Sitter i min skrubb och försöker göra något vettigt av det här, trots ljudet från Alvin och hans gäng och deras minst sagt irriterande "röster". Jag är i vanliga fall mästare på att stänga ute ljud men det där pipandet är Sååå annoying...

Det har egentligen inte hänt så mycket på någon front överhuvudaget men igår blev det äntligen sommarlov, både för stora och små. Det enda jag behöver tänka på nu är allt annat som inte är skolrelaterat och det känns skönt.

Tänkte jag skulle skriva några rader om det här med tidsperspektiv, vilket är något jag funderat på en del.

I början av livet kommer jag ihåg att allting gick jättelångsamt utom när man hade kul för då flög tiden. Nu går tiden alltid jättefort utom när man har kul för då säger det bara "svochhh" så är det ögonblicket förbi, vilket i sin tur resulterar att man stressar hela tiden för att man ska hinna med. Hur kommer det sig att perspektivet ändrats så mycket? jag vet att detta fenomenet inte bara gäller mig utan i stort sett hela den vuxna befolkningen.

Sedan tänker jag naturligtvis vidare på detta och speciellt nu i min situation och då kan jag känna att 1-2 års utredning nog ändå inte är så lång tid, men sedan naturligtvis om jag tänker vidare och liksom smakar på tidslinjen så låter det som hur lång tid som helst. Märkte ni att jag använde två olika begrepp? Låter och känns som. Tror man måste skilja på dom två känslorna eftersom dom inte är relevanta med varandra, om  ni förstår vad jag menar.

Är fortfarande singel, fotfarande ensamstående förälder, fortfarande förvärvsaarbetande och fortfarande bombsäker på att jag är född i fel kropp. Jag kan fortfarande inte rättfärdiga mitt beslut att ,som någon anonym skrev på en annan blogg, låta mina barn bli automatiskt mobbningsoffer men jag känner att jag kan göra det som står i min makt för att få min omgivning att förstå att för mig och den jag är så är det nödvändigt.  Jag tror faktiskt att chansen att ungarna blivit mobbade hade varit större ju längre jag hade gått utan att göra något åt det.

Försöker komma ihåg tankarna jag hade innan jag liksom kom till insikt och inser att jag inte kan greppa dom. Det var liksom en massa lösa ändar som vägrade bli ett och som inte gick att förklara. Som många redan räknat ut, om jag inte nämnt det, så har jag sedan en tid tillbaka tagit T och kan ärligt talat inte tänka mig att vara utan det.

För er få som tror att T endast är till för muskelbyggande så kan jag avslöja att musklerna har uteblivit än så länge, men min mentala status skulle jag nog vilja påstå är rätt normal och lugn och mycket av min retlighet har försvunnit, så även en del mani. Så när jag inte är trött så känns läget helt ok.

för övrigt har jag svårt att tagga ner och sömnen är, om den infinner sig, rastlös... Min värsta dröm som förföljer mig just nu är den när jag drömmer att jag inte kan sova och att jag vrider och vänder mig, så när jag väl vaknar så är jag inte ens klar över om jag ens har sovit. Nehej, dags att natta den lilla.

Ha det bra alla vänner- glöm inte kommentera

 

Adrian

10 juni 2012 00:22

Då gör jag det, tidsperspektiv är konstigt. De senaste 6 månaderna har gått fort, men ett år känns som en evighet. Märkligt det där..

Och det där med mobbningsoffer. Det kan man aldrig veta säkert, och, även om du hade varit CIS så kanske det hade blivit så. Det går heller inte att veta, och jag tror.. att om man ger ungar grundtryggheten, så kommer en tid när det bli bättre. Mobbad som jag själv va kan jag konstigt nog säga att jag inte skulle velat va utan det, även om de människorna är de enda jag kan säga att jag hatar. Och att jag aldrig någonsin vill vara i den situationen igen..

Saker och ting är aldrig svartvita, bara en gråskala.. På något vis.

http://livetenligtadrian.wordpress.com

Love

10 juni 2012 11:48

Visst är det konstigt att man trots att man absolut inte vill bli mobbad, inte vill ha sitt förgångna annorlunda. ibland funderar jag på hur jag varit son person om jag inte blivit retard men det är svårt att veta. Jag tror ändå att det var karaktärsbyggande och jag är fullt övertygad om att de mår sämre än jag i nuläget....

 

Elias

13 juli 2012 23:51

När började din utredning och hur länge har du gått på T?

Love

14 juli 2012 03:31

Jag började min utredning 16 mars och har självmedat t i 14 veckor. Fast eftersom min maskulinisering av kropp och röst har gått så fort och jag inte riktigt fått töserna att acceptera det så tänker jag sluta nu och vänta på det lagligen. Det är ganska tråkigt när maninte kan glädjas öppet åt sina förändringar även om jag verkligen inte ser fram emot östrosvängar och monta...

 

Elias

14 juli 2012 22:28

jaha, jag trodde du fått testo genom vården, började hoppas att man kunde få det så fort =) Hoppas de vänjer sig snart

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte om jag berättade att jag fått det nya personnr men det har jag iallafall. Den 14 sept blev jag officiellt upptagen som medlem i den manliga populationen.. Och sedan dess har jag ringt och ringt och ringt och...ja ni hajar. Vet ni hur mån...

OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat.  Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad...

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR.  Härmed är jag nu mera även på pappret en man!  Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter.  Mennytt personnr tas det beslu...

Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-)  Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag ...

Hej och välkomna till en sällan uppdaterad sida.  En månad har gått och det är mycket som rörts upp.  För det första hade jag fått en fråga av en läsare omjag hade fler operationer och jag kan svara Jaaaa på den. Men inget är så enkelt som det ve...