Jaa eller neej.. jag vet inte om det var så smart egentligen eller så var det det. Jag vet inte. Har funderat ett tag på hur jag ska kunna få ut min bekännelse uran att behöva trada för ut skulle det. Så slog det mig efter att jag gjort en minnesintervju av mig själv på datorn, bara för min skull, att ahh så kanske jag ska göra. Iallafall så gjorde jag som resten av världen gör och logga in på fb, tryckte på lägg till videokliop , visa för vänner och sen-ladda upp. Fimpa datorn gjorde jag också så jag inte kunde ångra mig. Sen gick jag och lade mig med världens ångest. Tog ett tag innan jag somnade kan jag säga. Iallafall lät jag bli att kolla min status hela dagen och ikväll kollade jag hur hatad jag var. Precis som med skolmailet verkar det ha slått väl ut men snart måste väl någon tycka illa vara? Iallafall, innan igårkväll ringde en av mina bästa vänner och berömde mig för mitt mod, men inget gott som inte har något ont med sig så var han ju tvungen att säga att jag hade alldeles för bråttom. Jag kände mig lite vissen där och frågade om 15 år till var mer lagom? Strunt samma, dagens ångest ligger inför att jag lagt ett liknande klipp på datorn på jobbet, fast mer vänt till arbetskamraterna, som alla kan se... Snart tänker jag börja leva igen som jag själv vill och inte som jag tror alla andra vill och det ska bli så skönt att slippa låtsas!