Puh...gårdagens rubrik i tidningen var "Hässleholms enda nattis läggs ner".

Jaha tänker man. ingen efterfrågan då eller?

jodå, nattiset är fullbelagt, fler står i kö men ekonomin från kommunen går inte ihop, så då fimpar man det istället.

Hmmm, vad kommer då detta innebära börjar man fundera på.

Vilka är det som i största utsträckning nyttjar nattis?

jo, ensamstående mammor utan möjlighet till att låna föräldrar och annat med krångliga arbetstider.

För var någonstanns är det mest skiftarbete?

Jo, på dom kvinnodominerande yrkena vård och omsorg, där man som ensamstående mamma lyckats få in en fot, eftersom det fortfarande räknas som ett lågstatusyrke och det inte alltid krävs lång utbildning som man oftast inte har som just ensamstående mamma eftersom karriärstegen liksom blivit lite kort just pga , just det, barnen.

( Alla som tycker jag tänker fel nu får gärna avbryta läsandet)

Hur kommer då detta påverka kommunens budget?

ja inte åt det positiva hållet. inget nattis-inget jobb. Inget jobb-inga pengar-ingen skatteinskomst åt just kommunen eller staten. Iallafall inte jämförbar med om man har ett jobb.

I års arbetslöshet innan man ev blir tvungen att ta socialbidrag av, just det, kommunen....

Och så kommer det gå runt som en ond spiral1

Nä, jag är tacksam att jag klarar mig utan nattis men det är inte alla förunnat att få allt serverat på silverfat.

Och jag lider nu med alla dessa människor som varit glada över att ha ett jobb som är tvungna att se arbetslösheten i vitögat.

Själv är jag visserligen glad åt att jag kan fortsätta jobba häcken av mig, men allt har sitt pris.

Mitt pris är min frihet. Min barnsittare tog en titt på aprils schema , som jag sagt innan, och konstaterade att - Ska hon aldrig vara ledig? Så här får man inte jobba. Vilket skitfack som tillåter det, vilka skitatbetsgivare som gör på det viset etc och DET måste jag ta tag i för så kan man inte ha det! nä, jag borde arbetsvägra, skrika och gorma på dom som bestämmer och säga upp mig!

ja du, allt det där kan jag ju verkligen göra för som blivande ensamstående förälder så bara står jobben på kö?

Tänk, gott folk, på vad ni säger innan ni säger det så hade allt varit en skuldkänsla mindre.

Så just nu har jag skuldkänslor för att jag inte kan bestämma mina arbetstider, jag sover alldeles för mycket, jag inte har  tid att städa eftersom jag insett att tid med barnen är viktigare och samtidigt skäms jag för att det inte är städat och nu då den nya skuldkänslan- att min frivilliga barnsittare kanske inte trots allt är så frivillig...