jag nog inte vara lika intesiv i mitt bloggande på ett tag. 

Trots detta vill jag även lugna de läsare som tror att jag är på väg att ge upp att så är det absolut inte. Jag kommer fortsätta vara Love nu och för alltid men just nu är det dags för barnen att få ta plats så att vi kan bli en fungerande familj i fortsättningen också.