Gissa var jag är ?

Helt rätt, på jobb. Om 10 min vaknar iallafall den minsta av mina små troll för en ny dag i skolan och jag vet att hon så länge är där absolut inte saknar mig det minsta. Och det är alright.

Mne sen har vi den största av trollen som inte får gå till skolan förräns tidigast imorgon pga den dåliga magen igår och som tycker jag är den tråkigaste människan på hela planeten för att jag kommer att försöka sova  och tycker gott att hon kan försöka göra detsamma..litegrand. Nä, egentligen säger hon det aldrig till mig rakt ut men jag ser det på henne och därför så vaknar jag av att samvetet gnager efter säkert någon timme och så får ni ytterligare ett gnällinlägg imorgon bitti. Är det inte det ena så är det det andra.

Förresten så har jag blivit varse hur orättvis den svenska arbetsmarknaden är.

Jag går i nattjänst, dvs jag sover mindre och oregelbundet och utsätter min kropp för alla onyttigheter som finns och för det får jag lite bättre betalt visserligen men  jag förlorar ledighet. för vet ni vad en dags ledigt innebär?

2 dagars ledighet som utgår.. och 2 dagar blir 3 osv pga att jag jobbar över dygnsgränsen. Alltså- vad handlar det om?

i praktiken innebär det av dom 7 semesterdagarna jag har kvar så blir det 3 dagars ledigt, 4 om jag slänger bort lite komptid. Jäklar rent vad jag ska vara ledig!

Ja, just det- vi har drabbats av lite varsel också så daggruppen ska minska med 4 man och nattgruppen med 2 och det innebär att daggruppen bara kommer behöva jobba var 3:e helg medans vi i nattgruppen klämmer varannan eftersom vi inte blir så många kvar.

Justa klubben tror jag det kallas.

Ibland vet jag inte om det hade varit all ide`att söka sig tillbaka till lastbilarna?

Var visserligen trött på det men lönen är densamma och de fackliga lagarna är lätta att förstå och bråka om, ill skillnad från det här flummet...

Men sen slår mig tanken- vem fan vill ha mig nu?

jag kan inte leva på gamla meriter och referenser och utan det så är det stört omöjligt att hitta jobb.

om jag skulle leverera mitt förflutna så undrar jag om det finns någon som skulle anställa mig.

Jag menar inte bara på det faktum att jag kanske ses som konstig utan snarare att jag förmodligen kommer att ha en relativt hög sjukfrånvaro. Både för mig och för ungarna.

Och ev långtidssjukskrivning om man tittar på statistiken.

Om det är ett väldigt socialt jobb så kan företagets anseende skadas så då är det nog bättre med en lite  tyst mus.

Och gå tillbaka till skolan är inget alternativ även om det hade varit lockande. ni vet, ensamstående med hus och barn.

Även om jag skulle göra av med huset så skulle det bli knapert.

Nä, vet ni vad?

nu tänker jag byta om, sätta mig på bussen hem, förmodlingen ta hand om en sjukling och sedan åter till jobb iväll.

Gonatt!