Så går mina känslor och tankar just nu.

Ena stunden är jag tacksam för vad jag har- andra stunden vill jag fly från det som är mitt. 

Ena stunden är jag stolt för vad jag är- andra stunden förbannar jag biologin som gjorde så totalt fel. 

Ena stunden trivs jag med att vara jag medans jag i nästa vill vara osynlig för världen. 

Osv... 

Jag vet ärligt talat inte vad jag känner längre- ibland känns det som jag inte har någon rätt att känna något överhuvudtaget när det finns människor runt omkring oss som har det så mycket svårare. 

Det känns som om jag inte har rätt att gnälla- eftersom min situation med barn och allt annat  är "självvald", jag har jobb och pengar och mat- och respekten från min omgivning. 

Om jag känner mig ensam är det mitt eget fel- för att jag inte litat på att folk ska tycka om mig, för att jag inte passat in, för att jag inte haft tid. För att jag inte tagit initiativet.. 

men hur ska man kunna ta ett initiativ om man inte vet hur man gör? 

Vilken vänskapskrets ska man välja när man är som jag? 

Ska man välja den med barn? Eller mellan män och kvinnor?  

män ser ner på en för att man försöker likna dom och kvinnor tar avstånd från en för att man tar avstånd från deras "art" ..

Ska man välja den yngre eller äldre generationen? 

Den äldre som gärna ser sig som "mentorer" och bättre vetande och den yngre som tycker man är så "ball" och är en förebild. 

Jag vet inte om det är bara jag, men just vänskap tycker jag är lurigt. att hitta någon som man är jämställd med och som har liknande intressen samtidigt som man måste involvera barnen. 

Ahh, nej, förlåt. jag vet inte vad som är fram eller bak just nu och jag skriver bara skit. 

Dessutom vill jag verkligen ha en cigg. Nu. 

Jag tror jag snart måste redigera mina inlägg, men just nu låter jag tankarna fara fritt och som ni märker är det en massa av dom. Samtidigt. Kaos. 

 

Ruben

17 september 2012 05:43

Jag håller med, tycker inte heller att det här med vänskap är så lätt, alltså
var man skulle "passa" in. O nu har jag inte ens några barn, men tycker ändå det är svårt (:

Love

19 september 2012 03:50

Man behöver inte ha några barn för att inte kunna passa in. Det komplicerar mycket däremot eftersom man aldrig är ledig och därmed är det föräldragrupper man är begränsad till..men som sagt: man blir inte mindre missanpassad om man inte har kids..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte om jag berättade att jag fått det nya personnr men det har jag iallafall. Den 14 sept blev jag officiellt upptagen som medlem i den manliga populationen.. Och sedan dess har jag ringt och ringt och ringt och...ja ni hajar. Vet ni hur mån...

OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat.  Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad...

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR.  Härmed är jag nu mera även på pappret en man!  Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter.  Mennytt personnr tas det beslu...

Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-)  Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag ...

Hej och välkomna till en sällan uppdaterad sida.  En månad har gått och det är mycket som rörts upp.  För det första hade jag fått en fråga av en läsare omjag hade fler operationer och jag kan svara Jaaaa på den. Men inget är så enkelt som det ve...