Eller ut och in.. Jag känner mig lite smått nere nu. Framförallt eftersom jag fortfarande inte fått något T 8 veckor sedan jag sist tog och jag har VERKLIGEN inget kvar nu.
Pratade med endon i tisdags om proverna jag tog den 16 april och enl henne var värdena då omätbara( höga) och att hon ville ha ner mig i minst 16 först. Enl henne har jag tagit injektionerna för tätt, fast det kan jag inte hålla med om baserat utifrån känslor men även det första provresultatet från augusti som var en vecka efter injektion och då låg på 18 dvs normalvärdet.
Skit samma. Blev lite sned när hon sa till mig att vänta minst en vecka till innan jag går och tar nya prover, men denna gången var jag smart så jag bokade en telefontid med henne nära inpå så det inte blir som det är nu då. Jag menar det var 3 veckor mellan provtagning och konsultation och halveringstiden på T:T jag tagit är 4 dagar, vilket i praktiken inneburit att det borde vara long gone. Rättelse: DET ÄR long gone.Finns inte en tillstymmelse till manjuice i den här kroppen längre. Jag både känner och ser det.
Ocanpå det ska jag alltså vänta ytterligare minst 2 veckor( räknat lågt) innan jag ev får receptet.
Hur tydligt det är?
Det började så smått med pattarna som började värka utav bara f..n. ,sen ökade dom i volym dvs fettklumparna blev större, sen kom åderbråcken på benen tillbaka med den tunga känslan som följd, efter det blev hyn lite oljigare, dvs torrspottarna försvann, sen kom acnen på ryggen tillbaka på ryggen med stormsteg( hormonell obalans), höfterna har redan börjat samla fett så brallorna passar inte så bra längre. Och så har vi muskeltoningen som sakta men säkert blir mindre markant allteftersom dagarna går. Mina axlar har redan börjat återgå till sin klena karaktär. Jag känner mig orolig men än så länge har jag lyckats hålla känslorna under kontroll men nu om någonsin blir jag mer övertygad om att jag verkligen känner mig fångad i fel kropp. Må gott. Själv vill jag bara krypa in under en sten och sakta ..