Min omgivning säger att jag förändrats det sista halvåret, dom säger att jag måste tänka på mig själv, i nästa andetag ber dom mig att införstått tänka på mina barn, min man och deras känslor och vår framtid.
Så vad gör jag? Jo, det som jag alltid gör, rättar in mig i ledet. Inte för att jag vill men för att det är vad alla andra behöver. Dom behöver en fast grund. Varför ska jag skratta om jag inte har något att skratta om? Varför ska jag gråta när jag innerst inne vill tro att allt kommer bli ok och att det finns dom som har det värre? Ja, jag vill bli det jag är men det finns så mycket skit  ivägen som jag ska ta mig igenom.
Precis som alla andra kretsar tankeverksamheten och orosmolnen kring den framtida skilsmässan. Inte beträffande kärleken utan allt det praktiska. Huset, barnens uppfostran och omsorg, ekonomi, jobb- allt det som cis-människir går igenom utan att  behöva tänka   på det där andra.
Så jag vill bara säga förlåt till alla andra. Förlåt för att jag är osjälvisk och driver mig själv i fördärvet, förlåt för att jag inte är mig själv längre. Ska försöka skärpa mig..

Hur vet man egentligen inom vilken genre man egentligen hör hemma?
jag menar, det här med att vara en kvinna alt en man är ett genomtänkt koncept, men om man vill gå utanför den ramen så finns det något som kallas "det tredje könet" om jag förstår det rätt, vilket är en väldigt oreda per definition.
Ta mig tex som tolererat att leva som kvinna under en lång tid, men som haft dom manliga klädpreferenserna offentligt, alltid, och som aldrig fullt accepterat min könstilldelning i det genetiska lotteriet. Om jag går och slår upp transsexualism så får jag reda på att jag faller inom den ramen, Eller crossdresser, Eller intergender eller någon av dom tusen andra indelningarna som finns inom transsexualism. Innan jag visste något om området så kunde jag bara förklara hur jag kände med att säga att ju mer jag försökte att anpassa mig till min biologiska könsroll desto mer kände jag mig som en misslyckad transvestit, vilket jag idag förstår är en helt fel beskrivning på hur jag känner, men lätt att förstå för en lekman...
Så det är ett väldigt brett område där det är svårt att helt enkelt bara säga: - Tjena, jag är transsexuell