Jaha, uppförsbacken fortsätter men bara gällande allt utom Ts, för det hinner jag inte tänka på.
Dom senaste åren har varit fyllda med ansvar, förpliktelser och STRESS... någon som känner igen sig? Jag tror det kallas föräldraskap?
Iallafall så har jag i många år nu med jämna mellanrum haft utbrändhetssymptom, som jag lite grand lindat i sin linda, om jag uttrycker det så, dvs jag har taggat ner en liten stund för att sedan kunna fortsätta på samma vis igen.
Och nu är jag visst där igenn . Den stora skilladen från innan är att då har jag kunnat ta det lite lugnare och kunnat fokusera på att inte stressa ner mig, men nu är det annorlunda.
Nu måste jag bita ihop och hoppas att kroppen kan vänja sig.
Anledningen till dagens inlägg är gårdagens läkarbesök, för magens skull. Igen. För hundrade gången känns det som. Är så trött på att alltid ha ont, alltid pröva om det är därför eller varför, att vara begränsad och att alltid tänka mig för och så vidare. Gårdagens möte resulterade i pekpinnevalsen.. och en hint om att jag fått sk stressmage, även kallad IBS. Jo, dom ar antytt det innan men jag har aldrig tänkt att något annat än elaka bakterier är orsaken till mina problem.Så, ett halvår med att testa vad magen kan och inte kan hantera, stresstester och omlagd diet ihop med något som man ska svälja mellan varje måltid som ser ut och känns som småstenar. URK!
Nä, jag fortsätter inlägget när jag hittar en dator, det är hopplöst när man inte kan redigera texten..så då fortsätter jag igen:

Har hört talas om det där innan och googlade på IBS.

Om vi säger så här: jag fick ännu mer ont i magen när jag läste om alla besvär, behandlingar, dieter och ja, just -det var visst obotligt också-;-(

Nä, jag hoppas verkligen han hade fel, men det får jag inte reda på inom den närmsta framtiden ändå..så än så länge så vitt jag vet har jag " orolig mage" med IBS- indikationer.

Iallafall så där lagom till man kommer hem och vill grotta ner sig i sin misär så kommer stortösen hem och  klagar på magvärk och 5 min senare står man med kräkbyttan i ena handen ,och skurtrasan i andra gnuggandes på  kräkresterna i heltäckningsmattan i trappen...suck.

Jag tycker verkligen synd om alla som kräks, jag har hellre ont än gör det och idag ligger en utslagen hjälte i soffan och stönar över träningsvärk i magen ;-(

Den minsta fjompan spenderade hela kvällen med ett par hörlurar över öronen och en mappa som hoppades att det inte skulle smitta eller att hon skulle höra ulkningarna för då brukar det vara kört. Puh- hon klarade sig.

Ikväll är det jobb igen- har inte sovit så väldans mycket varken inatt eller idag men det får gå ändå. Tyvärr mår stortösen fortfarande kasst så det blir att stanna hemma fån skolan imorgon också så då vet man ju att sömnen inte blir som den borde...välkommen till min gnäll-blogg