Ja, det sa  min äldsta tös at jag var idag. 

Naturligtvis  var jag ju tvungen att fråga varför? 

-Joo, sa hon, du är lixom lagom... 

Okey, svennestämpel på den alltså. 

Uppenbarligen är jag lagom glad, lagom snäll, lagom sträng, lagom ärlig, lagom arg, lagom pratig osv. 

Jag blev lite konfunderad om hur man kan vara en bra förälder i sitt barns ögon om man är överhuvudtaget sträng och arg och då säger hon så här: 

Jo, när man är sådärlagom som du är av allt så vet man ju när du menar allvar och när det är dags att "tagga ner" ;-) 

Hahaha, känner mig som en öppen bok nu. 

Nä, men helt ärligt, visst är det härligt med sådan insikt? 

Jag kommer ihåg nar jag var yngre, att när vuxna var arga- då sprang man och när vuxna var glada- då njöt man. Det fanns bara dom två sinnesstämningarna i min uppväxt och det var svårt att veta hur man skulle bete sig frånen minut till en annan. 

Man uppskattade inte parallellen av ett humör och man var försiktig med vad man sa och gjorde. 

Lite kortfattat om min uppväxt, men iallafall så kändes det bra när hon sa som hon gjorde för då innebär det en personlig seger för mig. Då vet jag att jag har bekämpat mina demoner och är fri från mitt förflutna. 

Fri och fri, men det styr inte mina ord och handlingar iallafall. 

Jag kan skifta från glad till ledsen, arg till lycklig, grubblig till spontan osv utan att jag gör mina barn osäkra och det är det som jag ser som den stora segern.