Ja, det tänker jag på nu, efter att ha läst några inlägg från andra bloggar om just detta.

Tänk om man mot all förmodan bara är förvirrad- att läkarna inte tycker att man egentligen är kapabel at genomföras bytet pga mental disorientering eller nått. Vad händer då?

Jag vet att många säger att dom skulle prova igen och igen och igen, men jag är inte så säker på att jag hade gjort det en gång till.  Inte för att jag inte vill bli så som jag uppfattar mig själv utan för att jag känner att en del av mig dör i denna processen. Omedvetet eller inte- men man kan inte gå igenom detta utan att på något vis förändras- och alla förändringar betyder ju att du inte är exakt densamma som du  var.

Jag försöker tänka framåt- försöker se hur min framtid ser ut- men det är svårt. Även om jag vet att jag en dag kommer stå framför världen i en mansskepnad så kan jag inte se det framför mig riktigt. jag vet- dålig fantasi..

Jag vill ej heller övertyga någon annan än mig själv om vad jag är- om jag måste göra det så innebär ju det att något i presentationen är fel och jag kommer aldrig kunna ljuga mig till en sanning, hur gärna jag än vill.

Jag kan inte förstå hur någon skulle kunna tvivla på att detta är rätt men det är ju fortfarande så- att man ska passa in i en norm- ett mönster. Inte en norm för hela befolkningen utan en norm som tillämpats på en relativt liten grupp som inte fyller den generella normen och där man blir kategoriserad utefter hur man skiljerr sig från mängden. Komplicerat?

ja, det tycker nog dom flesta. Men så är detta också en komplicerad angelägenhet som är livsavgörande för en minoritet människor- där resultatet avgörs av en grupp människor som faller inom den generella normen- som omöjligt egentligen kan förstå hur det känns att känna så som jag och en del med mig gör.

Så nej- jag tänker inte utsätta mig för detta en gång till. Jag anser att jag inte ska behöva det. För för mig är det självklart. Och det behöver inte vara självklart för någon annan än just mig.

Nu är det ju också så att man kom till insikt i en period i svensk historia där just transsexuella är en väldigt omtalad grupp och en stor mängd CIS-människor redan är trötta på fenomenet transsexualism...pga att vi försökt hävda att även vi omfattas av mänskliga rättigheter.

Så nu känns det som man mer än någonsin måste bevisa att man verkligen är transsexuell och inte bara är uppmärksamhetshungrande. Och uppseendeväckande.

Och om jag måste bevisa detta mer än en gång, då är världen blind...

 

Elias

18 september 2012 23:32

Ja, tänk om... Så tänker jag också ibland. Fast jag har inte kommit längre än till "tänk om jag har fel", "tänk om jag inte mår bättre sen". Vilket är ganska korkat för jag mår redan bättre sedan jag kom ut än jag gjort på många år.
Jag kan inte heller helt föreställa mig att det kommer inträffa, att jag ska bli rätt, samtidigt är jag övertygad om att det blir så...
Men om det inte blir det... Självmedicinering och privat mastektomi, sen får det så vad fan det vill för personnummer...

http://transkille.blogspot.se

Love

19 september 2012 03:48

Precis som du skriver så hade jag också gått vidare i den privata sektorn och undvikit förnedringen. Och ett personnr är inte så uppseendeväckande som två köttklumpar på bröstkorgen..

 

Lee

19 september 2012 01:24

det blir bättre. jag lovar.. jag har dealat med exakt samma tankar som dig. jag har aldrig tvivlat på min könsidentitet, men jag har tvivlat på om jag skulle bli trodd. det är fan nästan förnedrande vad vi måste hå igenom för att ha rätt till ett värdigt liv och för att få statens hjälp. ibland är det bara så jävla tröttsamt att vara trans.. :(

http://fulltimeman.blogspot.se

Love

19 september 2012 03:45

Precis. Så att det inte missförstås- min identitet är jag helt klar över - det är just det här med blottandet sol är jobbigt och rädslan för att man uttryckt sitt begär på ett sätt som kan misstolka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vet inte om jag berättade att jag fått det nya personnr men det har jag iallafall. Den 14 sept blev jag officiellt upptagen som medlem i den manliga populationen.. Och sedan dess har jag ringt och ringt och ringt och...ja ni hajar. Vet ni hur mån...

OK, insåg igår att jag oftast bara vräker ur mig något i farten för at sedan glömma en riktig uppdateringpå ett bra tag så jag tänkte fixa det idag md tankar och tid och förhållande och lite annat.  Det var i dagarna jag fick mitt beslut ang ändrad...

I förrgår fick jag ett rek på posten och det ar beslutet från RR.  Härmed är jag nu mera även på pappret en man!  Och har tillåtelse från socialstyrelsen att göra inngrepp i könskörtlarna som det så snyggt heter.  Mennytt personnr tas det beslu...

Jag vet att det inte var så kort tid sedan jag sist gjorde ett inlägg men livet går förbi alldeles för fort :-)  Jag har kommit i ett läge där jag faktiskt inte tänker på min situation så mycket utan det mesta bara flyter på. Naturligtvis blir jag ...

Hej och välkomna till en sällan uppdaterad sida.  En månad har gått och det är mycket som rörts upp.  För det första hade jag fått en fråga av en läsare omjag hade fler operationer och jag kan svara Jaaaa på den. Men inget är så enkelt som det ve...