Gammal i gamet?
Har blivit kontaktad av en namne som är i början av sin resa och det slår mig plötsligt att jag inte längre ses som en beginner. Snarare en förebild, om man någonsin kan bli det, när man är som jag ;-)
Jag blir smickrad när jag får höra att jag anses som stark och modig när jag bara har följt mitt hjärtas vilja.
Och jag delar gärna med mig av mina erfarenheter. Ni kan få lite dumdristighet också för jag lovar- det behövs.
Jag kommer ihåg det här med att inte veta bu om bä, och jag sökte likasinnade till höger och vänster för att få lite råd, vilket visade sig inte alltid vara det bästa eftersom alla har sina egna känslor, åsikter och erfarenheter, även om man är TS. Nej, vi är inte lika- även om grundkänslan är densamma och vi måste också respektera varandra för våra olikheter. Och inte avundas varandra.
Just det där är ju lite lurigt. Visst kan man önska att man hade fått det och det eftersom DU har fått det, men aldrig att jag
Man läser många olika historier om hur man upplever sig själv, hur man blivit behandlad osv men att utgå från att någon som inte berättar hur hemskt dom mår inte mår dåligt är ignorant. Vissa har bara svårare för att erkänna när det är tufft.
Jag är en av dom. Jag har alltid klarat mig själv. Jag har alltid utsatt mig för risker, hållt mina känslor för mig själv och tagit smällarna för andras misstag men jag har för dens skull aldrig sagt att mitt liv är sämre än någons annans eller att jag är det.
Nu när jag har bloggen märker jag inte alltid när jag skriver saker som får läsaren att tro att jag mår dåligt- och vet inte riktigt hur jag ska bemöta alla värmande kommentarer.
Jag har många tankar och funderingar och även en del rädslor ( ja-fortfarande) men det är just det- tankar och funderingar. Det är inte alltid dom är kopplade till en sinnesstämning, förutom rädslorna då för dom kan jag inte svära mig fri från.
Och som sagt var- om ni ibland tycker att min respons är otacksam eller okänslig så tänk gärna på det- jag har inte vant mig vid att folk kan läsa av mig. Det kommer ta tid och jag vet inte alltid vad jag ska säga.
Jag har märkt att besöksstatistiken ökat markant den sista månaden och jag är naturligtvis väldigt glad för att jag kan dela med mig men ni måste också visa lite goodwill om ni vill att jag ska öppna mitt hjärta på detta viset. Ställ frågor, kommentera, ge mig förslag på inlägg- vad ni vill men -GÖR ER HÖRDA!
Och som jag skrivit innan (tror jag) så om ni vill att jag ska länka till er/något så let me know.
De länkar som finns i dagsläget är de få som jag vet vill bli länkade, men jag vet att ni är många bloggare där ute och ju mer man ses desto större blir man.../ Love
Fint skrivet, roligt att du fått en adept ;-)
SvaraRaderaJag känner mig lite skyldig. Det var inte min avsikt att pressa dig eller tvinga in dig i (en ny) roll. Jag vet att du har fullt upp med dig och ditt. Jag vill bara du ska veta att det betyder något, att det gör skillnad att du delar med dig. Det behövs inte mer än så.
Sedan får väl de som kommer efter hänga lite på mig också, så småningom. Så hjälps vi åt. ;-)
SvaraRaderatjaa :)
ville bara påpeka att du stavat mitt namn fel
www.samelijos.blogspot ska de stå :))
får jag länka dig med? :)
SvaraRaderaElias västra: tackför komplimangen. Adept och adept. En till som jag snarare fast lite mindre erfaren ;-
SvaraRaderaElias yngre: jag ska ändra det, fast jag byter tillbaka till bloggplatsen bara så du vet. Hoppas det inte ställer till något...och ja du får jättegärna länka!
Love: Det var inte du i huvudsak som var orsaken till mina funderingar utan du kanske bara gjorde mig påmind om tankar som redan fanns där och då skulle dom förmodligen ut på pränt ändå. Jag stödjer dig gärna på din resa och jag vet att du kommer att stödja mig på det vis du kan...