Ursäkta att jag inte skriver så regelbundet. Livet kommer emellan. Typ. Eller rättare sagt alla åtagande.

Just nu sedan en vecka tillbaka sitter jag och håller rita på ett fungerande schema för oss på nattgruppen. Den nya ledningen tyckte inte det vi hade var humant. Kan inte annat än hålla med. Men det är ett jäkla tänkande iallafall och jag känner mig trött och otillräcklig eftersom jag gör allt annat också. Mina arbetskamrater har nämnt att det ser ut som om jag ska braka ihop när som helst och inatt slog förvirringen till totalt. Kan bara skratta åt det men samtidigt blir jag rädd eftersom det visar att jag har noll koll. Tänkte dela med mig, men bara om ni lovar att inte tracka mig för det... Iallafall. Till att börja med kan jag säga att i mitt jobb använder jag en handsfree som sitter i mitt högra öra. Jag har min ask med cigaretter i höger byxficka. Alltid. Och jag rökar med vänster hand...

Telefonen ringde i min ficka men den kopplade på något vis inte till handsfreen varvid jag tar upp cigaretterna ur höger ficka, tar ut en cigarett  och lägger tillbaka asken. Stoppar sedan cigaetten i vänster öra och trycker hårt för att svara. Då har naturligtvis telefonen slutat ringa så då tar jag av handsfreen från höger öra och stoppar bygeln i munnen, plockar upp tändaren och försöker tända fyr på handsfreen. Först där inser jag vad jag håller på med... Förläget ser jag mig omkring för att kolla om någon sett. Puh, ingen... Men jag kan tänka mig att det såg himla roligt ut.Kände mig dum som ett spån, fast allt jag gjorde var undermedvetet så då kan man undra var kollen tagit vägen..

Allvarligt, jag behöver semester. Nu. Och jag behöver ha fatt i utredningsteamet så ja kan slappna av och inte vandra runt i osäkerhetens träsk.

Har förresten skaffat en packer. Ni vet en sådan som man stoppar framtill på kalsongerna för att få en realistisk bula. Det var världens häftigaste känsla när jag fick den i kalsongerna första gången. Det var liksom helt rätt. För er som inte har min önskan kan det tyckas som den sjukaste saken i världen men ni som har ett hum vet vad jag snackar om. Fast glädjen blev kortvarig. För fy  fasiken vad det blir varmt där nere. Kan absolut inte vara bra för attiraljerna. Så nu tar jag bara på den ibland när jag vill vara nostalgisk. En sak som medföljde var en stp, alltså ett verktyg för att som tjej kunna stå och pissa utan att dra ner byxorna. Om vi säger så här. Anatomin i de nedre regionerna verkar flytta på sig från gång till gång och att medvetet försöka släppa spärren att stå och pissa på sig, som man har från barnsben, är ingen lätt bedrift. Om man då dessutom känner att man misar så finns där inga marginaler för fel, det knyter sig direkt.Så, det är träning på hemmafront där. Massor. Utan att någon ser. Men fan vilken häftig känla när man väl lyckas!