Motarbetar mig. Så måste det vara. När jag föddes måste någon från ovan ha pekat ut just mig och sagt: denna personen kommer att få uppleva motgångar gång efter gång men då och då kommer den att få uppleva hur förhoppning känns.
Så. Är. Det.
Om jag blivit nekad T?
Inte en susning. Då måste läkarhelvetet ringa först. Men ingen telefon har ringt idag och jag känner mig besviken. Varför måste universum jävlas med mig?
Ni tänker: vadå? Det är väl bara att ringa och fråga?
Jaa, det kan jag göra. Mellan 8 och 9 på morgonen och det jag kan förvänta mig där är en ny tid om några veckor. Så det känns inte så hoppfullt.
Dessutom ska jag jobba ikväll och jag har inte sovit pga jag väntade på samtalet som skulle komma nu på FM. Nu på eftermiddagen besiktigade jag bilen så nu kan man köra ett år till.
Imorgon bitti när jag tänker ringa RMC ja då står jag och trängs på tåget hem med en jävla massa andra människor som jag inte vill ska höra. Dessutom med tanke på min tur så kommer alldeles säkert täckningen på mobilen försvinna efter jag stått i kö en halvtimme och när jag sen provar att ringa igen kommer jag att komma till deras telefonbrevlåda eftersom tiden för rådgivning är slut. Där kommer jag att få reda på att endast meddelande om avbokningar är tillåtna och alla andra får ringa mellan 8 och 9..
Helvete vad mycket jobb för att DOM missade tiden, inte jag.
Fan vad jag känner mig gnällig och just idag känner jag mig som en genuin gnällspik, utan pronomen!