Jag känner mig glad som en speleman idag. Inte bara för att jag ska starta min utredning utan för att jag har världens bästa (ibland) lilla familj. Idag tog jag tag i saken och ringde min farmor ( mujjan kallar vi henne) och checkade läget. HOn var trött på det svenska systemet, vilket jag förstår, med en handikappad man och knappt gångbar själv men ändå ej kvalificerad till understöd. Stackaren..snyft. Den delen gjorde mig faktiskt ledsen.

Iallafall så uttryckte hon att hon och farfar och även min far var oroliga för hur det skulle gå nu, när jag blev själv och så det där att dom inte kunder förstå varför vi skulle dela på oss. Ett djupt andetag, sedan harplade jag ur mig hela ts-delen, hur jag ser på mig själv nu och i framtiden och vet ni vad- hon skrattade!

Ehhh, vad hände där, tänkte jag? Tappade hon förståndet eller?

Nej, tvärtom. Hon blev så själaglad för att jag äntligen tog tag i saken- 20 år för sent tyckte hon men ändå.

För att göra situationen ännu mmer komisk sa hon att hon hade fått ett samtal från våra släktingar i Danmark bara för några veckor sedan som hade lydigt så här:

- Douglas är död, vi har förlorat en son. Fast vi har fått en underbar dotter Maria istället. Tänk, tänk, tänk- trots min lilla släkt som jag i övrigt inte ens känner så är jag inte ensam!

Vi diskuterade ett ntag och så sa hon att hon skulle prata med farsan om det ifall jag ville. Fast jag tackade nej, vi pratade lite till och sen sa vi hejdå. Iallafall ringde jag farsan direkt och berättade utan omsvep och ha reagerade precis som mujjan- fast han tog det ändå längre.

_ Jag har sedan du var liten betraktat dig som min son. Fast jag har inte vågat berätta för dig, ifall du inte själv hade dom tankarna.

Ibland kan situationer utvecklas på ett annorlunda sätt än det man tänkt sig men för mig gör det inget- det här var 100 % bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig, nä, förresten-1000%!

Det enda farsan ville ha i gengäld var ett namn han kunde benämna mig vid- ett killnamn, vilket jag för övrigt också har valt ut tillsammans med barnen. I framtiden kommer jag att heta Love-så det så!