Ärliga ungar, härliga ungar...eller tycker jag verkligen det? 

Jag är en så bra förebild och inspiration att dom numera inte tycker det är konstigt att ha en mappa ( eller pappa beroende på dag)  OCH en pappa.  

Någon som ser vart jag vill komma? 

Orginalpappan till den minsta är väldigt ofta kallad för mappa också så hon kör oss uppenbarligen jämnt över. Ingen skillnad här inte! 

Iboland försöker jag vara modig. 

Försöker visa barnen att det är lätt att ta kontakt med andra människor, att ingen tänker på att vi är annorlunda. 

Men, jag tror jag börjar lägga ner det projektet. INte för att det inte går utan för att jag utsätter vår familj för en risk varje gång jag gör det. 

Ett exempel från igår: 

var på Max i Kristianstad igår och krubbade. 

Redan i kassan såg vi en välmukklad ( vältatuerad)  snubbe och hans yngre tjej som tittade relativt intresserat på mig och töserna. Vi går ut och sätter oss och 5 min senare har killen och hans tjej satt sig vid bordet bredvid. Tål atrt nämnas gör väl att lilltösens ena klasskompis och hans familj satt sig vid bordet bakom.

Redan där börjar nervositeten då jag vet att klasskompisens familj kommer att lyssna på vad som sägs.

Muskelknutten börjar med att fråga om det är mina ungar.

- Ja, svarar jag.

Han tycker det är ovanligt med en pappa och barn som bor själv så då kommer han ju in på relationer, om jag bor ihop med någon.

-Nej, svarar jag.

Naturligtvis kommer han då in på området sex. Om att jag inte verkar vara den tuffa typen men att jag inte borde ha några problem med att få tag i tjejer eftersom jag verkar så snäll... 

Och sen kommer han naturligtvis in på frågan om dom är hos mig alltid. 

- I stort sett,  svarar jag. 

Ahhh, och nu kommer det-vänta...vänta...jaaaaa- nu kommer det...

Lilltösen: Mmm, fast varannan helg är vi hos våra pappor! 

KIllen såg ut som om han ätit något olämpligt, jag pressade honom lite och frågade om det var något fel och han tittar lite frågande på mig: - sa hon pappor? 

- töserna är från olika förhållande så dom har olika föräldrar förklarar jag.. 

-Jaha, ok, då förstår jag.... ehhh

Om jag säger så här: han fattade inget från den stunden. 

Och jag ville inte heller förklara eftersom jag hade klasskompisen bakom mig vars föräldrar nog gärna hade velat höra mina förklaringar men jag pallade inte att bli bedömd- igen.. 

Så i den stunden gjorde jag valet att bli betraktad som bög framför trans men det var inget som jag kände mig glad över. Kände mig bara äcklig. Så nu har vi benat ut att jag numera är hetero. Kanon. 

positivt: han släppte ämnet sex helt. Negativt: tur ungarna var där för annars hade det nog kunnat bli lite spänt. Och farligt. Jag försökte tänka på vad jag sa- inte en enda gång kallade jag mig för man eller pappa men jag tror nog han när han ( om) han kommer på lösningen på frågan kände sig lurad och dum. Det hade jag gjort. 

För att sammanfatta dagen: jag kom, jag sågs, jag förlorade. 

Som sagt var. Jag är stolt över att vara förälder tiull så mogna och fördomsfria barn och uppenbarligen är dom tillfreds med sin familjesituation men samtidigt inser jag att jag måste pressa dom til att ta sina andra pappor ur ekvationen när dom möter främlingar och jag hatar att behöva be dom om en sån sak. Det borde inte behövas men eftersom killar inte kan ha barn utan inblandning från en kvinna ( försök att hitta adopterande homosexuella män)  så kommer jag aldrig kunna leva stealth annars. 

Och att bli identiferad som trans är inget jag vill heller. Känner mig ju inte trans längre. Jag känner mig som en nykläckt man med mycket att lära..