Jag vet det var ett tag sedan jag skrev sist, men ibland står tiden stilla, ibland inte.

Tänkte berätta vad som sas i fredags på mitt senaste möte

Eftersom jag har ett jobbigt förflutet, som jag för länge sedan gömt undan och vägrar ta i, eftersom jag vet att det inte finns någonting jag kan ändra på, så är jag en tickande bomb...

Jag blir så arg. Så jag ska behöva riva upp dom såren som jag inte lider av eftersom så många andra före mig kanske inte har hittat ett sätt att tackla situationen, som jag gjort. Som jag sa till psykologen: Även om jag önskar att mitt förflutna varit annorlunda, bättre, så är det det förflutna som gjort mig till den jag är, en person som inte lever i det förgångna utan tar an varje dag som den kommer, med erfarenheter som får mig att värdera min tillvaro mer och vårda mina egna ideal.

Nej, möte varannan vecka, (som om jag egentligen har den tiden), remisser till utomstående psykologer och två steg baklänges innan jag ens tagit mig fram.

Till alla mina vänner som finns där ute: Räkna bort mig. Känns som jag kommer att bli det jag inte ville, ha tid till ingenting eller ork, och psykiskt slutkörd innan året är slut!

Just nu känner jag mig nere, förstår inte varför jag blir så jävla motarbetat och funderar allvarligt på att bli en grinolle!